En helt vanlig supernova av Katja Timgren är en bok om högstadiet, ensamhet, utanför- och annorlundaskap, stöttande familjer som ändå inte riktigt förstår, svek och den första hjärtekrossande kärleken.
Filip har sen första dagen i sjuan varit ensam. Han sitter ensam i biblioteket under rasterna, har ett helt bord till sig själv i skolmatsalen, och tillbringar den mesta tiden utanför skolan på sitt rum med näsan i en av sina böcker om rymden. När han inte pratar med sin storasyster Elin som trots att hon flyttat en bit bort, till storstaden Örebro, är den som förstår honom bäst och alltid finns där för honom.
Det är inte så att Filip är direkt mobbad. Han blir inte intryckt på toaletten eller instängd i redskapsrummet på gymnastiken som det ryktas om att en del andra har blivit. I stället är han osynlig. Ingen verkar se honom alls, inte ens före detta bästisen Elsa som efter sommarlovet börjat hänga med sina basketlagskompisar och verkar ha glömt honom totalt. Ingen. Tills dess att den nya tjejen Alva dyker upp i klassen och inte alls verkar fatta att Filip är en sån där osynlig icke-person som man inte talar med, inte sitter med under lunchen, och absolut inte kärar ner sig i.
Inte först vill säga. Men sen går det sämre när det hemska förflutna som fick Alva att byta skola blandas med rädslan för att bli utstött igen och hon inte verkar kunna bestämma sig för vilken person hon ska vara. Den Alva som vill hänga med Filip utanför skolan eller den Alva som låtsas som att han inte existerar så fort någon av klasskamraterna är i närheten.
Jag uppskattar starkt att Timgren valt att skriva om Filips liv några år efter han kom ut som transperson och inte fokuserar på den upplevelsen utan låter läsaren förstå genom kortare bakåtblickar och dialog med Alva att även om det var svårt när Filip berättade för sina två bästa vänner och sen för sina föräldrar, och pappan sen ringde till skolan, så var det ändå ingen större grej utan Filip accepterades rätt snabbt under sitt nya namn och identitet. Och även om han nu i sjuan oroar sig över den kroppsliga utvecklingen och över hur långsamt utredningar och liknande tar, så är det inte heller här som fokus ligger.
I stället fokuserar Timgren på det utanförskap som Filip hamnat i när Elsa tröttnat på honom och i stället börjat hänga med andra vänner och Filips andra bästis, Marcus, flyttat med familjen till Stockholm. Marcus finns förvisso kvar, både genom mess under året och genom löftet om en sommarlovsresa för att hälsa på honom, men inte i vardagen.
När så Alva träder in i Filips liv, hur skakig och osäker deras relation än må vara, så sker en förändring hos honom och han börjar att ta mer och mer plats, säga ifrån och våga stå upp för sig själv mot mobbarna Albin och Theo. Detta trots att hela skolan mest verkar se på utan att röra ett finger och inte ens lärarna verkar se något alls av vad som sker, trots att en skulle kunna förvänta sig att de kanske borde hålla lite extra uppsikt över en transperson.
Däremot står Filip inte riktigt upp för sig själv mot Alva och det sätt hon behandlar honom på och jag tycker nog att hon kommer alltför lindrigt undan, att han tyvärr förlåter henne lite för lätt även om hennes bakgrund gör det lättare att förstå hennes agerande.
En helt vanlig supernova är en lättläst bok med fint framåtdriv och viktiga ämnen som väl beskriver den där osäkerheten som lätt drabbar en i början av en relation, speciellt när det gäller första kärleken.
Tyvärr saknar jag lite djup i karaktärerna för att berättelsen verkligen ska få mig att känna och jag har, som nämnt, lite svårt att acceptera det lite för feelgoodiga slutet och relationen till Alva. Men jag älskar relationen med pappan och hur pappan accepterar Filip helt fullt ut och, åtminstone emellanåt, verkar förstå Filip utan att en massa ord behöver bytas dem emellan. Relationen med pappan och den med storasyster Elin, och i mindre grad den till kompisen Marcus, värmer hjärtat. En så fin familj önskar jag att alla transpersoner, och alla andra tonåringar också för den delen, skulle få ha!
En helt vanlig supernova
Författare: Katja Timgren
Förlag: Gilla förlag (2022)
ISBN: 9789178133574
Antal sidor: 212
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Har ni läst böckerna om Frallan? Annars har ni en fantastisk serie framför er! Frallan är ett smart, nyfiket, omtänksamt och energifyllt barn som älskar att tävla med sin mamma och mormor, upptäcka och lära sig nya saker. Hon är en sprudlande karaktär som är lätt att gilla och böckerna om henne går hem hos både små och stora.
Glad och äventyrslysten anländer en hund till staden. ”Allting var sÃ¥ spännande och staden var full av liv! Jag kände direkt att här fanns mitt nya hem. Det gällde bara att hitta det.” Men det blir inte riktigt som hunden tänkt sig. Det verkar nästan som att ingen ser den. Det var ju inte sÃ¥ här den hade tänkt att det skulle bli i den nya staden…
Att teckna ord med sina händer har flera fördelar för smÃ¥ barn. Det stöttar sprÃ¥kförstÃ¥elsen när nÃ¥gon bÃ¥de säger och visar ett ord, det ger fler sätt att uttrycka sig och kan hjälpa barnet att uttrycka sig tidigare eftersom det oftare är lättare att använda motorik än tal. Och sÃ¥ är det ju toppen för de som saknar eller är ”sena” med talsprÃ¥k. I denna bok presenterar logopederna Andrea Wallenberg och Maria Strutz fakta om babytecken och flera användbara tecken hämtade frÃ¥n ett litet barns vardag.
Vi som varit tonÃ¥ringar och nu blivit nÃ¥gon form av vuxna kan säkert se tillbaka och komma ihÃ¥g tonÃ¥rstiden med rosa skimmer. Stannar man kvar lite längre i minnena sÃ¥ minns man finnarna, relationerna, första fyllan, känslorna, de ökade kraven och det stora frÃ¥getecknet – vad vill du bli när du blir stor?