Dipsås bygger ett rymdskepp och åker iväg till rymden med sin kompis Morris. De kraschar på en planet och inställningen till problemet är rätt så skön;
”Jag behöver reservdelar”, säger DipsÃ¥s.
”Det finns bara grus och sten här”, säger Morris. ”Kan du laga skeppet med det?”
”Kanske”, säger DipsÃ¥s. ”Men det blir inte lätt.”
Snart upptäcker dem att de inte är ensamma på planeten de hamnat på. Och hur ska de komma hem igen? 
Den här berättelsen tyckte jag var söt. Mitt vuxna jag vill gärna ifrågasätta logiken i handlingen men mitt barnsliga jag gillar fantasin. Här är allt möjligt! Det är en varm och humoristisk ton när man läser texten. Illustrationerna är fantasifulla och i milda färger. En bok att bli glad av. Jag kan också se den som en bok att arbeta med i förskolan och göra egna ritprojekt av. Kanske ställa sig frågor som;
Hur skulle ditt rymdskepp se ut som om du fick resa ut i rymden?
Finns det liv på andra planeter?
Hur kan en rymdvarelse se ut?
Låt fantasin flöda!
En bok om äventyr och vänskap för åldrarna 3-6 år.
Morris och dipsås i rymden
Författare & illustratör: Anna-Carin Svanå
Bokförlag: Brage Böcker
Utgiven: 2016
ISBN: 978-91-98-3634-0-1 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Ett barn och hennes mamma åker till kusinerna som precis flyttat in i ett stort hus. Tillsammans med kusinerna blir det en fartfylld dag full av spännande äventyr i huset.
Nutte Nervös är rädd för det okända. Det okända finns överallt utanför hans nöt-träd och är därmed rätt nära. Därför har han gjort upp en genomtänkt plan för nödsituationer. Han är ständigt beredd med ett litet räddnings-kit och har klurat ut olika flyktvägar samt risker med var och en av dem. Men han är ändå nervös.
boken. Nutte Nervös tar på ett roligt sätt upp viktiga saker som rädslor och hur en kan hantera dem. Den visar på att vi med små steg kan komma långt, och kanske till och med inse att det okända kan ha något bra att ge. Det kanske inte är så farligt som vi tror, det kanske istället är vi själva som satt upp hinder och gjort dem farligare än vad de är. Jag tror den här boken kan öppna upp för samtal om rädslor och okända saker/händelser/människor.
Illustrationerna och texterna jobbar verkligen bra tillsammans, ibland som i en serie. Det gör det intressant att läsa och skapar ett skönt läsflyt, även om det ibland kan kännas lite rörigt.
Boken är vacker att bläddra i. Inger mig ett lugn som kommer både av varma färger och mjuka former. Med enkla grepp förmedlar grafiskt rätt simpla figurer såväl känsla som position. Men samtidigt som boken leder lyssnaren på en resa saknas en tydlig riktning.
Boken tar fasta pÃ¥ rörelse, lÃ¥ter en yttre resa vara verktyg för den inre. Yogapositionerna introduceras pÃ¥ ett tydligt sätt, utan att bli överpedagogiska. Text och bild samspelar, och jag kan se framför mig hur jag och barnen gör rörelserna tillsammans. Jag gillar mÃ¥ngfalden bland barnen i boken, att vi fÃ¥r möta sÃ¥väl Yuta och Lulu som Pepe. Samtidigt blir just detta uppradande av personer ett hinder för nämnda resa. En ensam huvudperson, eller ett namnlöst ”jag” eller ”du” att identifiera sig med, hade blivit den röda trÃ¥d som saknas, istället känns boken som en uppradning av exempel pÃ¥ yogapositioner och inte som den berättelse med början och slut som trots allt passar sagobokformatet bäst.