Brumfällan

 

Brumfällan är en bok som överraskar mig. Boken innehåller, trots den faktaliknande underrubriken  – en liten bok om Hi-Fi, en fyllig historia. Författaren väver in fakta i en vardagsberättelse som känns både trovärdig, varm och fantasifull.

 

På insidan av pärmarna finns förklarande bilder av tekniken som är med i berättelsen. En grammofon, en pickup, en förstärkare, ett slutsteg med mera. Texten är relativt liten och har ett enkelt snitt och det är ganska mycket text. Faktaspäckad eller inte, det är en fin liten historia.

Berättaren heter Lollo och går på förskola. Hon berättar att pappa har en stor och fin stereo och att de älskar att lyssna på musik och att dansa hemma familjen. Pappas kompisar kommer på besök och de kopplar in en stor sladd som de alla först vill titta på och känna på.
Nästa morgon sitter pappa i vardagsrummet.
– Jag förstår inte, var kommer allt brum ifrån? muttrar han.

Lollo förstår att något är fel med stereon och bestämmer sig för att prata med Albin på förskolan om det. Albin gissar att det är brumtroll som har flyttat in och knaprar på sladdarna. Hur ska de bli av dem?
-Det finns bara ett sätt. Vi måste bygga en brumfälla!
Fantasin flödar och de börjar bygga en fälla hemma hos Lollo. För det  behöver de tekniklego som Albin har med sig men också en skål med vatten och en skatt som ska få trollen att gå i fällan. Det går ganska bra att bära in vattnet och de hittar en guldglänsande skatt att locka trollen med. Nu är det bara att vänta på att kunna lägga de fångade brumtrollen i en burk.

När pappa kommer hem är Lollo ivrig att berätta, men pappa blir sträng och bär ut vattnet och lägger tillbaka skatten, som var hans fina pickup (nål till skivorna man spelar på grammofonen). Sedan säger pappa vänligt att det som brummar inte är några troll utan något som låter ur högtalarna och fortsätter med en lång förklaring som Lollo och mamma inte förstår.

Sedan testar de alla tre att lyssna efter brummet medan pappa söker efter felet. Mamma och Lollo tröttnar. Lollo vill dansa i stället och lyssna med guld-pickupen.

När pappa bytt pickup och sätter på stereon är brummet borta. Pappa behöver bara tänka lite till och skruva med pickuperna. Pappa är så glad att han låter Lollo trycka på knappen på stereon. Lollo hämtar mamma som gått till sin ateljé för att måla. Äntligen får de dansa!

Vi blir glada av att läsa och höra om personerna och händelserna i berättelsen. Och jag tror det beror på entusiasmen, framförallt till Hi-Fi, till familjen  och till vardagen, som framträder i berättandet.


Brumfällan
Författare: Andreas Svalander
Illustrationer: Emma Svalander
Förlag: Emmagjort
ISBN: 9789198477832
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack för recensionsexemplar från förlaget

Barnboksprats söndagstrea: Blommor på resa, på fest och till mamma

Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips!
Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

 

 

Idag tipsar vi om tre böcker för olika åldrar och smaker som passar när våren är på väg.

 

 

  • Linneas resa till en mycket speciell trädgård där en konstnär bodde och målade.
  • En dröm om blommornas och växternas liv när Lisa ligger i gräset och blundar.
  • En spännande och fin bok om Ellen som vill ge blommor till mamma.

Linnea i målarens trädgård beskriver Linneas och Blomströms resa till en speciell trädgård i Frankrike. Linneas följeslagare på resan är en man som varit trädgårdsmästare och han bor granne med Linnea. Jämte äventyret och allt som Linnea och Blomström ser på deras resa får vi lära oss en hel del om konstnären Claude Monet och impressionismen. Bland annat att Monet anlade trädgården runt det rosa drömhuset när han bodde där tillsammans med Alice och deras åtta barn. Näckrosorna och broarna i Giverny, som platsen där trädgården ligger heter, är förstås beskrivna. Hur en målning med till exempel näckrosor och vallmo ser ut på nära och längre håll får vi också se och höra om. Historien är inte bara vacker och romantisk, livet var inte alltid lätt trots att Monet blivit en världsberömd konstnär. Berättelsen vävs ihop av kunskapstörst, reseskildring, berättande och fakta ackompanjerat av bilder från Monets tavlor, Lena Anderssons verkligt fina illustrationer och några dokumentära fotografier.  Boken är klassad som lämplig för barn mellan 6 och 9 år. Jag tycker detta är en storslagen bok i litet format som är lätt att ta till sig. Och jag blir sugen både på att åka dit själv och att lära mig mer.

