Idag har jag och Ava (snart 4 Ã¥r) varit pÃ¥ bio och sett Liten Skär och alla smÃ¥ brokiga. Det var väldigt mysigt och den som sett Vem-filmerna känner igen stilen. Den här gÃ¥ngen är det Stellan SkarsgÃ¥rd som är berättarröst (funkar bra!) och figurerna är förstÃ¥s Liten Skär, Lilla Hjärtat, Ruta, Bosse och Masken – det vill säga det urval av de brokiga som figurerar i bebisbrokiga-serien.
Filmen innehÃ¥ller en rad härliga, busiga scener med figurerna som fÃ¥r utlopp för alla möjliga känslor och är bÃ¥de dumma och snälla mot varandra. Jag känner igen ett par scener frÃ¥n böckerna, framför allt mÃ¥landet i Gul!, men det är en väldigt fri filmatisering. En höjdpunkt är när publiken beordras ställa sig upp och göra gympa – och faktiskt gör det ocksÃ¥. Ett charmigt Ã¥terkommande inslag är när föremÃ¥l ritas upp i bild medan vi ser pÃ¥, som de brokiga sedan kan reagera pÃ¥ och använda.
Det här är en utmärkt första film att se pÃ¥ bio, bÃ¥de för att den är snäll och för att den bara är 35 minuter lÃ¥ng – extra bra förstÃ¥s om man läst böckerna och känner igen sig. Den funkar bra för lite större barn ocksÃ¥, även om Ava tyckte det var lite konstigt att vi skulle gÃ¥ sÃ¥ snart, innan vi ens hunnit äta upp vÃ¥ra popcorn. Medföljande vuxen fÃ¥r ocksÃ¥ en trevlig filmstund!
Det är svårt att skriva om den här filmen utan att nämna anklagelserna om rasism som blossat upp i media på sistone. Efter att ha sett filmen har jag egentligen inte mycket mer att säga än innan. Visst kan man, om man verkligen vill, få det till att varje gång Lilla Hjärtat busar är det ett exempel på svart ondska som angriper vit oskuld, men då tycker jag att man anstränger sig lite väl hårt. Jag håller visserligen med om att det är olyckligt att Lilla Hjärtat liknar gamla rasistiska nidbilder, men detta påverkar garanterat inte barnens upplevelse av filmen och inte min heller.
Uno är busschaufför och kör gröna linjen varje dag med samma passagerare. Nu hotas hans busslinje av nedläggning just för att han har för lite folk som åker med. Uno blir ledsen men så mitt i natten får han besök av brevbäraren som kommer med ett stort paket. Det innehåller en speciell sorts ko som heter Betty.
 På baksidan kan man läsa att boken handlar om vänskap och vad man kan åstadkomma tillsammans. Men jag tolkade den lite annorlunda. Även om Uno trivs med sitt jobb så behövs ibland förändringar. Uno blir ledsen när förändringen kommer men blir räddad av något oväntat och som han först inte vågat drömma om. Det kan vara svårt ibland att bryta mönster och göra något annorlunda, kanske något helt galet men kossan Betty blir en ny fräsch start i Unos arbetsliv.
En liten, liten björn ska sova med sin björnpappa i idet, men så får han syn på ett bi. Då måste det ju finnas honung någonstans! Lilla björn sätter av efter biet och strax märker Pappa björn att det blivit kallt på magen där barnet borde ligga. Så får vi följa med på ett äventyr där Lilla björn jagar biet och Pappa björn jagar Lilla björn genom Paris gator och ända in på operan. På varje uppslag får vi som läsare jobba hårt för att hitta Lilla björn i myllret.