Medan de andra på förskolan flyger omkring och spelar basket vill Taggis leka kurragömma. Men ingen vill leka med honom. Men Taggis är bestämd och kommer på en idé: han ska låna några barn från lilla avdelningen. De kan väl vara med och leka? De måste ju vara bra på att gömma sig när de är små. Och Taggis ska lämna tillbaka dem när de lekt färdigt. Då måste det väl vara en okej idé?
Taggis frustration är lätt att känna igen. Varför vill ingen göra precis som han vill? Han har ju ändå den bästa idén. Taggis inser sina styrkor och i det här fallet blir hans ålder ett maktmedel för att få som han vill. Det blir en fråga om samvete men Taggis får lära sig en läxa: småttingarna är lätta att gömma men det betyder också att de är svåra att hitta…
Matilda Rutas illustrationer är otroligt fina och så fort jag ser hennes namn på en bok vill jag gärna läsa den. ”Kurragömma” är en fristående bok i serien ”Strandskogen”. Min 3-åring kanske har lite svårt att hänga med i storyn som även jag kan tycka är lite svår, men kurragömmaleken är välkänd och med en läsare som använder olika röstlägen kan mer av storyn gå fram. Det är en bok om att vara olik andra – varför går igelkotten på en förskola med mestadels flygande barn? Jag gillar hur igelkottens kännetecken – förmågan att fälla ut sina vassa taggar – får illustrera den ilska, frustration och känslan av utanförskap och hopplöshet. Men även en igelkott kan vara mjuk om världen runtomkring känns bättre.
Tidigare i serien:
– Syskonvecka (2020)
– Stora faran (2021)
Nu finns ännu en bokserie av Stina Wirsén: bebisbrokiga. Hej! och Oj! är först ut och jag har läst Hej! med Ava (snart 1½ år). ”Hej” råkar vara ett av Avas favoritord och det gör den här boken som klippt och skuren för henne.
