Ibland stöter man på böcker som man inte riktigt vet om man ska tycka om eller inte. Då kan det vara bra att ta hjälp av sina barn. När jag läste Nu ska vi busa! sa Bråkstakarna för min femårige son och frågade efteråt vad han tyckte om boken, så svarade han kort; Igen!
Nåja, vi läste den igen och sonen ville efteråt ligga och titta på bilden där bråkstakarna bor. Den bilden fascinerande honom väldigt mycket. Historien är fantasifull. Färgrikt illustrerat och bilderna är roliga att titta på. Men något stör mig. Jag vet inte vad det är. Jag läser boken om och om igen. Det handlar om bråkstakarna som bor i en skog långt härifrån där man har blandat ihop färgerna hur som helst. Där lever bråkstakar, monster och drakar tillsammans. Bråkstakarna gillar att busa och bråka med det de gillar mest. Så om en bråkstake gillar mat så kniper den ihop sin mun, gillar den att duscha så vill den naturligtvis inte gå in i duschen. Kanske är det där någonstans jag tappar bort mig. Jag får inte riktigt ihop logiken eller om det är författarrösten som vänder sig direkt till läsaren som stör mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. En bråkstake rymmer i alla fall iväg och hamnar hos en flicka som heter Elsa och efter att ha läst denna bok, kommer jag säkerligen att fråga min egen son, om han har en bråkstake bakom örat när han är lite extra busig. Han kommer att förstå vad jag menar efter att vi ha läst denna fantasifulla bok.
Nu ska vi busa! sa Bråkstakarna
Författare: Malin Nilsson
Illustratör: Ewa Bramstång
Bokförlag: Idus förlag
Utgivning: 201301
ISBN: 9789187001291
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Hedvig lämnar sin döda familj i lägenheten och drar därifrån. Alla människor har dött i en mystisk feber, precis alla utom Hedvig, 13 år. Hon tar nycklarna till skolan ur mammas handväska, hoppar på sin cykel och beger sig skolan där hon vet att det finns tält och sovsäckar och sådant som kan vara bra att ha ute i naturen. Hedvig vet det eftersom att en av lärarna var tokig i skogen och alltid ville att de skulle ut i skogen. Hedvig brukade tycka att läraren var en tönt, det tyckte ju alla, men nu när det helt plötsligt blev så här är hon istället tacksam för att hon vet en massa om hur man klarar sig i naturen. Efter en natt ute i skogen drar sig Hedvig till minnes en liten gård dit de varit med skolan, en sådan där undervisningsgård med några djur och hon bestämmer dig för att åka dit. Hon installerar sig på gården och lär sig ta hand om djuren och gården samtidigt som hon gör sitt bästa för att glömma det som varit. Hon lever här och nu, ensam, en sekund i taget.
Klara åker med familjen och sin bästa kompis Bella på en skidresa till Sälen. Där har ett rån precis inträffat och polisen har gripit två personer. Men var är pengarna från rånet? Och vad är det som sker i skidbacken, som varnar eller snarare hotar Klara?