Barnboksprat

Jag har precis läst fjärde delen i legenden om bergsdvärgen Tanarog för mina barn. Det är en lite mysig fantasyserie om Tanarog och hans vänner skogsflickan Aina och den gamla levande eken Bladhus, som tillsammans ger sig ut på äventyr.

Tanarog är kortvuxen, lite klumpig och hör egentligen inte riktigt hemma ute i de djupa skogarna och vida slätterna. Men han lyckas ändå komma långt ut i sina äventyr och ju längre man läser i boken desto tydligare visar författaren hur långt man kan komma enbart med godhet, som här personifieras i Tanarog, en mästare på att visa just godhet och välvilja mot andra individer trots att vissa av dem verkar riktigt läskiga.

Men hur snälla, mysiga och spännande böckerna än må vara har såväl jag som mina barn lite svårt att känna med Tanarog. För mina barns del kan det bero på att Tanarog ser ut som en gubbe och för min del att jag tycker att han är en aning mossig och patriarkal. Till exempel beskrivs Tanarogs vän Aina, genom Tanarogs repliker, dels som något vackert att titta på, dels som någon som behöver hjälp att hålla ordning på sig, och det är jäkligt irriterande. Men trots att varken jag eller mina barn är så förtjusta i huvudkaraktären är det ändå inte dåliga böcker. Mina barn är snarare väldigt förtjusta i serien. Det är stort fokus på vännernas gemensamma äventyr och där tänker man inte Tanarogs utseende eller attityd. Så, om jag fick bestämma hade fokus i berättelsen legat på skogsflickan Aina istället för bergsdvärgen Tanarog eftersom hon är mycket häftigare.

Läs tidigare inlägg kring Legenden om Tann

Legenden om Tann: Nidaros vrede
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms (2011)
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159770
Köp:  t.ex. från Adlibris eller Bokus