Tony Cronstam är mest känd som skaparen till serien om sköldpaddan Elvis, som kom ut mellan Ã¥r 2000 och 2014. Han har ocksÃ¥ tecknat Bamse – och nu alltsÃ¥ en barnbok om snippor och snoppar.
I boken möter vi Snipp och Snopp, som är som vilka två barn som helst fast de råkar vara snippa respektive snopp. Snipp och Snopp leker och funderar en del kring på om det är någon skillnad mellan en som har snippa och en som har snopp.
Föds du med en snippa, kallas du för flicka.
Och föds du med en snopp, kallas du för pojke.
Vad är egentligen bäst? Snipp tycker att flickor är bäst och Snopp tycker att pojkar är bäst. Fast när de bestämmer sig för att tävla ser de att de är väldigt bra båda två. Spelar det egentligen någon roll vilket man är? Nä!
De ser olika ut, förstås. Men när de jämför med fler kompisar ser de att alla snipporna är olika också, precis som alla snoppar. Det finns olika färger och former och storlekar.
Tycker man att det börjar lite traditionellt, med konstaterandet att snippa = flicka och snopp = pojke, bör man läsa ända till slutet, där det kommer fram att det inte riktigt stämmer för alla.
Läser du boken bör du vara beredd på lite basic blommor och bin också:
Sätter man ihop en vuxen snippa och snopp, så kan det bli en bebis. Det är därför vi föds med snippor och snoppar.
Och för att kissa med, förstås.
En trevlig bok med ett tydligt budskap om att alla är olika, fast lika bra.
Snipp och Snopp – Lika eller olika
Författare och illustratör: Tony Cronstam
Förlag: Idus Förlag (september 2015)
ISBN: 9789175772646
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag tilltalades väldigt mycket av den här bokens estiskt vackra omslag. En ensam pojke på en strand. En strandad val. Havets vågor som skummar sig i vita färger. Horisonten i fjärran. En antydan om vemod och starka känslor. Själva omslaget är också matt i sin färg och kvalité och gjorde att jag flera gånger strök med handen över boken. Jo, jag var nog redan såld innan jag ens öppnat den och vänt blad.
Hela alfabetet får vi ta del av i denna bok där varje bokstav har ett eget uppslag med rimsagor. Det finns inte någon handling men en röd tråd vore i så fall alla djuren som det berättas om. Exempelvis på sidan A får vi höra om Anakondan;
Jag har under åren läst många bra och dåliga barnböcker om döden. Det finns olika sätt att närma sig temat och ämnet är viktigt. Speciellt för den som förlorat en anhörig och sörjer, men också för vetgiriga barn som funderar över livet och döden. Vi vuxna kan inte svaren på alla dessa frågor. I just den här boken, Mia och farmor, så är upplägget väldigt enkelt. Det finns ingen direkt handling som försiktigt närmar sig ämnet döden, utan historien är rakt på sak.