Att erkänna sina författardrömmar

Det känns pinsamt att erkänna att jag har författardrömmar, eftersom vi är så många som aldrig når dit vi vill. Varför skulle just jag lyckas, tror jag att jag är bättre än alla andra? Nej, det gör jag förstås inte. Men jag skulle väldigt, väldigt, väldigt gärna vilja ge ut böcker så småningom och jag är medveten om att det är någonting man får arbeta hårt för att uppnå.

Just nu skriver jag på en kapitelbok för barn i sisådär mellanstadieåldern. Den handlar om Ella och hur jobbigt det blir för henne när hennes bästis Cecilia flyttar.

Jag tänkte faktiskt visa er hela min text. Tadaa:

Lite statistik:
Att_sakna_Cecilia.odt (arbetsnamn…)
Filstorlek: 57 KB
Antal sidor: 86
Antal stycken: 734
Antal rader: 1361
Antal ord: 16630
Antal tecken: 88871
Dokumentet skapat: 2009-04-29, 21:33:52
Total redigeringstid (inte sÃ¥ aktivt, alltid…): 166:40:50
Revisionsnummer: 194

Därtill har jag ett dokument med alla möjliga noteringar i, bland annat en klasslista och ett skolschema för Ellas klass. Inte trodde väl jag att jag nÃ¥gonsin skulle planera skolundervisning…

Som ni ser är det en del ganska tomma sidor i slutet, det är tänkta kapitel som inte skrivits ännu. PÃ¥ sistone har det här blivit ett ovanligt välplanerat skrivprojekt för att vara jag. Tidigare har jag mest skrivit pÃ¥ mÃ¥fÃ¥ och sett vart historien bär mig. Jag började sÃ¥ den här gÃ¥ngen ocksÃ¥, men nu har jag ett skelett som ”bara” ska fyllas ut. Det känns lite mer som hÃ¥rt arbete dÃ¥, snarare än inspirerad lek, men kanske blir det bättre med planering.

Min plan är att försöka sluta vara sÃ¥ blyg angÃ¥ende mina författarambitioner. Kanske kommer jag till och med vÃ¥ga skriva när jag skickar in nÃ¥got till ett förlag. Egentligen skulle jag inte vilja lÃ¥tsas om att det ligger nÃ¥got arbete bakom, utan plötsligt en vacker dag säga att ”oj, nu kommer visst min debutroman ut snart”, men samtidigt vill jag dokumentera min väg till… ja, vad det nu blir. Om inte annat kanske jag skaffar ett eget ex av min bok via Vulkan. :)

Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar. Visa alla inlägg av Helena Ferry