Hej jorden

“Hej jorden. Hur mår du idag?” “Inte så bra. Jag känner mig sjuk”.

Det här är en bok där vi följer några barn som leker doktor. Och den som är sjuk är ingen mindre än jorden. Jorden känner sig varm och hostig. Barnen tar tempen och röntgar jorden för att ta reda på vad som är fel. Man får genom boken se att isarna smälter medan det på andra ställen är alldeles för varmt, hur isbjörnar påverkas av islossningen och hur andra djur drabbas av översvämningar. Man får också se hur jorden påverkas av alla utsläpp och avgaser.

 

Barnen som leker doktor berättar för jorden att det inte kan fortsätta så här. Jorden behöver tänka på framtiden, annars kommer jorden bara bli sjukare. Men jorden behöver ju hjälp för att kunna må bättre. Och det är vi människor som måste hjälpa jorden. Alla människor tillsammans.

Boken väcker frågor hos barnen jag läser för precis som jag tänker mig är författarens tanke med boken.

“Varför försvinner isen?” 

“Varför blir det så mycket regn?” 

“Måste man köra bil?”

Barnen kommer även med lösningar:

“man kan cykla istället”

“slänga skräp i olika lådor i sophuset”

“om isbjörnen ramlar i dör dom, då måste vi hjälpa dom upp o bygga nya is”

Boken bjuder verkligen in till att samtala och arbeta kring hållbar utveckling och klimatfrågor. Vad kan vi göra för att hjälpa jorden. De flesta barn har någon gång lekt doktor och vet vad det innebär att vara sjuk, genom igenkänning kan barnen relatera till jordens sjukdom.

Det är en pedagogisk bok som förklarar klimatförändringar på ett lekfullt sätt och hur vi alla, både tillsammans och enskilt kan göra skillnad och ta ansvar för att motverka dessa förändringar. Den har ett tungt budskap utan att lämna kvar den känslan hos läsaren när boken är slut.

 


Hej jorden
Författare: Michael Foreman
Illustratör: Michael Foreman
Förlag: Verbum AB
ISBN: 9789152637036
Antal sidor: 30
Ålder: 3-6 år

”Jag hatar kaniner och blommor och barn”

 

(Bild lånad från förlagets hemsida)

Den här humoritstiska boken blev snabbt en favorit bland barnen på min förskola. Vi har läst den så många gånger att jag nu nästintill kan den utantill.

”Blommor är så onödiga. De bara står där och försöker se vackra ut. Likadant med fjärilar. Helt meningslösa. De smakar inte ens gott, som papper bara. Jag hatar kaniner och blommor och barn och fjärilar.”

I den här boken får vi till en början inte veta vem det är som tycker alla dessa saker, det finns ledtrådar i bilderna så efter några uppslag kan man börja ana vem som är huvudpersonen i boken. Huvudpersonen har en favorit, det är Tage. Han älskar Tage. Likaså får vi veta att han älskar gamla korvbitar med grus på och döda kråkor. Och saker som luktar bajs och kiss, precis som huvudpersonen tycker att Tage gör. Bilderna i boken är illustrerade från huvudpersonens perspektiv boken igenom fram till sista uppslaget då vi faktiskt får se huvudpersonen för första gången. En hund.

Boken får barnen och mig att skratta vid flera tillfällen. Den ger också mig som högläser boken för barnen, att verkligen få leva mig in i boken och bli den där sura, arga huvudpersonen! Bokens språk kopplar fint an till illustrationerna i boken. Jag tycker också om att boken inte är på rim. Språket känns ärligt och precis som att det faktiskt är hunden som berättar.

Jag älskar titeln på boken, det var den som fick mig att stanna upp vid boken och intressera mig för den. Hur många barnböcker handlar egentligen om att hata något? Att som huvudpersonen i boken faktiskt få säga bu åt saker som man inte gillar, det är så befriande! Det är frigörande att få följa någon som är sur och grinig och är ärlig med vad han gillar och inte gillar. En barnbok som har en huvudperson som hatar barn, och andra saker som andra personer ofta tycker mycket om. Boken spelar på det oväntade och lite förbjudna och det är annorlunda mot väldigt många andra barnböcker.

 


Jag hatar kaniner och blommor och barn
Författare: Per Nilsson
Illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129706680
Antal sidor: 32
Ålder: 3-6 år

Tänk om jag var…

 

Idag vill jag slå ett slag för leken och för att kunna låtsas vara något man inte är. De här två böckerna som är gjorda av Marielle Karlsson bjuder verkligen in till fantasi och lek:

(Bild lånad från Polyglutt)
(Bild lånad från Polyglutt)

 

 

 

 

 

 

 

Båda böckerna utgår från ett barn som funderar på hur det skulle vara att vara någon eller något annat, en traktor, ett lejon, en dinosaurie, en rymdraket, en båt.

(Bild lånad från Polyglutt)
(Bild lånad från Polyglutt)

Varje uppslag i böckerna bjuder in till funderingar och många samtal. Om du skulle vara ett djur, vilket djur skulle du då vara? Om du var en leksak, vad skulle du vara då? Frågorna och fantasin fortsätter även efter att böckerna är slut. Hur skulle det vara om jag som är höjdrädd skulle vara ett flygplan? Hur skulle det kännas, vart skulle jag flyga?

Båda böckerna avslutas med en mening i still med: ”Att vara jag är allra bäst”. Ett fint sätt att knyta ihop böckernas innehåll tycker jag. Det är roligt att fantisera och leka och låtsas vara någon annan, men ändå skönt att sen få vara sig själv.