Blomsterfesten i täppan berättar om blommornas liv som levande väsen en midsommarafton för länge sedan. Det handlar om Lisa som inte kan följa med mormor som behöver arbeta. Då träffar hon Blomfen som tar Lisa med till blommornas värld. Där bjuds det in till fest. Sagan har förutom festligheterna en undertext som berör hur blommorna och växterna har det men också hur relationerna mellan dem alla är och vilka som får vara med och inte. Rosen behandlas som en drottning och ogräset får vara utanför staketet. Läser du tillsammans med vetgiriga barn gäller det att hålla tungan rätt i mun i den ganska omfattande texten och när det gäller blommornas och växternas namn. Det är roligt och lärorikt. Bilderna är fantastiska i färg och form och dessutom lustfyllt lekfulla och detaljrika. När jag läser för barnbarnen blir det alltid mycket prat utifrån både bilderna och texten; om vad vissa saker betyder och blomster- och växtpersonligheternas namn och vilka de är. Boken sägs vända sig till barn mellan 3 och 6 år och läsandet och tittande kan lätt anpassas till lyssnaren. Till exempel genom att fuska lite med texten …

Blommor från Ellen handlar om betydelsen av att få, att ge och att plocka blommor. Ellen har gjort sig fin till kalaset för mamma som fyller år. Gästerna ser inte Ellen och mamma har fått massor av blommor. Ellen går ut alldeles själv för att plocka blommor till mamma. Vi får följa Ellens promenad via uttrycksfulla och finstämda illustrationer. Det blir en äventyrlig promenad som ibland är lite läskig och ensam. Ellen hittar fina blommor på vägen men till sist vet hon inte vart hemåt är. Hon sätter sig i skogen och väntar och som väl är har hela kalaset gått ut för att leta. De går tillbaka och fortsätter kalaset tillsammans. Nu står Elins blommor i en vas bland alla andra blommor som mamma har fått och alla vill höra Elin berätta om sitt äventyr. Den här boken har också en angiven läsålder på 3-6 år trots att den innehåller sparsamt med text som är enkel, i synnerhet i jämförelse med Blomsterfesten i täppan.

 

Blomsterfesten i täppan (privat, begagnad)
Författare och illustratör: Elsa Beskow
Förlag: Bonniers (1960)
ISBN: 9100215627
Kan t.ex. köpas på antikvariat

Blomsterfesten i täppan (nytryck)
Författare och illustratör: Elsa Beskow
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163899041
Finns t.ex. Bokus hos Adlibris


Linnea i målarens trädgård
Författare: Christina Björk
Illustratör: Lena Andersson
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129699043
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Blommor från Ellen
Författare och illustratör: Catarina Kruusval
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129707335
Köp: t.ex. hos Bokus

This is a poem that heals fish

En oerhört vacker och rikt illustrerad barnbok om sökande och om poesins magi.

“A poem is when words beat their wings. It is a song sung in a cage.” 

Alla har vi olika erfarenheter och känslor inför just poesi och dikter. Vad är egentligen en dikt och vad fyller den för funktion? Denna poetiska bilderbok har ett oerhört vackert, subtilt och lekfullt sätt att visa vad en dikt egentligen är och vad den gör. Med sina få ord och expressivt rörliga, färggranna illustrationer leder den oss på jakt efter vad en dikt egentligen är. Sida vid sida med Arthur får vi följa hans försök att hitta ett sätt som kan rädda hans älskade röda fisk Leon från att dö av leda. Han ropar på sin mamma och ber henne skynda sig att hitta ett sätt att hjälpa Leon. Hon föreslår att Arthur ska ge Leon en dikt. Utan att dröja kvar går hon vidare till sin tubalektion. Det blir början  Arthurs sökande efter vad en dikt egentligen är och var han kan finna den.

