Medan de andra på förskolan flyger omkring och spelar basket vill Taggis leka kurragömma. Men ingen vill leka med honom. Men Taggis är bestämd och kommer på en idé: han ska låna några barn från lilla avdelningen. De kan väl vara med och leka? De måste ju vara bra på att gömma sig när de är små. Och Taggis ska lämna tillbaka dem när de lekt färdigt. Då måste det väl vara en okej idé?
Taggis frustration är lätt att känna igen. Varför vill ingen göra precis som han vill? Han har ju ändÃ¥ den bästa idén. Taggis inser sina styrkor och i det här fallet blir hans Ã¥lder ett maktmedel för att fÃ¥ som han vill. Det blir en frÃ¥ga om samvete men Taggis fÃ¥r lära sig en läxa: smÃ¥ttingarna är lätta att gömma men det betyder ocksÃ¥ att de är svÃ¥ra att hitta…
Matilda Rutas illustrationer är otroligt fina och sÃ¥ fort jag ser hennes namn pÃ¥ en bok vill jag gärna läsa den. ”Kurragömma” är en fristÃ¥ende bok i serien ”Strandskogen”. Min 3-Ã¥ring kanske har lite svÃ¥rt att hänga med i storyn som även jag kan tycka är lite svÃ¥r, men kurragömmaleken är välkänd och med en läsare som använder olika röstlägen kan mer av storyn gÃ¥ fram. Det är en bok om att vara olik andra – varför gÃ¥r igelkotten pÃ¥ en förskola med mestadels flygande barn? Jag gillar hur igelkottens kännetecken – förmÃ¥gan att fälla ut sina vassa taggar – fÃ¥r illustrera den ilska, frustration och känslan av utanförskap och hopplöshet. Men även en igelkott kan vara mjuk om världen runtomkring känns bättre.
Tidigare i serien:
– Syskonvecka (2020)
– Stora faran (2021)
