
Tufvalinas sång handlar om en mycket liten flicka som bor djupt under jorden, omgiven av spindlar och småkryp. Hon trivs i mörkret men känner sig ibland ensam och annorlunda. När hon en dag hör vacker musik och följer den upp till ytan möter hon pojken Urel, som visar henne världen ovan jord. Tufvalina hoppas att hon äntligen har funnit någon som är som hon. Men när det blir hennes tur att visa sin egen mörka värld, visar det sig att skenet bedrar och berättelsen tar en dyster vändning.

Det märks tydligt att författaren Sebastian Cöllen brinner för folksagor och medeltida texter. Tufvalinas sång andas sagotradition, både i språk och illustrationer. Berättelsen är skriven som en sång, med gammaldags stavning och ovanliga ord som kan behöva förklaras för yngre läsare. Men just detta bidrar till bokens unika charm. Det vemodiga temat, de mörka inslagen och det faktum att berättelsen inte slutar lyckligt känns uppfriskande i en tid där många barnböcker erbjuder förutsägbart lyckliga slut.

Tufvalinas sång är en vacker bok både till innehåll och utseende. Illustrationerna är stämningsfulla och den snirkliga typografin förstärker sagokänslan. Dock krävdes några genomläsningar innan jag helt kunde njuta av texten, eftersom typsnittet är svårt att tyda. För den som söker en annorlunda barnbok som väcker eftertanke och känslor, eller för den som, liksom jag, älskar historia och folksagor, är detta en riktig pärla.
Tufvalinas sång

Pappan berättar för Bengt Gustav att det är på grund av saker som hände i skolan när han var barn som han dricker. När Bengt Gustav upptäcker att rivningshuset nära hans hus ger honom möjligheten att resa i tiden så gör han det för att försöka rätta till saker. Första gången blir det inte alls bättre. Då försöker han att resa tillbaka till när pappa jobbade på verkstan och förlorade ett finger i en olycka. Bengt Gustav för hindrar olyckan, men inte heller det hjälper. Han gör ännu ett försök till en ny tid, men då blir allting ännu värre.

Eli bor i en liten transylvansk stad där det finns två av allt: floder, huvudgator och begravningsplatser. Men det finns bara en Luli, Elis bästa vän. Tillsammans springer de överallt de ska. Eli ger Luli av sin matsäck eftersom hon inte kan få med sig någon mat hemifrån. De gör allt tillsammans. Men så kommer kriget. Luli flyttar till USA och Eli tas till ett arbetsläger. Kommer de ses igen?
En fin, men ganska snabb, berättelse som ger barnet (från ca 6 år) en inblick i det mest fasansfulla som hände under 1900-talet. Inte så många detaljer, berättelsen utspelar sig mest före och efter kriget, men det som står kan räcka långt för den som vill veta mer. En bok att läsa tillsammans med någon att hålla i handen, någon som kan svara på frågor som uppstår. En bok om hopp och vänskap som tål det mesta. Detta ackompanjeras av fina akvareller av författarens dotter.