Svantes föräldrar är nyseparerade och han åker varannan vecka från pappas hus i Småland ner till gården Björeboda i Skåne där mamma flyttat ihop med Åke. Svante har alltid ont i magen när det är fredag och dags att byta.
Den här gången när han kommer till Skåne ser han en liten hund på olika ställen. En hund med gröna ögon! När han en dag sitter på bänken under gårdens gamla vårdträd möter han en liten flicka med grå luva och gröna ögon. Klassen har precis påbörjat ett nytt tema: Folktro och naturväsen och Svante inser långsamt att den lilla flickan är en vätte! Embla heter hon och snart är Svante indragen i ett både spännande och farligt äventyr där skolans tema blir till verklighet…
Det här är en riktig pärla till bok! Den är både spännande och oförutsägbar samtidigt som den tar upp det viktiga ämnet skilsmässa och allt det kan medföra. Läsaren kan verkligen leva sig in i hur Svante känner sig och det finns potential för många diskussioner kring detta i samband med läsningen. Boken är också lärorik då vi får möta allsköns gamla naturväsen och den inbjuder till eftertanke kring vår moderna utveckling. Dessutom är den rolig och underhållande! Boken ges ut på Betapedagog vilket är ett förlag som ger ut läromedel och skolmaterial och Ingrid Jönsson har verkligen lyckats att skriva en utmärkt högläsningsbok som går att använda inom många ämnen i skolans värld. Men låt dig inte avskräckas av detta faktum om du ”bara” är förälder för det är också en fantastisk bok att läsa tillsammans med ditt barn i hemmet.
Den enda invändning jag har är en viss skepticism mot att Svante tillåts gå i två skolor, men då det är nödvändigt för historien så ser jag mellan fingrarna med det. Det kanske är magi helt enkelt!



Holly Black ligger bakom Spiderwick-serien och Cassandra Clare har rönt stora framgångar med The Mortal Instruments-serien. Det här är deras första samarbete där fem böcker är planerade i serien och de har skrivit vartannat kapitel. För egen del är detta det första jag någonsin läser av endera författaren men vad jag förstår har Cassandra Clare inlett sin författarkarriär genom att skriva Harry Potter-fan fiction. Det är också ganska många som har synpunkter på att denna bok är alltför lik just Harry Potter och de lyfter en rad paralleller. Och ja, självklart finns det likheter.


Första gången jag fick upp ögonen för namnet Mårten Melin, var när jag för många år sedan läste Bamse för barnen. Han har nämligen författat flera episoder om denna historiska björn. Jag tyckte hans avsnitt hade ett bra driv och framför allt; en bra moral. Hans bok Susanne och den lilla grisen läste jag högt för mina barn och jag tyckte om att djuren fick ta plats och att det fanns en vegetarisk insikt och att en sådan livsstil fick komma till tals. Efter det har jag läst nästan allt som han har skrivit.