Jag tänker på det som inte syns. Men ändå finns!
Ja, så inleds denna intressanta och filosofiska bilderbok av Annica Hedin och Karin Cyrén. Bokens berättarjag, ett barn, tänker på sådant som värmen under täcket, sitt eget namn, det som kittlar när vi hoppar, morfar – vars keps finns kvar, det starka i soppan men också fiskarna som simmar långt där nere i djupet. För det finns ju onekligen en hel del som inte syns men som känns, eller saker som inte längre syns – som morfar – men som ändå finns kvar i våra hjärtan och minnen, eller saker som inte syns men hörs som musik och så då alla de saker och levande väsen som finns men som just jag inte ser just nu.
Ett namn syns ju i skrift men det syns inte på dig vad du heter, eller om du kan stå på händer, eller om du gillar fåglar. Det kan såklart synas på dig om du gillar fåglar, eller, säg hårdrock, eller du kanske har en namnkeps, men jag tror ni fattar känslan. Det är ju lite som den här ”om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?”
Boken har väldigt lite text på varje sida och den tål att läsas flera gånger om. Karin Cyréns illustrationer är färggranna men inte skrikiga och det är oftast en eller två färger som dominerar ett uppslag vilket ger ett behagligt intryck. Formgivningen ör fantastisk med vissa sidor som är svagt transparenta, det är som smörpapper ungefär och det gör hela läsupplevelsen ännu mer uppslukande. Vad ska finnas på nästa sida liksom!
Barn har ofta så kloka tankar och annorlunda infallsvinklar och jag ser verkligen fram emot att få diskutera just den här boken med något barn. Jag kan även tänka mig att det här kan bli en högläsningsfavorit i många hem framöver. Läs den genast!