Arthur letar överallt. Under sängen, i garderoben och i städskrubben. Han frågar sina vänner och alla har de olika svar på den frågan. Han frågar den alltid så förälskade cykelbutiksägaren Lolo, fru Round som är bagare och grannen Mahmoud som är i färd med att vattna sin rhododendron. Arthur frågar till och med sin kanariefågel Aristophanes, som är allt annat än en oklok fågel. För vad är en dikt egentligen? Gång på gång ställs läsaren inför frågan. Sökandet i sig blir ett svar och kanske är det sökandet som är det viktigaste.

Varje gång jag har läst, bläddrat och tittat i boken har jag upptäckt nya sammanhang, figurer och uttryck. Både Siméons korta texter och Tallecs levande och rika illustrationer skapar var för sig och tillsammans dikter. Det känns naturligt att ta pauser under berättelsens gång och bara låta blicken vila på färger och bokstäver. Symbiosen mellan text och illustration förmedlar ett vackert djup och känslan av att så innerligt vilja veta och söka svar på något. Boken ger insikter om att det lilla oftast innehåller det stora – för stora som för små.  

Bilder från förlagets hemsida.

Titel:  This is a poem that heals fish
Författare: Jean-Pierre Siméon
Illustratör: Olivier Tallec
Förlag: Enchanted Lion Books (2007-03)
Antal sidor: 45 

ISBN: 9781592700677
Åldersgrupp: 4+ år
Typ: Bilderbok 

 

 

 

Tanten och två andra begåvade kvinnor, Internationella kvinnodagen till ära

Något så retro som en pensionatsvistelse är i fokus i denna berättelse. Frans är tillsammans med sina föräldrar på väg till en sommarvistelse på ett gammalt pensionat. Frans har inte stort förtroende för de vuxna runt honom och på ett knökfullt tåg utan möjlighet att hitta sittplatser möter han Tanten. Frans föräldrar häpnar och tycker att Tanten är lite för mycket, men tar emot de sittplatser hon erbjuder. Men Frans, som sitter och talar med Tanten i en annan kupé eftersom hon markerat flera platser med sina stora hattar, blir intresserad.

… Frans begrep att han inte tänkt tillräckligt djupt på saker och ting. Han kände sig ytlig men samtidigt – till sin stora förvåning – absolut redo att för en gångs skull lära av en annan människa. …

Trots att berättelsen på ytan främst beskriver en serie upptåg som drabbar pensionatsgästerna och som Frans och Tanten spelar någon roll i, har handlingen egentligen mindre betydelse än dialogerna. Även om det händer saker i en strid ström hamnar det i skuggan av de olika karaktärernas sätt att bete sig och reagera i situationen.

Tanten och Frans

Fröken Andersson, också kallad Tanten, är annorlunda och skulle betraktas som det även idag och inte bara enligt 70-talets tant- och kvinnonorm. Jag tycker att hon är som den där friska fläkten jag kan längta efter i många av livets sammanhang. Hon vågar och gör fast hon vet att det kan bli obekvämt, hon ser och förstår vad som ligger bakom karaktärernas olika beteenden och hur hon kan göra för att rucka på givna och tagna roller. Det kanske inte alltid ser så ut, men hon vill alla väl. Dessutom har hon en framtoning som kan uppfattas som självsäker, men faktum är snarare att hon drivs av viljan att göra världen, människorna och livet bättre för alla, inklusive sig själv. Det betyder inte att hon tycker livet är lätt eller enbart glatt, hon tycker däremot att det är viktigt att en person får vara sig själv, likväl som den bör lära sig att se saker ur olika perspektiv och filosofera över väsentligheter i livet. Pensionatsgästerna förfasar sig dock emellanåt, fastän författaren sammantaget har givit Tanten den önskvärda kombinationen av karaktärsdrag det innebär att vara en både påhittig, smart, stark, krävande och ödmjuk kvinna.

Berättelsen slutar med en seger för alla skulle man kunna säga. Och som avslutning är Tanten och Frans ute och ror och filosoferar på sjön:

… – Fast en del är lite vissna förstås. . ., sa Frans.
Tanten rodde några tag igen med fundersamt utseende.
Årtullarna gnisslade.
Näärå . . . dom är lite specifika bara . . . lite för sig . . . och det måste man förstå.
– Hmmm, sa Frans tvivlande. Fast Gulle är i alla fall botten.
Tanten funderade allvarligt, det syntes.
– Han är lite felprogrammerad . . . Men det ska vi nog rätta till! sade hon optimistiskt. …

Delvis retro är även språket. Det framkommer att Tanten är från Sumpan (Det vill säga Sundbyberg utanför Stockholm) och när hon talar är det oftast skrivet som den slangen hon använder låter. Däremellan är det fina formuleringar med gestaltande beskrivningar som ger mig bilder med nyanser. Språket förmedlar också det outtalade genom att det som inte sägs i dialogerna ändå träder fram och det innehåller också en hel del genuint reflekterande och filosoferande passager.

Maria Gripe levde 1923-2007. Hon skrev 38 böcker som ofta handlade om sökande efter identitet och omgivningens rollförväntningar Bland annat böckerna om Hugo och Josefin och om Elvis. Maria Gripe menade att hon inte skrev barnböcker utan om barn för alla åldrar. Hon fick många fina priser för sitt författarskap. Böckerna översattes till cirka 30 olika språk och var för det mesta illustrerade av Harald Gripe som var Maria Gripes man.

Tanten som är skriven 1970 lästes in av Margaretha Krook (1925-2001) och detta spelades in för Sveriges Radio. I min familj skrattade våra föräldrar lika mycket som min syster och jag. Hennes tolkning av karaktären Tanten var suverän och gjorde berättelsen i det närmaste hysteriskt rolig.

I Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (www.skbl.se) kan du läsa mer om Maria Gripe och Margaretha Krook


Tanten
Författare: Maria Gripe
Illustrationer: Anders Sten
Förlag: Bonniers juniorförl (1980)
(ISBN: 9148502359)
Du kan till exempel låna den på bibliotek, eller som jag köpa den på ett antikvariat som Bokbörsen

Mitt hav

”Det här är vi”
En säl, en mås och en krabba som visar var de bor och vad och vilka som finns att se där.

Med få ord och enkla men innehållsrika bilder får vi se havet, några fåglar på stranden och några i vattnet. I havet och på stranden bor inte bara enskilda fiskar och fisk i grupp utan också mindre djur och riktigt stora.

De få orden i kombination med de fantasifulla och verklighetstrogna bilderna levererar fakta och personporträtt som gör alla bokens karaktärer till individer. Det är Sälen som är berättaren och hen är med och presenterar vartannat uppslag på något vis. Författaren får med detta oss läsare att känna oss personligen inbjudna och guidade under ett besök vid havet och stranden och bland de som bor där.

Den här boken med sina dämpade färger, stillsamma men uttrycksfulla bilder och matta yta drog uppmärksamheten till sig bland massor av läckert exponerade barnböcker trots sitt blygsamma format. Den är i samma storlek som många pekböcker och vänder sig till barn mellan 0 och 3 år, men den engagerade även en storasyster. Det finns mycket för ett litet barn att titta på och upptäcka, men tycker barnen om djur och natur räcker den till även för de som är över tre år.

När jag läste igenom denna lilla tilltalande bok blev jag påmind om ett foto av en uttrycksfull teckning som jag fick i mobilen i höstas. Den föreställde ”Världens sötaste säl” och var ritad av min 4-åriga läskompis. Sälen på teckningen skulle absolut kunna vara en bra kompis till sälen som är bokens berättare.

Mitt hav är en naturbok vilket beskrivs med att den är gjord av naturpapper och tryckt med miljövänliga tryckfärger.

I naturboksserien finns tre andra böcker av samma författare: Min trädgård, Min skog och Min lilla sjö.

Text, illustration och layout av Katrin Wiehle
Bokförlaget Opal AB, 2017
Översättning Dorothea Hygrell
ISBN 9789172999046

Du kan till exempel köpa den på Adlibris eller Bokus