
Sofia Falkenhem är en stor favorit och peppen var enorm när jag sÃ¥g att denna bok skulle släppas. Sofia har varit verksam som illustratör i 20 Ã¥r men det här är hennes första helt egna bok – och vilken bok det är! Upprinnelsen till berättelsen är en händelse frÃ¥n när Sofia själv var liten och en sillkung spolades upp pÃ¥ en strand nära henne. Har du aldrig sett en sillkung? Det hade inte jag heller, googla och lÃ¥t dig förundras.
Två barn bor tillsammans med sina föräldrar på en väldigt liten ö där föräldrarna är fyrvaktare. Efter en storm finns det alltid saker att hitta på stranden och den här gången hittar barnen en drake. Självfallet tar de hem den och försöker ge den mat, men vad äter egentligen en sådan här drake?
Boken inleds med meningarna ”Vi klarar oss själva i stugan.” och ”När det stormar gÃ¥r vi till de vuxna i stugan.” och det sätter en sÃ¥dan härligt ton för berättelsen. Det här är tvÃ¥ barn som klarar sig själva ganska mycket men som inte tvekar att be om hjälp när det behövs. De har frihet och är driftiga men har en trygg famn att krypa upp i när det behövs. Precis sÃ¥ som man önskar att alla barn fick ha det.
Illustrationerna är helt makalösa. Jag älskar rörelsen i bilderna och hur hon använder perspektiv, färger och skuggor för att skapa dramatik. Och hennes karaktärer är SÅ gulliga! Berättelsen är lagom spännande och tål att läsas om och om igen. Jag hoppas innerligt att vi får fler titlar från Sofia Falkenhem framöver.

Sam och Sara bor tillsammans med sina föräldrar i ett hus i stan där de också driver en restaurang på bottenvåningen. Det är sommarlov och barnen är uttråkade. Föräldrarna lovar varje lov att de ska hitta på något men istället måste de bara jobba i restaurangen. Pappa bestämmer sig för att det kanske ändå är dags att visa barnen hemligheten.
Åh, de här böckerna var så himla fina! Jag älskar hur de är skrivna med en blandning av långsammare partier, många små spännande händelser som visar sig inte vara det de tror, en hel del finurlighet och så en lagom mängd nya svåra ord som läsaren förhoppningsvis frågar en vuxen om. Mamma och pappa är såklart inte de mest närvarande och jag kan väl tycka det är lite konstigt att de tycker det är ok när ungarna åker iväg med den mystiske figuren Alias för att sen komma tillbaka efter midnatt. Men vem sa att allt måste vara diskbänksrealism?
Astera och basketskorna är Kaly Halkawts debut med illustrationer av Sofia Falkenhem.