Böckerna är dessutom på rim och illustrationerna får mig och barnen jag läser med att skratta!

 


Tänk om jag var… ett fordon!
Författare: Marielle Karlsson
Illustratör: Marielle Karlsson
Förlag: Idus Förlag (2015)
ISBN: 9789175773056
Antal sidor: 32
Ålder: 2-6

Tänk om jag var… ett djur!
Författare: Marielle Karlsson
Illustratör: Marielle Karlsson
Förlag: Idus Förlag (2017)
ISBN: 9789175775029
Antal sidor: 32
Ålder: 2-6

”Kaninmamman”

 

”Kaninmamman”

Den här boken handlar om Lyra och hennes mamma, en bok om att leva med en förälder som lider av psykisk ohälsa.

”Lyras mamma är roligast av alla mammor. Hon åker snabbast i pulkabacken, hittar på de roligaste lekarna, knuffar högre fart på gungorna än någon annan mamma. Hon äter fler bullar än alla andra och skrattar högst av alla.”

Mamman mår i perioder psykiskt väldigt dåligt och då får Lyra flytta hem till sin pappa en period medan mamma är på sjukhus. En bok som visar på hur livet kan vara i en familj, kontentan är ändå att kärleken mellan Lyra och hennes mamma består oavsett hur och var de är!
Författaren och illustratören förklarar med både ord och bild på ett konkret sätt hur mamman mår och i texten benämns den psykiska ohälsan som ”det svarta kletiga”.

”Men ibland kommer det där svarta kletiga och hälsar på. Då blir Lyras mamma trött, ledsen och verkar inte bry sig om någonting alls. Inte ens om Lyra.”

Jag tycker om att boken börjar där mamman mår bra och att den avslutas på samma sätt, mamma är på bättringsvägen. Det synliggör sjukdomens cykel för barn och visar på livets olika skeden. I ett samhälle där psykisk ohälsa blir vanligare och vanligare behövs den här boken. Psykisk ohälsa behöver synliggöras och tystnaden kring ämnet behöver brytas!

Bokens syfte är inte enbart en fin historia utan också ett verktyg för att öppna upp för samtal med barn i det svåra och abstrakta ämnet psykisk ohälsa. En bok att använda sig av om man har psykisk ohälsa i sin närhet och vill skapa en förståelse för ämnet. På författarens hemsida https://karinefraim.se/ finns det tips på hur man kan jobba med boken i olika verksamheter, t.ex. skola, terapi, sjukvård, socialtjänst.

Författare och illustratör: Karin Efraim Gärdegård

Läsålder: 4-9 år

utgivningsår: 2024

ISBN: 978-91-89886-50-6

Förlag:Kikkuli

 

Ginette Kolinka, överlevare från Auschwitz-Birkenau

En bok om en ung människas uppväxt i Paris, hennes drömmar och längtan,   den fruktansvärda och orättvisa behandling från andra människor, fängslandet, utsattheten såsom i påtvingad nakenhet,toalettbestyr som utförs på golvet, stanken. Förnedringen, det meningslösa våldet, ovisshet och uppgivenhet. Men också en bok om att komma hem när kriget äntligen var över. En bok om ett trauma som förstörde så mångas liv.

Ginette Kolinka arresteras 1944, på grund av att hon är judinna.
19 år gammal förs hon, hennes pappa och lillebror till Auschwitz-Birkenau. På hennes arm tatueras en siffra in; hennes identitet är 7-8-5-9-9.

När kriget tog slut år 1945 var hon en av de överlevande. Efter att hon kommit hem höll Ginette tyst om traumat i otroligt många år, hon berättade inte ens för sin man eller sina barn. På 1990-talet bestämde hon sig till slut för att börja prata och dela med sig av sina fruktansvärda minnen, framförallt genom otaliga skolbesök.

Ginette Kolinka är nu 99 år gammal och vill med boken vittna om det fruktansvärda hon varit med om under andra världskriget. Aurore D’Hondt är en serietecknare som i denna bok återberättar Ginette Kolinkas egna minnen från hennes upplevelser under andra världskriget.

 

 

Illustratören skildrar skräcken, uppgivenheten, meningslösheten, döden på ett väldigt berörande sätt genom hela boken. Det finns ett kapitel i boken som heter ”Hand i hand”. Ett ordlöst kapitel där man ser hur vuxna och barn går hand i hand mot döden i gaskamrarna, bland annat Ginettes egen pappa och bror. Det var länge sedan jag blev så berörd av en bok, tårarna rann och jag kunde inte sluta läsa förrän boken var slut.

Boken är tecknad som en seriebok vilket gör att alla kan läsa den. De svartvita bilderna talar sitt tydliga språk i boken och är en av anledningarna till att den här boken borde finnas i varje högstadieskola. Alla måste påminnas om att det här faktiskt har hänt. Det får aldrig glömmas bort. Alla dessa människor.

Har bara en sak att säga.

Läs den.

Låt alla runtomkring dig läsa den.

Ge den till dina barn.
Dina föräldrar, din kusin. Dina vänner. Barnbarn.
Sprid boken.

Låt inte det hända igen.

Kram

 

Författare och illustratör: Aurore d’Hondt

Förlag: Kartago Förlag

Utgivningsår: 2024

Ålder: 12 år och uppåt

ISBN: 9789175154619