Ellinors sommar är vad man skulle kunna kalla en hundbok, d.v.s. som en hästbok fast om hundar (och lite hästar). Det är sommarlov och Ellinors bästa kompis Jenny ska åka iväg på ridläger. Ellinor hade också velat följa med men hennes föräldrar säger att de inte har råd. Ellinor förbereder sig på två urtrista veckor när Jenny är på ridlägret och hon surar och känner sig avundsjuk.
Jennys mamma Ingrid håller på med hundar och fast att Jenny gladeligen pysslar om hästar dagarna i ända så tycker hon att hundar är lite läskiga. Trots det följer hon ändå med Ingrid på några hundpromenader och rätt som det är får Ellinor frågan om hon inte kan passa hunden Kakan några dagar. Hon bestämmer sig för att säga ja och det visar sig bli starten för någonting nytt i Ellinors liv!
Ellinors sommar är en härlig bok fylld av olika känslor som rädsla, avundsjuka, glädje, hopp och kärlek. Emelie Johnson Vegh skriver lättsamt och engagerande och hon är kunnig när det gäller både hästar och hundar. Jag kan tycka att det inte riktigt känns helt trovärdigt att Ellinor har sådan noll koll på hundar när hon är en inbiten hästtjej. Jag var själv en lite hundrädd hästtjej men kunde ändå namnet på vanliga hundraser etc. Å andra sidan kanske Johnson Vegh ville få förklara vissa saker lite extra och det blir också några roliga scener där Ellinor inte förstår sig på hundar och hundspråk. Ett extra plus för att boken förespråkar mjuka träningsmetoder och inte gamla skolans ryck i kopplet. Boken är väl läsvärd och del 2 i serien har redan hunnit komma ut. Den ska jag absolut läsa för jag vill veta hur det går för Ellinor som hundmänniska!
Jag har haft turen att få recensera boken Kedjan som vann Castorpriset 2017 och är skriven av Sanna Borell.
Vi får träffa en rad med karaktärer och får bland annat veta vem som kastar de bästa pinnarna och vem som läser högt för Svea. Borell har genustänk och karaktärerna känns väl genomtänkta och ligger rätt i tiden. De öppnar upp för reflektion och samtal med barnen om de relationer som de har i sina liv. Här ser jag till mina egna barn som har en farmor och en morfar men fattas en mormor och en farfar men har turen att ha andra personer i sina liv att vända sig till om de behöver. Att skratta med och busa med. Som ser dem.
Boken har färgglada och fina illustrationer av Borell själv som arbetar som frilansande illustratör och då främst barnböcker. På baksidan kan man läsa att det är en ”råttan-på-repet-historia” och det stämmer.
