Djurparken Skräcken av Mats Wänblad och Pelle Forshed är en lättläst skräckis, möjligen med mer humor än skräck, som passar både för högläsning och som första läsa-själv bok.
Boken är den 14e i serien Familjen Monstersson och en välkänd serier för många, även om det för mina barn var första bekantskapen med denna härliga familj annorlunda.
Det här är ingen läskig berättelse utan en som utan problem kan läsas vid nattning eller läggdags. Det är lite text då en stor del av handlingen utspelar sig i pratbubblorna – som har versal text – och i de färgglada illustrationerna. Jag skulle säga att, även om den berättande texten fördjupar berättelsen så går det bra att förstå alla händelser om barnet fortfarande bara läser versaler och därmed koncentrerar sig på dialogen / pratbubblorna.
Så vad är själva handlingen? Vännerna Boris och Ebba har varit på zoo och när de kommer hem bestämmer de sig för att ordna en djurpark med farliga djur i Boris trädgård. Farliga djur såsom grodor och änder, och Mysis – en stor monsterhund med huggtänder – och Polly – en gam. De ber också att få låna Boris mammas handväskor – för de är inte alla helt döda. Parken blir en succés ända till familjen Drakulvén kommer på middag. Ingen i familjen Monstersson gillar Drakulvéns som är både dryga och retas. Barnen Drakulvén säger att allt de ser är tråkigt och att de har de värre och större djur hemma hos sig.
Ebba försöker att skrämma dem glada med sin söta katt Lillan, men den har rymt från sin bur och familjen Drakulvén blir om möjligt ännu otrevligare tills de inser att katten finns på riktigt och kastar sig därifrån. Familjen Monstersson är väldigt nöjda med att ha blivit av med sina hemska – och inte på ett bra sätt – vänner, men är också imponerade över att Ebba vågar hålla den.
Jag uppskattar att det annorlunda blir det vanliga i berättelsen. Att de farliga djuren inte imponerar speciellt medan alla “monster” är rädda för katten och att Ebba därmed framstår som supermodig som vågar hålla katten.
Det är en rolig, fartfylld berättelse som går snabbt att läsa. Samtidigt tar den upp flera seriösa ämnen såsom barn som retas, bekanta en inte tycker om men ändå bör umgås med, och det viktiga budskapet att det som är gör en annorlunda inte sitter på utsidan eller definieras av vad en är.
Tidigare recensioner av serien hittas här: Monstermaskerad (del 2) och Ett monster sover över (del 3).
Djurparken Skräcken – Familjen Monstersson (del 14)
Författare: Mats Wänblad
Illustration: Pelle Forshed
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129729009
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Trolläventyret på förskolan är skriven på rim med en behaglig rytm om sju-åtta stavelser som får treåringen att somna – på gott och på ont.
Boken innehåller ett bonusmaterial i form av en spelplan som är tryckt på tapeten (sista uppslaget). Den är mycket fin men tyvärr finns instruktionerna inte med i själva boken utan måste hämtas via en länk. Lite meckigt när barnen vill spela när boken är slut och det egentligen är dags att sova, men ändå ett roligt initiativ och speciellt bra på förskolan då spelplanen går att printa ut från förlagets hemsida. Det ska också gå att lyssna på sångerna som nämns men det har vi inte gjort. Och för den som behöver göra något medan en vuxen högläser så har myggan ”Stick-Ann” gömt sig någonstans på varje uppslag.
Känner ni till Julia? Hon med djuren? Det gjorde inte jag, men barnen hade stenkoll och så fort de fick syn på den nyutkomna boken Världens coolaste djur enligt Julia var det den och ingen annan som de ville ha läst för sig vid nattningen.
Om du känner något barn eller ungdom som söker sommarspänning, se hit! Fast det kan bli så att de vägrar gå in i skogen själva efteråt och de kommer nog aldrig att se leken kurragömma på samma sätt igen.
Bästa blåsorkestern av Julia Groth genomsyras av humor både i text och illustrationer. Det är en kärleksfull beskrivning av livet i en orkester som fått gestaltas genom olika djur och det är klockrent. Vilka andra än sengångarna skulle kunna spelat ”svängigt på sax”? Och självklart måste flöjtens toner spelas av olika flygande fåglar, med kolibrin som den självklara med piccola vid näbben.
Texten är på snyggt väluttänkta rim, vilket speciellt uppskattades av femåringen som älskar allt som rimmar och snabbt snappade upp att så var fallet här. Men boken gillades minst lika mycket av treåringen som ville höra den nästa kväll, och nästa, och nästa tills storasyster sa “stopp”.
Härliga bilder blandas med fyndig text och en stor dos humor. En riktigt välskriven bok som dessutom bjuder på en liten lathund på sista uppslaget för de som behöver en liten uppdatering vad gäller olika blåsinstrument.