Rymdpottan

Karin och hennes pappa skapar med lera när Karin plötsligt känner att det blir bråttom – hon måste på toaletten! Men på vägen dit möter hon syster Hedvig, ser en sparkcykel, ett rytande lejon och en rymdfarkost. Plötsligt händer det en olycka…

Visst är det fantastiskt med barns förmåga att helt och fullt gå in i en lek! Fantasin har inga gränser och varje liten sak kan bli del av ett äventyr. Inte ens efter den lilla olycka tar leklusten slut. Jag tror många barn och vuxna kan känna igen sig i det och likaså att det är lätt att glömma bort verkligheten. Rymdpottan tar oss med på ett härligt och fantasifullt äventyr som utspelar sig mitt i vardagen. Med tanke på titeln trodde jag det skulle vara mer av en potträningsbok men så är det inte riktigt. Boken kanske kan fungera som en liten dold påminnelse om att tänka på att gå på toaletten även mitt i leken, men det är tveksamt om det går fram. Kanske kan en vuxen dock referera till Karin istället för att än en gång behöva tjata ”behöver du gå på toaletten?”.

Illustrationerna är sådär härligt färgglada och yviga som jag gillar. När fantasin är som längst bort från verkligheten (eller när de är ute i rymden) tar illustrationen upp hela sidan. Det talar till min fantasi och det blir lättare att drömma sig bort tillsammans med Karin. Texten är skriven på rim. Vissa gånger kan den tänkta målgruppen vara med och rimma medan det andra gånger är lite svårare ord. Karin är en härlig karaktär och boken gav mig en bra känsla.

Recensionsexemplar från förlaget.


Rymdpottan
Författare: Per Bertilsson
Illustratör: Emma Svalander
Förlag:  Emmagjort, 2020
ISBN: 9789198477719
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Pappor ska va tjocka

 

Nils Andersson skriver böcker för barn och han är musiker. Han har tidigare skrivit böcker på vers med rim för barn. Bland annat Pixiböckerna om Lillebror Berglund. Som till exempel Vi handlar mandlar. Erik Svetoft har nyligen gått ut konstfack och han vann Svensk bokkonsts förstapris 2017, för ett av sina utgivna seriealbum.

 

Historien i Pappor ska va tjocka är en sorts äventyr där kampen står mellan om pappan ska äta hälsosamt och träna för att alla säger att det är nyttigt att vara smal eller om han ska få fortsätta äta gott, vara tjock och precis så som berättarjaget, barnet, vill ha honom.


Men jag blir arg och ledsen
Jag vill ha pappa kvar!
Min tjocka varma pappa
Min runda glada far!

Min pappa som vill leka
och hinner läsa bok
och inte jämt ska jogga
och träna som en tok.

 

Pappan har en frisyr som osökt påminner om frisyren som bandmedlemmarna i Leningrad Cowboys fick oss att le förvånat åt. Associationen är en smula skev eftersom den blinkar till de läsare som var med för omkring 30 år sedan. Och de är näppeligen målgruppen för denna bok, bortsett från till exempel farmor, mormor, morfar eller farfar som möjliga läsare. Den aktuella associationen är dock att läsaren får ett leende placerat på läpparna. Ett leende som stannar kvar genom hela boken.

 

Den rösten är ju pappas!
Han sitter vid buffén
är lika tjock som vanligt
och äter kycklingben.

Friterade bananer,
flamberad fisk och fläsk,
kanderade krokaner
och currywok och läsk.

Det var så svårt att banta
han hade sån aptit.
Det var så trist att träna
så han gick aldrig dit.

Träningsivern får sig en släng av sleven när det handlar om att slaviskt följa nya råd och rön. I det sammanhanget framställs mamman som inskränkt och trendkänslig, men det går att ha överseende med det tack vare lättheten, värmen och spjuveraktigheten som boken utstrålar.



Det visar sig att mamma
har läst i tidningen
att det är nya modet med
med runda mjuka män.

Så hon är bara glad
att min pappa är så fet
hon bjuder oss på bullar
och sockerkakesmet.

 

Historien är berättad på vers med lekfullhet och ett vardagsnära språk. Stroferna rullar fram i ett varierande tempo, men alltid med eftertryck. Det är kul! Även de tecknade illustrationerna är vardagsnära, med lite stökig interiör och oförskönande personporträtt. Bilderna innehåller träffsäkra karikatyrer och mycket detaljer att studera. I teckningarna blir det synligt hur materialet i karaktärernas kläder känns. Till exempel pappas röda overall med vita revärer som för tankarna till 70-talet, även om materialet i hans träningsoutfit nog hör hemma på 50-talet. Det får honom att framstå som en jovialisk, hemvävd antihjälte: En härlig pappa att tycka om!


