Barnboksprat

Att läsa för bebisar

Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!

Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.

Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:

Bäbisböckerna av Ann Forslind
Vemböckerna av Stina Wirsén
Knacka på av Anna-Clara Tidholm – så klart!
Peksånger av Catarina Kruusval
Det mesta från Olika förlag (och där är jag lite partisk för jag har lite business med dem)

Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!

Kurragömma med kakaduor

Professor Pottman har tio kakaduor som han tycker väldigt mycket om. Men en dag är alla försvunna! Professorn letar överallt, men kan inte hitta dem. Kanske kan du hjälpa honom?

Det här är en humoristisk, rolig och söt bok där barnen får vara de smarta, de som ser mer än vad Professor Pottman gör. Texten är enkelt, det är istället bilderna som får tala och ge svar. Genom bilderna kan vi se att kakaduorna inte alls är borta, Professorn tittar bara inte tillräckligt noga.

Quentin Blake är kanske mest känd för sina illustrationer till Roald Dahls böcker. I den här boken ryms många detaljer, vilket gör det svårt för professorn att hitta kakaduorna, men även en liten utmaning för barnen. De är roliga och lite tokiga. Lätta att gilla!

Jag läste den här boken med en femåring och en sexåring, och de insåg snabbt sitt uppdrag att hjälpa professorn att leta efter, hitta, och räkna hur många kakaduor som finns på varje bild. Boken gör högläsningen rolig och barnen aktiva. Jag tror även det räcker med bara någon enstaka högläsning innan barnen själva kan berätta boken för varandra. Rekommenderas!

Barnboksprat har tidigare recenserat Filippa Fants fantastiska fickor.

Kurragömma med kakaduor
Författare: Quentin Blake
Förlag: Semic (2005)
ISBN: 9155232558
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dagbok för alla mina fans #1 – Gregs bravader

Trots att det står ”dagbok” på framsidan, är det här en loggbok, det vill Greg göra klart för läsarna. Hans mamma tycker han ska börja skriva, så då gör han det. Han skriver om sin inte så lätta vardag, om misslyckade bus eller godis-rundor, om idioter i skolan, om tv-spel som är okej eller inte okej, om sin familj, vänner och olika projekt.

Jag har hört mycket gott om Greg Heffley och hans dagböcker. Det har trots allt kommit ut 11 böcker, och har lockat många, även de som inte läser så mycket. Fantastiskt! Med sin humor, igenkänning och vardagliga bestyr talar den genom sina många olika händelser till många olika barn. Greg är inte bland de populära, han har inte så många vänner, kämpar i vissa ämnen men är bättre på andra och så vidare. Ganska vanlig, med andra ord.

Trots drygt 200 sidor är boken ganska lätt att läsa. Texten är uppdelad i korta stycken och varvas med bilder som Greg målar. Det kan vara bilder ur vardagen, fantasier eller seriestrippar han och kompisen Rowley knåpar ihop till skoltidningen.

Jag började läsa denna bok med höga förväntningar efter allt gott jag hört om boken. Jag gillar att den är lätt att ta till sig, men även att den väver in lite svårare ord ibland. Den tar läsaren på allvar och det är en rolig och dråplig blandning mellan text och bild. Någon gång skrattade jag högt, men jag hade förväntat mig mer. Stundtals tyckte jag den var rätt långtråkig, kanske för att jag inte kände igen mig. Men om du funderar på att sätta denna bok i händerna på ditt barn tycker jag ändå du (och barnet!) ska ge den en chans. Boken vänder sig trots allt till tweeniesar, inte vuxna, och alla de där braiga omdömena jag hört från barn kan ju inte vara fel.

Dagbok för alla mina fans
Författare: Jeff Kinney
Förlag: Bonnier Carlsen (2008)
ISBN: 9789163860768
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

”Mamma, du måste läsa de här!” Om Hjälparbyrån av Daniel Edfeldt

Mamma, du måste läsa de här! De är så bra!

Ja, vad gör man när dottern säger så? Man blir först och främst naturligtvis väldigt glad för att man lyckades pricka rätt i bokinköpen – jag frågade i Facebook-gruppen Barnboksbloggare efter ”härliga, fantasifulla böcker i svårighetsgrad snäppet över LasseMaja? Sagovärldar, fantasy, äventyr, övernaturligheter… fast skapligt enkelt, inte för mörkt/otäckt och gärna med bilder + ganska luftig text.” Fick tips om Hjälparbyrån och allt stämde!

Ja, och sen efter att man blivit glad läser man såklart böckerna. Eller jag gjorde det i alla fall. Och jag förstår varför Ava gillar dem.

Böckerna om Hjälparbyrån utspelar sig i vår vanliga värld. Men tvillingarna Nova och Simon råkar ut för inte så vanliga saker. Visste ni att sagoväsen finns på riktigt (till exempel rikligt i skogen intill Novas och Simons hus), men att man bara kan se dem om man har förmågan att tro på dem?

Nova stod tyst en stund och tänkte efter. En hjälparbyrå? Det lät inte alls lika tufft som en detektivbyrå. Inte ens i närheten. Men det var ändå bättre än ingenting alls. Och helt klart roligare än att sitta under ett träd tills det började växa mossa ur öronen.

Nova och Simon startar en hjälparbyrå med husvagnen på tomten som högkvarter. Deras första kund blir en stackars skogstomte som har klantat till det. Han har tappat bort ett magiskt enhörningsföl han hade ansvar för och behöver tvillingarnas hjälp både med att hitta fölet och med att växa in i sin roll som skogstomte. Det handlar den första boken om, Fallet med den försvunna enhörningen.

I den andra boken Fallet med sjömonstrets förbannelse blir det undervattensäventyr. En halv-vattuman som heter Julian söker upp tvillingarna eftersom hans käresta, som är en sjöjungfru, har slutat dyka upp och träffa honom. Någonting måste ha hänt i staden under vattenytan…

Simon och Nova simmade genom det täta sjögräset. Vattnet bubblade och skummade omkring dem. Men sjömonstret var snabbare. Det var redan ikapp. Nova kände hur det nafsade efter hennes fötter. Om någon sekund skulle monstret sluka dem!

Jag kan varmt rekommendera dessa böcker till alla lite mer avancerade nybörjarläsare som gillar fantasifulla äventyr. Eller lite mindre avancerade nybörjarläsare som du läser högt för, såklart.

I dagarna kommer även den tredje boken, Fallet med de magiska eldbären. Självklart kommer vi att skaffa även den!

Fallet med den försvunna enhörningen
Författare: Daniel Edfeldt
Förlag: B. Wahlström (2015)
ISBN: 9789132163777
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fallet med sjömonstrets förbannelse
Författare: Daniel Edfeldt
Förlag: B. Wahlström (2016)
ISBN: 9789132167195
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnboksprat i begynnelsen

Jag hittade just en gammal bild jag tyckte var rolig. En screenshot av Barnboksprat alldeles i begynnelsen i april 2009. Jag hade nyligen fått barn och börjat läsa barnböcker och ville dokumentera på något sätt. Kolla:

Jag vidareutvecklade ju det där temat (bloggens utseende) sen och Malin Skals ritade loggan när hon kom ombord, den som fortfarande pryder toppen idag. Men temat sa vi farväl till för att det inte riktigt hängde med i tiden, mycket har ju hänt med webbutveckling sedan 2009…

Det är ju sjukt många saker runtomkring själva bloggen i den där bilden som får mig galet nostalgisk (Ubuntu! Firefox! Min gamla blogg! osv!), men jag ska inte uttråka er med allt det utan nöjer mig med att bara peka på att Barnboksprat inte ens hade fått sin domän ännu utan låg på barnboksprat.dagar.se. Ojojoj. Det hinner hända en del på åtta år.