Glittra och Paraplyhäxan

häxanDet här är Moa Wallins andra bok om pannkakslandet. I den första boken, Glittra och pannkakslandet, som jag recenserat  tidigare här på barnboksprat, så skrev jag att historien var något flummig men fantasifull och färgsprakande.

Med den andra boken, Glittra och paraplyhäxan, tycker jag författaren har fått bättre struktur på sitt barnboksskapande. Boken är mer tydlig. Först och främst som upplägg med presentation på karaktärerna men också i handling, text och illustrationer upplever jag en skillnad. Även formen på boken är annorlunda. Jag blir glatt överraskad.

Handlingen kretsar kring Glittra, som inför sin mamma, börjar berätta en saga från något av alla deras äventyr tillsammans. En dag när det regnar landar det en häxa med ett paraply i pannkakslandet. Hon behöver hjälp då hennes vänner pyngvinerna (jo, de heter så) har blivit lila och inte vill äta. Vad är det som har hänt? Glittra och hennes vänner Greta och Bob följer med i en flygande buss som trollas fram. Snart kommer de fram till ett troll med rosa hår som de tror kan hjälpa dem och trollet vet exakt vad som krävs. Uppdraget kan påbörjas.

IMG_4373

Det som är speciellt med Moa Wallin är hennes unika uttryckssätt. Jag är väldigt förtjust i hennes tavlor som jag sett bilder på från ett galleri. Det är mycket krumelurer och färgsprakande. Båda böckerna har en charmig och barnslig ton som jag inte kan undgå att bli förtjust i. Den grundar sig i färger, fantasi och en slags genuin kärlek till sagans värld. En bok som säkert lockar fram den kreativa skaparlusten hos den unga läsaren.


Glittra och Paraplyhäxan
Författare & Illustratör: Moa Wallin
Förlag: Idus
Antal sidor: 26
Utgiven: 201211
ISBN: 9789187001338 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glittra och Pannkakslandet!

Moa Wallin debuterar här som barnboksförfattare med en fantasifull och färgglad bok.

Hej på er! Denna saga jag ska berätta för er handlar om lilla mig. Glittra heter jag.

Så börjar denna saga. Glittra bor i pannkakslandet. Hon är en gammal gumma nu men återberättar en episod ur sin barndom då hon var åtta år gammal och hur det gick till då hon kom dit. Där, i Kardemummadalen, bor hon som liten med sin pappa. Glittra får jobba hårt med skörden och deras överlevnad medan pappan mest sitter och stickar. Mamman är försvunnen men Glittra har en fågel, döpt Ingrid efter mamman, som följer henne överallt. Glittra smiter iväg ner till kärlekssjön ibland med en picknickkorg där hon drömmer sig bort.

Här uppstår en annan historia. I pannkakslandet lever alla i frid och harmoni tills främlingen Mirko kommer på besök. Han bjuder på goda bullar men snart avslöjas hans onda planer – han tänker ta över hela landet. Greta och Bob rymmer sin väg för att leta efter någon som kan hjälpa dem.  De kommer fram till jaget – alltså berättarrösten Glittra igen, som från allra första början berättade historien. Vännerna ger sig iväg och får längs vägen med sig fler nya bekantskaper. Till slut övervinner de skurken och alla blir lyckliga och glada. Även den försvunna mamman kommer tillbaka på ett överraskande sätt. Slutet gott!

Jag läste boken för min femåring som frågade: Vem är Mirko? Han kunde inte urskilja skurken ur illustrationen. Han tappade även intresset efter en stund så jag tror att texten blev något för lång och bilderna för komplicerade för honom. Kanske boken lämpar sig för barn mellan 6-9 år men samtidigt har jag svårt för att åldersanpassa böcker – sånt är så individuellt.

Moa Wallin har verkligen en konstnärssjäl och man ser sprudlande glädje i hennes teckningar som har en naivistisk stil med mycket krumelurer och färg. Historien är något flummig och jag hade gärna velat veta mer varför mamman en dag försvann eller varför hon har så lätt för att lämna sin pappa. Det står inte direkt uttalat att han skulle vara stygg emot henne förutom meningen:

Nej, jag fick jobba hårt för att han skulle få en god skörd. Blev skörden dålig, då blev det till att slita på natten också.

Det blir för mig dubbla budskap då pappan låter flickan slita hårt för brödfödan samtidigt som han ropar efter henne att inte vara borta för länge då hon försvinner med sin picknickkorg. Som om han bryr sig om henne. Sedan har jag väl kanske förutfattade meningar också men en pappa som stickar känns mer som en mjukis än en elaking. Men vad vet jag – vi får inte alls veta mycket om pappan i berättelsen. Kikar man närmare på en bild så ser man att huset där pappan och flickan bor har arga och sura ansiktsuttryck på väggar och tak vilket signalerar att huset inte är ett vänligt och snällt hem.

Glittra är alltså en flicka som sörjer sin mamma. Författaren drömmer sig bort till ett land med mystiska varelser där alla är välkomna, stora som små, söt eller nöt. Det pratas mycket om mat – längtan tillbaka till en mamma som bakade bullar, pannkakslandet där alla verkar syssla med att äta och även skurken övervinns med en trollsmet som han äter.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken. Den för tankarna till traditionellt sagoberättande men jag får ingen riktig ordning på handlingen och bokens struktur. Den är något flummig, färgstark och fantasifull. Men jag gillar kreativa människor och boken ljuder av livsglädje och sann konstnärskap – och konst är något som jag egentligen inte förstår mig på.


Glittra och Pannkakslandet
Författare och illustratör: Moa Wallin
Förlag: Idusförlag
Utgivning: 2012
ISBN: 978-91-87001-05-5
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris