Så föddes Dojo

Barnboksprat recenserade nyligen böckerna om Dojo. Nu gästbloggar Karin Salmson, författare till bokserien och förläggare på Olika förlag, om hur Dojo kom till.

Vi fick in bilderna som så småningom blev Dojo till förlaget för länge sedan och fastnade direkt för dem, de kändes som om de kunde fånga ett litet barn och vi tyckte dessutom att det saknades en ny karaktär för de minsta. Figuren var då en flicka i samma form som nu och hade tre kompisar som liknar de som finns i böckerna nu. Illustratören Marcus Brengesjö hade gjort enkla historier runt dem, men vi kände att de behövde ytterligare arbete och att vi trodde att de skulle vinna på att det kom in någon annan i den kreativa processen. Ofta händer det ju saker när en författare och en illustratörs ansträngningar möts! Eftersom jag är författare valde vi att låta mig testa, jag har tidigare skrivit mest för vuxna men har också fem barnböcker bakom mig – men att skriva för de riktigt små var faktiskt en utmaning. Vi har verkligen stött och blött de få ord som är med i böckerna. När jag skrivit så skickade vi text och bild till lektör och ut till pedagoger för att få respons. Det gör vi alltid och anger aldrig vem som är författare eller illustratör så att vi ska få ett så neutralt utlåtande som möjligt.


Karin Salmson och Marcus Brengesjö

Figuren hette först Doris när den kom från Marcus. Efter att kikat lite på henne, med sin tunika, så tyckte vi att vi hade mer att vinna på att busa om henne till en han – men att namnet gärna fick vara ganska fritt. Dojo var ett namn som helt enkelt dök upp i mitt huvud när jag jobbade med manus, jag gillade hur det låg i munnen och det kändes ”sägvänligt” för alla åldrar och etnicteter.

Böcker från Olika förlag följer principen ”ut med stereotyper och in med möjligheter”. Vi vill ju att de ska kunna vara som vilken bra bok som helst, men vårt ”tänk” särskiljer dem ändå från annat på marknaden. Som att Dojo har en rosa klänning, att Gorby har lila byxor och en blomma på magen, att Maya och Aisha inte har rosa eller opraktiska kläder. Vi ville också att namnen skulle ha en internationell prägel eftersom de då är öppnare för den mångfald som finns i samhället idag. När det gäller innehållet så är det till exempel Dojo som tycker det är läskigt med höga höjder och Maya som är stark och hjälper Dojo ner och sen klättrar högt upp i ett träd medan Dojo är hjälpsam. Eller som i Dojo har kalas där Dojo rör sig i hemmiljö, bakar och dukar fint och sedan är det Maya som får en stor trumma, Gorby som får en vacker flöjt och Aisha som får en tuff gitarr. Enkla små detaljer som vi hoppas kan bidra till att öppna upp föreställningarna om vad som är möjligt och tillåtet. Varje liten detalj i sig spelar ju inte så stor roll, men lägger man ihop alla detaljer i böcker, och i samhället i övrigt, så skapar de ett så tydligt manus för hur man får vara som flicka och som pojke. Vi hoppas på att våra böcker kan vara en del av att vända ut och in på lite föreställningar och skapa fler möjligheter för barn att utvecklas friare. Men det är ju också så att många barn agerar könsöverskridande och det känns viktigt att de får känna igen sig och bli bekräftade så att de inte tror att de är fel. Men i vår ”ut & in-princip” ligger också att böckerna ska vara så bra att de åker ut och in i bokhyllan! Vårt kvalitetsbegrepp är brett och alla delar i det är nödvändiga för en utgivning.

Vi har fått många positiva reaktioner på böckerna. Nån sa att det var skönt att få ett alternativ till Molly Mus, och jag kan se att man sätter de här böckerna i samma fack. Det är enkla böcker för de minsta. Och jag fick ett mail från en läsare som var glad att det fanns böcker med genustänk för de minsta nu, för hon tyckte att det bara fanns böcker för äldre barn med en medvetenhet och att böckerna för de små glömdes bort eftersom de inte har lika mycket handling att jobba med. Annars är det många som vittnat om hur fångade mindre barn blir av Dojo, och det känns ju härligt!

Framöver räknar vi med att utöka trilogin med fler böcker. Kanske mest för föräldrarnas skull, så att de slipper läsa samma böcker hela tiden, haha!

Dojotriss med möjligheter i stället för stereotyper

Olika förlag har en ny bokserie för de allra minsta. Den handlar om en vitprickig rosa blobb vid namn Dojo. Kanske är han en… hund? Min första reaktion när jag bläddrade igenom böckerna var ärligt talat inte särskilt positiv. Jag hade svårt att ta till mig bilderna, som ser ut att vara snabbritade i Paint. Men när jag började läsa böckerna med Ava, snart 2 år, fick jag lov att inse att de faktiskt är riktigt trevliga. Och på något vis passar bilderna, de gör böckerna färgglada och uttrycksfulla, med en hel del roliga detaljer.

Dojos hus

Varje bok börjar med en bild på Dojos hus. Sen tar olika äventyr vid. Titlarna avslöjar ungefär vad det rör sig om:

I Dojo på skattjakt får Dojo idén att leta efter en skatt. Han börjar leta inne och Maya kommer snart och hjälper honom. Men de hittar ingen skatt inne. Kanske finns den ute?

I Dojo har kalas bjuder Dojo in alla vännerna på fest. Det blir fiskdamm och var och en får ett instrument, vars ljud fångas i text för läsaren att härma. Det blir ett musikkalas!

I Dojo gömmer sig är Dojo borta! Är han i garderoben? Nej, där är ju hunden. Är han i… ja, så fortsätter det och varje gång ges en ledtråd genom exempelvis en nos som sticker fram. Jag och Ava har haft väldigt roligt när vi sagt ”nääää” och gissat vem som ska dyka upp på nästa sida, så hittills är det den här boken vi gillar mest av de tre.

Maya får en trumma - BOM BOM!

Böckerna känns väl sammanhållna som serie i och med den gemensamma första bilden och det återkommande persongalleriet. Samtidigt är koncepten helt olika i varje bok, så man får både igenkänning och omväxling.

Dojos vänner heter Maya, Aisha och Gorby. Dojo och Maya är jättebra namn, som är lätta att säga helt rätt även om man är liten.

Men det som är riktigt intressant med dessa böcker är förstås att de är skrivna enligt devisen som står tryckt på baksidan: ”ut med stereotyper, in med möjligheter”. Dojo-böckerna kan absolut passera som alldeles vanliga småbarnsböcker, men samtidigt är det inte svårt att hitta exempel på var stereotyper undvikits. Det mest uppenbara är kläderna. Dojo (kille) är klädd i rosa, Maya (tjej) har gröna hängselbyxor, Gorby (kille) har en gul tröja med en blomma på magen och Aisha (tjej) är klädd i blått. Till antalet är de jämnt fördelade, två tjejer och två killar, och ingenting i deras handlingar är stereotypt. Den mest actionfyllda av de tre böckerna är Dojo på skattjakt och i den är Dojo och Maya lika driftiga. Båda tar initiativ, båda klättrar och är djärva och båda får hjälpa varandra varsin gång.

Så fort Ava får syn på Dojo-böckerna ropar hon ”Dojo!” och vill läsa dem. Det är ett gott betyg.

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på lite högläsning ur Dojo gömmer sig:


Dojo på skattjakt
ISBN: 978-91-85845-27-9
Köp: jämför priser
Dojo har kalas
ISBN: 978-91-85845-29-3
Köp: jämför priser
Dojo gömmer sig
ISBN: 978-91-85845-28-6
Köp: jämför priser
Författare: Karin Salmson
Illustratör: Marcus Brengesjö
Förlag: Olika