Pappor ska va tjocka
Författare: Nils Andersson
Ilustrationer: Erik Svetoft
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129722413
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Maraton

Maraton är en textlös eller textfri bilderbok men den är definitivt inte innehållsfri. Det är en skildring av ett, kanske lite ovanligt, maratonlopp med tio jämnstarka deltagare som (nästan) alla hänger ihop loppet igenom. Några trillar av utefter vägen då loppet innehåller faror som tigrar och tunnlar med hål i. Publikstödet är massivt i relation till deltagarinnehållet och en viss mängd fusk (bilkörning) tolereras. Eliud Kipchoge har precis sprängt två timmar-gränsen, om än inofficiellt, på maraton men i det här loppet så verkar de hålla ett betydligt lägre tempo då de springer både natt som dag. Härligt tycker jag som själv njuter länge av mina långlopp!

Det här är en medryckande glädjefull bok med väldigt talande bilder. Färgerna och dramatiken på sidorna är intensiva och den rymmer många olika miljöer och känslor. Det finns mycket att peka på, prata om och återkomma till i berättelsen. Den är läskig, spännande, rolig, knasig och fascinerande.

Karin Cyrén vann precis bilderbokspriset Snöbollen för den här boken vilket jag absolut förstår. Den visar att det lönar sig att kämpa på men också att deltagandet är det viktigaste och alla får vara med på den extra stora prispallen. Läs den du med och spring för all del gärna ett maraton också om du har möjlighet!


Maraton
Författare & illustratör: Karin Cyrén
Förlag: Lilla Piratförlaget (2019)
ISBN: 9789178130771
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vakna min kastanj

Februari brukar vara en månad då det mesta utomhus fortfarande sover. Vi kunde visserligen se blommor och knoppar redan i januari i år, men vi får hoppas det förblir ett undantag. I den här boken möter vi ett barn som har en stor, ståtlig kastanj utanför sitt fönster. Just nu sover trädet men snart ska det väckas till liv, få knoppar och blad och bli sådär härligt som det brukar vara. Men när våren kommer och alla andra växtligheter spirar verkar kastanjen inte riktigt hänga med. Någon säger att trädet dött och ska huggas ned. Barnet bestämmer sig för att sova i trädet, för ingen får hugga ned hens älskade kastanj!

Redan titeln – Vakna min kastanj – vittnar om att det här är en mycket vacker bok. Det gäller både de färgrika illustrationerna som har något drömskt över sig och texten som verkligen förmedlar kärleken mellan barnet och trädet. Det blir som en motsats till dagens teknikkärlek, som en återgång till naturen och det enkla. Samtidigt är det en sorlig berättelse om liv och död. Ska livet bara ta slut för kastanjen? Eller finns det något som får leva vidare? Barnet har en fin fantasi och många bra idéer som jag tror kan locka läsare och lyssnare till egna upptäcksfärder utomhus. Kanske särskilt nu när våren är på ingång. Vakna min kastanj hamnar på min lista över favoritbilderböcker.


Vakna min kastanj
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Ane Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur, 2014
ISBN: 9789127136960
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Dropp dropp

Det sägs att Aron Landahl kom in på förlaget för att presentera sin bokidé och med sig under armen hade han en bild (av badrummet, se nedan) som var målad på en stor träskiva, som en tavla. Det resulterade i en bok i serien Mys och Rys – Lagom läskiga bilderböcker för ganska små barn. Förutom författare till denna bok är Aron Lundahl verksam som illustratör, musiker och sjuksköterska.

I ett dunkelt sovrum där någon just klivit ur sängen.

Det är morgon. Dropp dropp. Vad är det för ljud? Kan det komma från kranen i badrummet.

Så börjar berättelsen. Och visst väcker det nyfikenheten hos läsaren. Texten är enkel med några meningar per sida. Illustrationerna har karaktären av tavlor med mustiga rumsinteriörer där det råder en stämning av mild mystik. Bilderna är tecknade och fylligt färglagda. De präglas av en viss grovhet och asymmetri, som bidrar till det spöklika och kan föra tankarna till Jan Lööfs illustrationer.

Nej det gjorde det inte. Dropp, dropp. Kan det komma från köket?

Berättelsen fortsätter in i nästa rum och i nästa, för att ta reda på vad det är som låter ”dropp, dropp”. Det var inte i badrummet. I köket stiger spänningen:
Dropp, dropp.
Det är en röd fläck på golvet.
Röd som blod!

Berättaren är okänd men det ligger nära till hands att tänka att det är vem som helst, eller någon, särskilt eftersom Aron Landahl har beskrivit att han hämtat inspiration från Boken om någon, där läsaren får följa berättelsen via en röd garntråd genom huset.

Läsaren lotsas vidare genom rummen vartefter den ena röda droppen efter den andra dyker upp. Det är spännande och lite kusligt, utan att skrämmas. Till sist droppar det ordentligt och det är en pöl på golvet nedanför trappan.

Vad finns det där egentligen?

Stämningen tätnar ännu mer på väg upp till det som finns ovanför trappan. Där är det alldeles  mörkt och okänt. Till sist löser författaren spökstämningen på ett sätt som gör att läsaren kan pusta ut och skratta till lite av förvåning. Men fortfarande undra en smula över det som fanns där …

 


Dropp dropp
Författare: Aron Landahl
Illustrationer: Aron Landahl
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129717396
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris