Typsnitt kan vara töntiga, text tråkig, teckningar tafatta, tilltal teatraliskt oäkta, layout och rytm tragiskt ogenomtänkta… Titeln Ture Torsk Torsdag innehåller inga direkt upphetsande ingredienser; men som helhet är titeln lika fantastisk som boken – ett vardagsdrama som kan utspela sig när som helt och var som helst! Med rätt uppläsare tror jag mig hålla ett äkta allkonstverk i min hand.
Säkerligen är det en barnbok, men innehållet skulle lika gärna kunna serveras som lunchteater eller som projicerat bildspel med röster och svagt bakgrundsljud/musik. Det litterära verk jag har avnjutit ligger nära så väl allålders- som allkonstverk. Läs även Malin Molinders recensioner av några andra böcker av samme författare här på Barnboksprat.
Efter första uppslaget, som är täckt av gröna T:n i olika typsnitt, inleds intrigen med en dialog mellan Ture Torsk och en medlevande osynlig berättare. Dagen med stort T är Torsdag. Redan tidigt förstår läsare och lyssnare att berättelsen har flera huvudpersoner, det är nämligen en äkta kärlekshistoria. De huvudsaliga ingredienserna är nu presenterade. (Det ska påpekas att Ture är en mycket blyg och försynt torsk som trots att han lever sitt liv under ytan definitivt inte har med den undre världen att göra, som man som vuxen kan förledas att tro.)
Jag vill vidare beskriva miljön där nere i havet: det är grönt; alggrönt, tÃ¥nggrönt, sjögräsgrönt och lite dygrönt – bokens uppslag gÃ¥r alla i nyanser av grönt, förutom ett inslag av ilsket rött, men berättelsen slutar – eller fortsätter – i undervattniskt grönt rosskimrande sken. Där pÃ¥ bottnen finns givetvis undervattensväxter av alla de slag och grönhet: liljor, tÃ¥ng, sjögräs och mÃ¥nga fler – men vackrast och mest sensuella är nog de jugendinspirerade slingornamenten och ljusreflexmönstren som liknar solljusblommor. Och sÃ¥ finns det luftbubblor – sÃ¥ klart.
Och så alla de integrerade t-typsnitten som smälter in i miljöbilderna och ger ett fantastiskt liv åt undervattenslayouten! Vidare är det inte bara i den konstnärliga sidlayouten som typsnittet har en roll utan även i textberättelsen, olika stilar gör att man som läsare får hjälp att nyansera sin läsning på ett underfundigt sätt.
De tre torskkaraktärernas (?) minspel är mycket talande i all sin tysthet och torskkropparna uttrycker det de rimligen kan. Handlingen är ett triangeldrama där huvudrollerna innehas av Ture, Tea och Tobias; Tobias är Tures rival och bägge åtrår de den sköna Tea. Tobias är en tuff och självsäker torsk, Ture är blyg, osäker och romantisk. Den medlevande berättarens roll är att föra handlingen framåt genom uppmuntrande dialog – att pusha den blyga torsken att närma sig sin stora kärlek. Men så händer det sig det att Ture tuggar i sig en taggig tångräka och tuppar av. Tea räddar hans liv och får upp ögonen för den tystlåtne torsken, Tobias blir topp tunnor rasande och troppar av…
Tyckte ni att det blev många T – tja, i den här berättelsen börjar alla bärande ord på T.
Dessutom är det Tjocka Tumvänliga sidor som Tål att Ta i.
Ett klassiskt tidlöst drama för alla åldrar!
Titel: Ture Torsk Torsdag
Författare: Erik Magntorn
Illustrationer och grafisk form: Staffan Gnosspelius
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
ISBN 9789185311378
Antal sidor: 16
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Det händer att jag undrar när jag går mina promenader i den gamla byn (där författaren Erik Magntorn hör hemma och där jag själv en gång närt en dröm om att bo), om det finns en speciell gynnsam miljö däromkring? Till att skapa texter menar jag, i detta fall rim och vers med en slående påhittighet och humor och känsla och personlighet. Om sanningar och hejdlösa fantasier där fiskar och andra havsvarelser är huvudpersoner.
Plötsligt låg boken framför mig i den lilla leksaksaffären. Jag var inte där för att köpa böcker, ändå slutade det med att boken följde med mig hem. Författaren bor i min del av staden, sådant kan väcka ett visst intresse bara det, men det var bilderna som gjorde att jag slutgiltigt föll för boken. Bilderna sa mig något, de kallade fast att jag såg bort flera gånger. Jag tänkte mig också att min 2-åring och 4-åring kunde bli intresserade. Det är en tämligen ovanlig ABC-bok, i det lilla formatet, med en ton som möjligen kan upplevas något makaber när den rena texten läses. Men här gäller det att komma ihåg att det är jag som vuxen, med mina belastade tankar, som infogar dramatisk såväl som tragisk fortsättning på den korta rimmade texten: