Författare: Susanna Backman

Jag heter Susanna och bor på landet i ett litet, litet hus i den lilla, lilla byn Storvreta strax utanför Uppsala. Min familj är däremot inte så liten. Den består av tre barn, två vuxna, en katt och utökas snart ytterligare med ett antal höns och några kaniner. Jag läser och skriver mycket och har en examen i retorisk och litterär kommunikation. När det kommer till litteratur är jag en allätare, såväl på vuxenfronten som i barnboksdjungeln. Eftersom mina egna barn inte hunnit upp till ungdomsböckerna ännu, så måste jag ju sondera terrängen en aning så att jag vet vad jag ska rekommendera när den tiden kommer. Mina absoluta favoriter i barn- och ungdomsbokvärlden är magiska böcker som balanserar alldeles på gränsen, med ett litet stänk av hisnande övernaturlighet. Jag har också en särskild förkärlek till flickböcker från 1900-talets början och har än så länge blygsam liten samling av originalutgåvor.

Svart glas

Maud Mangold var en ny bekantskap för mig. En överraskande trevlig sådan. Hade jag haft möjlighet att läsa henne i tonåren hade hon varit en klar favorit.

Boken Svart glas innehåller allt det jag alltid letade efter längs hyllorna på biblioteket som ung. Spänning, melankoli, en vibrerande mystik och en ung, modig, självständig tjej att inspireras av. Även om Umbra faktiskt har det rätt tufft med en bipolär mamma som låter sig uppslukas helt av konsten och totalt glömmer sin dotter emellanåt.
Men Umbra låter sig inte nedslås. Hon skaffar sig en ny kompis, Amos, på det nya lilla stället dit hon och hennes mamma precis flyttat. I det stora huset vid havet, där de flyttat in, upptäcker Umbra också att det redan bor någon annan! Någon som lämnar spår efter sig i köket. Någon som stjäl hennes kläder och som hon sedan hittar nere i den mörka, fuktiga källaren. Ibland hör hon den där varelsen, och hon och Amos bestämmer sig för att avslöja vem det är:
”Jag slänger upp dörren samtidigt som Amos tänder ficklampan. Vi stirrar på den kurande gestalten som naglas fast av ljusstrålen. En massa rufsigt alldeles vitt hår och magra händer som håller i något rött. /…/ Händerna är alldeles genomskinliga. Långa fingrar, för stora på något sätt. Ansiktet är vitt men smutsigt. Och håret alldeles färglöst, som glasnudlar.”

Hon är en hal gestalt, den där lilla flickan. Hon försvinner och hon dyker upp på nytt. Med ett förflutet som hela tiden förändras. Umbra och Amos grubblar och förundras över henne. Vem är hon egentligen?

Det finaste i boken är Maud Mangolds vackra språk. Här är litteratur och konst verkligen ett. Umbra och hennes mamma målar med färger. Maud Mangold målar med ord. Hennes språk är rikt på färger och känslobeskrivningar och allt flyter ihop till en skimrande, nyanserad tavla.

Svart glas
Författare: Maud Mangold
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 159
ISBN: 9789129681123Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Julstämning på bok

Vad är egentligen julstämning? Och hur får man det?
När jag var liten så bara kom den. En dag när julen närmade sig så fanns den där. Som vuxen tycker jag att jag allt oftare säger: Nääe! Jag har ingen julstämning alls.
Sen glimmar den kanske till vid något enstaka tillfälle, dagarna innan jul. När första snön faller, när barnen går luciatåg, när jag hör en jullåt på radion som smakar glögg och pepparkakor och luktar tända ljus. Har jag tur infinner den sig på julafton, och sedan vips! så är julen förbi och jag undrar: vart tog den vägen? Jag som bara gick och väntade på att julstämningen skulle komma.
Skapa julstämning för barnen
För man vill ju så gärna, eller hur? Jag vill så väldigt gärna att mina barn ska få känna den där luddiga, glittriga känslan av stämningsfullt, förväntansfullt pirr i magen.
Och någonstans man alltid kan vara säker på att den finns är i sagans värld. Där ingen stressar, där allt är tända ljus, perfekt röda, glittrande kulor, florsockersnö och tomtar.
Våra julsagor
I december läser vi inga vanliga böcker på kvällarna. I stället letar jag upp mina gamla julfavoriter som vi blandar med nya favoriter. Ungefär samma böcker varje december. Resten av året är de tabu.
Vi läser Tomten av Viktor Rydberg med illustrationer av Harald Wiberg. På försättsbladet står det med snirkliga bokstäver: 1981 God Jul Susanna önskar Farmor och Farfar.

Vi läser Julgröten av Sven Nordquist och Stora tomteboken av Vilhelm Hansen i svensk översättning av Jan Lööf.
Stämningen infinner sig direkt.
Alla sorters tomtar
Här finns alla våra föreställningar av tomten med. Den gamla hustomten som vi tacksamt ger gröt på julafton. Han som sedan, till hans eget förtret, glöms bort och så småningom ersätts med den stora, tjocka Tomten i norr och julklappsverkstan med alla nissar. Det är framför allt bilderna som bidrar till den härliga stämningen. Mängder av detaljer. Djur, tomtar, snö och paket i en salig blandning. Vi kan titta hur länge som helst.

Favoriten!
Men min absoluta favorit är nog ändå antologin Tipp tipp tapp som gavs ut av Rabén och Sjögren 2006. Här finns Astrid Lindgrens julsagor om Pippi och Madicken, moderna utdrag ur Halvan och små verser och dikter blandat med klassiska julsånger. Frosseri i julstämning.

Uppkrupna i barnens sängar med mörkret bortmotat av de tända ljusstakarna i fönstren läser vi Sagan om mössens julafton, Astrid Lindgrens skildring av Jesu födelse i stallet, den allra första julkvällen. Vi skrattar åt Kanin som önskar sig ” en snölykta så att han blir glad och en lastbil full av salladsblad”. Allra gladast blir nog jag när vi läser versen om Mormors lilla kråka på julaftons kväll av Björn Bergenholz:

Tomten

Författare: Viktor Rydberg
Illustratör: Harald Wiberg
Förlag: Rabén och Sjögren
Antal sidor: 15
ISBN: 9789129655919
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Julgröten
Författare: Sven Nordqvist
Illustratör: Sven Nordqvist
Förlag: Opal

Antal sidor: 24
ISBN :9789172991514

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Stora tomteboken
Författare: Vilhelm Hansen i svensk översättning av Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 30
Barnens älsklingar: Tipp tipp tapp, antologi
Redaktion och urval: Susanna Hellsing
Förlag: Rabén och Sjögren
Antal sidor: 160
ISBN: 9789129667851
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

De glömda barnen

Vad händer när ett barn blir osynliggjort? När ett barn misshandlas eller utsätts för övergrepp?
I De glömda barnen försvinner dessa barn långsamt och vaknar upp i ett totalt mörker. De hamnar i ett hål i jorden utan känsla för vad som är natt och för vad som är dag. De är alla lika rädda och lika ensamma när de kommer hit. Skillnaden mellan det här mörkret och det mörker de levde i innan de kom hit är, att här är de inte längre ensamma. Här finns andra barn, med liknande historier.
Här hamnar Misan en tisdagseftermiddag 2013. Hennes mamma jobbar hela dagarna och hennes pappa bor i Norge. Misan är alltid ensam. Flickan som varit längst i hålet kom hit en tisdag 1901. Alla väntar de på att någon ska längta tillräckligt mycket efter dem så att de kommer härifrån. Många gånger en lång väntan.
”Man skulle kunna tro att barnen kunde leka med varandra, finnas till för varandra och skapa en egen familj, men bortglömdhet är något som äter upp en inifrån, kraften går förlorad och inget av barnen varken orkar eller vill ha roligt. Inte så länge de inte vet om någon letar efter dem”.

Men när Misan kommer är det något som förändras. Hon för samman barnen i en gemenskap som inte funnits tidigare. Och viktigast av allt: hon ger dem hopp! ”Sträck ut din hand när du inte orkar hålla samman. Tillsammans blir vi starkare när vi har varandra.”
Misan är ingen som ger upp. Hon förtvivlas och stärks av de andra barnens berättelser. Om lilla Gökungen, 2 år, vars pappa misshandlade hennes mamma till döds. Om Nick, som blev utelåst i vinterkylan och glömdes bort. Om Klockan, som hade föräldrar som hånade och skrattade åt honom.

Hemma hade vi högläsning ur De glömda barnen på kvällarna. Redan när jag hämtade nioårige sonen i skolan på eftermiddagen undrade han när vi skulle läsa. Han är i vanliga fall ingen bokslukare, som sin mamma, så det var uppenbart att den här boken berörde honom på ett särskilt sätt.
Precis som barnen slukas upp av sitt hål, slukades vi in i texten. Jag längtade lika mycket jag, samtidigt som gråten hela tiden satt i halsen på mig. Det är inte lätt att läsa högt då.
De glömda barnen är en stark bok, som berör. Otäck, men samtidigt väldigt varm. Och det finns massor att prata om när man läser den här boken tillsammans med barnen, saker man måste prata om, därför tycker jag att den här boken passar perfekt för högläsning. Trots att rösten stockar sig emellanåt.

Även om boken har en smått övernaturlig ton, är det en högst realistisk berättelse. Det finns inte alltid lyckliga slut. Men det finns kärlek och det finns samhörighet. Det är viktigt att komma ihåg i en kall värld. Tillsammans kan man bygga människotorn som sträcker sig mot ljuset.

För varje såld bok skänker Sagolikt Bokförlag 5 kronor till BRIS, Barnens Rätt I Samhället.Perioden 9 november – 9 december stöder de dessutom Alexandra Bylund och Maria Arnesdotter i projektet Låt alla barn få en God Jul. Enligt Rädda Barnens rapport om barnfattigdom finns det 248 000 fattiga barn i Sverige och detta projekt går ut på att ge dessa barn en chans till en god jul. Sagolikt skänker under den här perioden 25 kronor per bok till projektet, utöver de 5 kronor som går till BRIS.

De glömda barnen
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag
Antal sidor: Sidantal 141
ISBN: 9789186861049
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lilla draken

En drakfamilj bland människor. Som gör samma saker som vi människor gör: får ont i magen, går till doktorn, grillar korv, åker buss och går på badhus.

Det är vad Christina Wagners böcker om Lilla draken handlar om. Den första boken, Lilla draken får ont i magen, kom ut förra sommaren på författarinnans eget förlag, Wagners sidor. I somras kom den andra boken, Lilla draken badar.

Idén är inte så tokig. Drakar är ju alltid spännande. Och små drakar som är som våra egna små barn låter ju kul! Men tyvärr håller det inte riktigt.

Den första boken då Lilla draken får ont i magen och hennes mamma tar henne till doktorn fungerar skapligt. Det finns en röd tråd i historien och spänningen byggs upp. Den något oväntade förklaringen till Lilla drakens magont sätter en liten knorr på berättelsen. Drakar är ändå lite annorlunda än människobarn.

I bok nummer två då Lilla Draken badar på badhus saknar jag den där röda tråden. Som läsare får man följa draken och hennes föräldrar runt i badhuset under en dag, mer än så är det inte. Kanske hade det räckt, om det hade funnits något annat i berättelsen. Men jag upplever den ganska tunn. Jag saknar också någon slags förklaring till drakarnas närvaro i människans värld. I början av boken bestämmer sig drakarna för att ta bussen till badhuset, därför att människorna skulle bli skrämda av drakar i luften. Ett antal gånger senare i boken anar man också människornas rädsla för drakarna. Frågorna man ställer sig: vilka är de? var kommer de ifrån? och vad gör de där? får aldrig något svar. Jag kan heller inte finna någon bakomliggande tanke om att vara annorlunda eller utanförskap. Berättelserna blir på det viset ganska platta. Det finns ingen spänning i texten.

Jag läste böckerna för mina döttrar, 5 och 7 år gamla, och fick den spontana reaktionen: Fina bilder! Och det är böckernas stora behållning. Tydliga, varma, färgglada bilder, med lustiga små detaljer.

Men det räcker inte till. Och det som får det att helt kana utför för mig är när drakarna åker ”ruschelkana”. Och det är inte Lilla draken som pratar småbarnsspråk.

Lilla draken får ont i magen
Författare: Christina Wagner
Förlag: Wagners sidor
Antal sidor: 27
ISBN: 9789197962407
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lilla draken badar
Författare: Christina Wagner
Förlag: Wagners sidor
Antal sidor: 24
ISBN: 9789197962414
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fängslade på bilsemester

För några veckor sedan bestämde vi oss för att bila ner till Danmark från Uppsala. Jag, fästmannen och tre barn på 5, 7 och 9 år. Vi skulle ha så mysigt. Prata och skratta i bilen. Stanna på fina ställen och fika. Lyssna på musik och sjunga. Se en sevärdhet då och då. Jag insåg ganska snart att det kanske var lite väl optimistiskt tänkt.
För sanningen var den, att vi i framsätet mest lyssnade på gnäll, bråk och rastlöst tjat från övertrötta barn. Ända tills dess att jag tryckte in en bok i cd-spelaren och både barn och föräldrar satt som förhäxade i en timme och fyrtio minuter.

Vi lyssnade på Alva rymmer av Pernilla Gesén. Alva är åtta år. Hennes mamma och pappa ska skiljas och hon tvingas att flytta med sin mamma från Västerås till Stockholm. Hon måste lämna sitt hem, sin skola, sin bästa vän och kanske värst av allt; hon får inte träffa sin pappa mer än på helgerna. Alvas värld rasar samman. Och mamma och pappa fattar ingenting.
I Stockholm blir hon granne med en pojke, något yngre än hon själv. Han är snäll, men Alva vill inte bli vän med honom. Hon har ju redan en bästa vän! Till slut bestämmer sig Alva för att ta saken i egna händer. I Stockholm kan hon ju inte stanna. Hon rymmer tillbaka till Västerås.

Det bästa med den här boken är inte historien, eller spänningen. Det är det fina språket. Enkelt, men det sätter sig rakt i bröstet. Som skilsmässobarn själv och med egna skilsmässobarn gör den här boken ont. Det är barnets perspektiv som Pernilla Gesén så självklart fångar. Vuxna bestämmer och ändrar. På sådant som kanske inte var perfekt. Men som ändå var det trygga livet. Och som barn får man inte vara med och bestämma någonting. Eller får man det?

Förstummade satt vi i bilen och lyssnade. Jag med en klump i halsen och tårar i ögonvrån, och vips hade 15 mil flugit förbi och boken var slut.
Sedan var ingen annan bok särskilt intressant att höra på. Vi hade inte lånat fler om Alva. I stället stannade vi och fikade. En kisspaus och någon sevärdhet. Solen värmde våra ansikten.

Alva rymmer
Författare: Pernilla Gesén
Förlag: B. Wahlströms (2005)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789132147647
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris