tonåringar – Sida 2 – Barnboksprat

Lögner

Det här är en av Argassos böcker i serien ”Läsvänligt” som vänder sig till ungdomar med t.ex. dyslexi eller svenska som andraspråk. På de relativt få sidorna hinner ett triangeldrama utspela sig; Dan och Kate är ett perfekt par tycker många och de trivs bra tillsammans och har skoj. Kate känner dock att hon försummar sin bästa vän Shannon och bjuder med henne när hon ska ut och träffa Dan. Det visar sig vara en dålig idé.

Det kommer så småningom fram att Shannon vill ha Dan för sig själv, och hon lyckas nästla sig in mellan Kate och Dan på olika sätt. Till slut blir det så illa att det slutar riktigt olyckligt. Kate blir sviken av både Dan och Shannon på värsta tänkbara sätt! Jag har läst ganska många av Argassos böcker (och även originalen på engelska) och tyvärr känns de ofta ganska torftiga för en vuxen storkonsument av böcker som jag ju är. Jag försöker dock att tänka mig in i hur ungdomar skulle gilla böckerna, och många av mina läsovana elever (i grundskolans senare år + gymnasiets IV-program) tycker att de är superbra böcker att börja läsa i. De brukar gilla att böckerna har en del illustrationer, även om jag personligen tycker att det påminner lite om när jag läste tidningen Starlet på 80-talet!

Lögner
Författare: Joanna Kenrick
Illustratör: Hannah Webb
Förlag: Argasso
Antal sidor: 60
ISBN: 9789185071975
Köp: jämför priser

ursäkta att man vill bli lite älskad

Nora Jonasson är en helt vanlig tjej. Möjligen lite lång. Och kanske lite tjock också. Fast egentligen inte. Hon funderar på massor av saker, sånt man funderar över ibland när man är 17 och aldrig varit ihop med någon. Nora tycker att livet är lite jävligt ibland. Sådär som man kanske tycker ibland när man är 17 och ens bästa kompis har jättebra självförtroende och får alla killar hon vill ha och fler därtill. Noras liv är helt normalt, fast inte så speciellt alls tycker hon, sådär som man tycker ibland när man är 17 och borde ha en massa drömmar man vill uppfylla. Men det vill inte Nora. Men lite speciell, det skulle hon faktiskt vilja vara.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en ungdomsbok som suger sig fast. Det är en bok som jag som läser känner igen mig väldigt mycket i. Boken är skriven på noriska, alltså man hör att det är Nora som pratar när man läser. Det är verkligen så himla träffsäkert språk i boken och jag skrattar högt flera gånger åt hennes fyndiga formuleringar, precis sådär komiskt och tragiskt på samma gång. Precis sådär som det är att vara tonåring, som det är för väldigt många unga!

Här kan man läsa en intervju med författaren Johanna Thydell själv, en intervju gjord av Kristianstadsbladet. Där nämner hon bland annat hur hon tänkt kring språket i boken.

Det är mycket kärlek, det öser ner känslor, det svämmar över! Och det är så himla bra! Är man tonåring måste man känna igen sig. Är man inte tonåring känner man igen sig i alla fall! Jag älskar att Nora är en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem.

Den här boken är en klockren favorit i min bokhylla och jag hoppas verkligen inte att den är ”ute” när min dotter Wilma blir tonåring. Hon måste läsa den då!

Johanna Thydell har tidigare (som 23-åring) skrivit den kända boken I taket lyser stjärnorna, som också blev film. Nu undrar jag om inte den här också är en klar kandidat för att bli film. Inte mig emot.

Och för att avsluta vill jag visa ett av de noriska ordspråk som finns i bokens marginaler:

Den som lever är det synd om.

Läs även i DN om Johanna Thydells bok Ursäkta att man vill bli lite älskad!

Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 245
ISBN: 9789150111675
Köp: Jämför priser

I det här trädet

Jag blev väldigt nyfiken på den här boken, ett samarbete mellan Katarina Kieri och Per Nilsson, när jag såg omslaget en gång i början av det här året. Att man kan falla så för ett omslag, va? Men det är sant.
Hur är då själva innehållet i den fina boken?

Vilsenpojken och Fågelflickan, bokens huvudkaraktärer, skriver varannat kapitel i den här ungdomsboken. Korta kapitel, som griper tag i en och så poff får man läsa ett annat och så poff ett annat…ja, så fortsätter det. Vilsenpojken heter egentligen Jakob och Fågelflickan heter Siri. Båda har de typiska, jobbiga, tonårsliv (och lite mer än så kanske jag ska tillägga) och således mycket gemensamt även fast de egentligen inte träffats. De går i samma skola och ser varandra då och då.

Siris pappa är alkoholist och hon bor med sin mamma, som är sisådär närvarande, men försöker. Jakobs familj består av mamma och så brorsan John, som inte är så intresserad av att umgås med sin bror utan mest verkar vilja stänga in sig på sitt rum, eller träna på gymmet.
Både Siri och Jakob lider av en ensamhet som man kan ta på. Det känns i bokens sidor att det är jobbigt för dem att finnas till ibland, för allt är svårt. Ensamt. Jobbigt. Ja, ganska tonårigt ändå. Om det finns något sådant ord. Boken präglas ganska mycket av missförstånd, typisk tonårsgrej det där, missförstånd.

Samarbetet mellan Kieri och Nilsson blir mycket bra, men en aning grått mellan raderna och även i raderna. Det är meningen, men det är lite jobbigt att läsa om tonårsångest, tonårsensamhet och tonårsallt. Kanske för att jag fortfarande har mina tonår ganska färskt i minnet och för att boken ändå frambringar en del igenkänning. Tur då, att bokens slut är så fint! Allt vävs ihop på ett vackert och bra sätt!

Jag har tidigare skrivit om Det snöar, Astrakan, skriven av Kieri.

I det här trädet
Författare: Katarina Kieri, Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 235
ISBN: 978-91-29-67121-6
Köp: Jämför priser