Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

En björnberättelse

Det är något speciellt med sagor om levande leksaker. Kanske är det därför jag tycker så mycket om Leksakernas julafton, som brukar gå på tv i juletid. Och det bidrar definitivt till att jag älskar boken En björnberättelse så mycket. Det här är en bok jag fick när jag var liten och har läst många, många gånger. När jag var hemma hos mina föräldrar senast plockade jag med mig några favoritböcker från barndomen och det var först och främst den här jag letade efter.

En björnberättelse av Ann-Madeleine Gelotte

Boken handlar om en liten björn som blir bortglömd av sina barn när de börjar gå ut till sandlådan om dagarna. Han är för liten för att följa med, han kan ju komma bort. Men det är vansinnigt tråkigt att bara sitta och vänta på barnen, så en dag smyger han sig ner i deras hink… och sen händer givetvis det oundvikliga, han blir kvarlämnad! Han väntar och väntar på att barnen ska komma tillbaka, men det har blivit höst och kallt ute och barnen vill inte leka i sandlådan mer. Som tur är blir han hittad av en flodhäst som brukar gå och samla upp borttappade leksaker och bjuda hem dem till stubben där alla de andra borttappade leksakerna bor. Där får han tillbringa vintern i väntan på att det ska bli vår, så att barnen kommer tillbaka till sandlådan igen.

Ett uppslag ur En björnberättelse

Det jag minns och gillar mest med boken är:

Alla härliga bilder inifrån stubben, inte minst genomskärningsbilderna där man ser virrvarret av rum!
Att de är så mysigt pyssliga i stubben! De samlar och tar vara på allt möjligt som är borttappat och slängt, och allt tas tillvara på fiffiga sätt.
Att den lilla björnen är så otroligt hängiven i sin kamp att hitta sina barn igen.

Några bildexempel:

Alla rummen i stubben (samma bild som i uppslaget ovan)

Pyssel i stubben

Den hängivna björnen väntar på barnen

En alldeles, alldeles underbar bok! Eftersom den gavs ut 1986 kan den dessvärre vara svår att få tag på idag, men jag kan varmt rekommendera dig att försöka!

Det sitter en etikett i min bok, där jag har skrivit mitt namn. Av handstilen att döma var boken ganska nyutgiven när jag fick den…

En björnberättelse
Författare & illustratör: Ann-Madeleine Gelotte
Förlag: Tidens förlag (har gått ihop med Rabén & Sjögren, som ingår i Norstedts förlagsgrupp)
Antal sidor: 48
ISBN: 9155032001
Köp: kanske på antikvariat

Att erkänna sina författardrömmar

Det känns pinsamt att erkänna att jag har författardrömmar, eftersom vi är så många som aldrig når dit vi vill. Varför skulle just jag lyckas, tror jag att jag är bättre än alla andra? Nej, det gör jag förstås inte. Men jag skulle väldigt, väldigt, väldigt gärna vilja ge ut böcker så småningom och jag är medveten om att det är någonting man får arbeta hårt för att uppnå.

Just nu skriver jag på en kapitelbok för barn i sisådär mellanstadieåldern. Den handlar om Ella och hur jobbigt det blir för henne när hennes bästis Cecilia flyttar.

Jag tänkte faktiskt visa er hela min text. Tadaa:

Lite statistik:
Att_sakna_Cecilia.odt (arbetsnamn…)
Filstorlek: 57 KB
Antal sidor: 86
Antal stycken: 734
Antal rader: 1361
Antal ord: 16630
Antal tecken: 88871
Dokumentet skapat: 2009-04-29, 21:33:52
Total redigeringstid (inte så aktivt, alltid…): 166:40:50
Revisionsnummer: 194

Därtill har jag ett dokument med alla möjliga noteringar i, bland annat en klasslista och ett skolschema för Ellas klass. Inte trodde väl jag att jag någonsin skulle planera skolundervisning…

Som ni ser är det en del ganska tomma sidor i slutet, det är tänkta kapitel som inte skrivits ännu. På sistone har det här blivit ett ovanligt välplanerat skrivprojekt för att vara jag. Tidigare har jag mest skrivit på måfå och sett vart historien bär mig. Jag började så den här gången också, men nu har jag ett skelett som ”bara” ska fyllas ut. Det känns lite mer som hårt arbete då, snarare än inspirerad lek, men kanske blir det bättre med planering.

Min plan är att försöka sluta vara så blyg angående mina författarambitioner. Kanske kommer jag till och med våga skriva när jag skickar in något till ett förlag. Egentligen skulle jag inte vilja låtsas om att det ligger något arbete bakom, utan plötsligt en vacker dag säga att ”oj, nu kommer visst min debutroman ut snart”, men samtidigt vill jag dokumentera min väg till… ja, vad det nu blir. Om inte annat kanske jag skaffar ett eget ex av min bok via Vulkan. :)

Barnboksprat på bokmässan

Böcker och åter böcker, bokälskare, författare, försäljare, förlagsfolk… idag har jag varit på bokmässan! Jag har trängts, kändisspanat*, smakat och köpt te (ja, till och med på bokmässan fick jag utlopp för mitt te-nörderi), pillat på leksaker och ätit gratis äpple. Men framför allt hade jag givetvis siktet inställt på barnböcker.

Bokmässevimmel. Kanske hittar du någon kändis, om du försöker.

Till de trevligare inslagen hörde att som medlem i Barnens bokklubb få välja en gratis bok (bland de som såldes för 30 kr). Jag valde Gruffalon (se smakprov) och är mycket nöjd med det. Fast kanske borde jag ha köpt fler böcker, när de var så billiga… I ett annat stånd köpte jag i alla fall tre jättefina flikböcker med info om livet i det antika Egypten, i en riddarborg, samt på ett piratskepp. Det blev även en bok om Draken Karies och Riddare Fluor.

Jag såg till att dra nytta av den stora fördelen med att titta på barnböcker med att titta på vuxenlitteratur: jag hann läsa igenom massor av fina böcker! Jag har stillat min nyfikenhet angående böcker som Siv sover vilse, Toaletten hungrig och Petter och hans fyra getter, för att bara nämna några som jag gillade. Jag ansträngde mig dock för att inte köpa på mig för mycket. Det blev tungt nog att gå på stan efteråt ändå…

Trångt, men trevligt, är väl en bra sammanfattning. Men det var lite mer utförsäljning av gamla böcker än jag hade föreställt mig. Min bild av mässor är nog mer att man promotar nytt** och delar ut reklamprylar. Ironiskt nog fick jag inte en enda pryl på mässan, men när jag efteråt uträttade ett ärende i en alldeles vanlig Bokia-butik och stod och fingrade på ett gratisbokmärke i kassan frågade kassören om jag var intresserad av fler barnprylar och överöste mig sedan med bokklistermärken, Alfons-reflexer och Moshi-knappar.

Bokmässan var en omtumlande upplevelse jag gärna utsätter mig för fler gånger.

* Camilla Läckberg och Thomas Bodström var nog de mest kända jag såg, men jag reagerade även på att få se Alexandra Leijonhufvud (ordförande i Djurens Rätt) och Patrik Hadenius (chefredaktör på Språktidningen) i livs levande versioner.
** Det gör man givetvis på bokmässans seminarier, författarintervjuer och dylikt, men inte så tydligt i montrarna, tyckte jag. Och det var alltså bara dem jag såg.

Äntligen godnatt!

Färgstarka småbarnsböcker i retrostil är Camilla Lundstens grej. I höstas kom Äntligen godnatt! tillsammans med Äntligen regn! och nu i september kom uppföljarna Äntligen mat! och Äntligen kalas! Alla handlar om kompisarna Lillefanten, Kanina och Maskot. I Äntligen godnatt! ska de gå och lägga sig och vi får se dem göra sig i ordning.

Ofta när jag läser boken som godnattsaga blir jag lite full i skratt, för hemma hos oss är det inte alltid så äntligen att lägga sig…

Jag är väldigt förtjust i bilderna, men texten når inte riktigt hela vägen. Det känns som att Camilla Lundsten lagt all möda på sina härliga bilder och sedan bara slängt in lite text, för att det ska stå någonting på sidorna. Jag stör mig lite på sånt som: ”Lillefanten tvättar sig bakom öronen. Maskot badar.” På bilden sitter båda i ett badkar. Badar inte Lillefanten också? Dessutom är det ganska jobbigt att hela tiden säga ”Lillefanten, Kanina och Maskot”…

Trots detta är jag ändå nyfiken på de nya böckerna…

Äntligen godnatt!
Författare & illustratör: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 16
ISBN: 9789129670288
Köp: jämför priser

Smakprover ur böcker på smakprov.se

Jag köper gärna mina böcker på nätet, men när det gäller bilderböcker är det nästan obligatoriskt att först få se hur de ser ut inuti. Det är därför jag alltid lägger ut ett smakprov ur bilderböcker jag recenserar.

En sajt helt i min smak är smakprov.se, vars målsättning är att erbjuda smakprover ur alla böcker som ges ut. Sist när jag besökte sajten tyckte jag inte att jag hittade så mycket, men nu har det kommit väldigt många intressanta smakprov. Här är några:

Siv sover vilse av Pija Lindenbaum

Amos och Soma av Ulf Stark

När vi var ensamma i världen av Ulf Nilsson

Äntligen mat och Äntligen kalas av Camilla Lundsten

Nejlika och gosankan av Hanna Zetterberg-Struwe

Lalo trummar av Eva Susso

Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson

Jättebra, smakprov.se! Lite strul med bokinformationen ser det ut att vara (det står t.ex. ”Formgivare: Messing, Marit Illustrator: Tidholm, Anna-Clara Nilsson, Ulf” …eeeh, va?) och vissa smakprov kunde jag inte alls öppna, men eftersom sajten fortfarande är i betaversion går det att ha överseende med.

Jag hoppas att detta är framtiden, mer smakprover till folket!