Vättar, vålnader, och varulvar

Mitt i dagens Stockholm dyker de upp, varelser och väsen ur folktro, saga och sägen. Barnhemspojken Jack får uppleva rejäla överraskningar, faror och utmaningar. Som läsare deltar vi plötsligt i sökandet efter Jacks föräldrar och blir indragna i nattliga äventyr och fasansfulla möten med väsen vi inte trodde på. Som tur är visar det sig att Jack har förmågor som ingen visste om.


Sommarlovet börjar inte som föräldralöse Jack har tänkt sig: hos en okänd elak släkting. På bussterminalen möter moster Betty på motorcykel, och den lycklige Jack får för första gången åka till hennes verkstad i Gamla Stan. Men den överraskningen är bara en futtig början. Snart får han veta mer om sin egen bakgrund, och när hans unika förmåga kommer i dagen förändras allt. Jack är den förste trolldomskunnige sedan 1600 – talet, vilket öppnar möjligheter att med hjälp av gammal kunskap och goda väsen hitta hans bortrövade föräldrar, samtidigt som han blir en fara och fiende för varelser med ont uppsåt.

Äventyrsserien heter Jakten på Jack men det är sannerligen inte bara Jack som jagas, han själv jagar också sitt eget ursprung, samt efter ledtrådar och sina föräldrar – så vem som jagar vem eller vad känns lite oklart när de två första böckerna är lästa.

Miljöerna som Jack och hans moster Betty rör sig i är hittills inspirerande, och den som inte är hemma i Stockholm får god hjälp av kartan på första uppslaget, bokens bilder och textens miljöbeskrivningar. Valet att använda kulturmiljöer och förlägga huvudäventyren till platser som Gröna Lund, Gamla Stan och Vasamuseet främjar nyfikenhet och fantasi och lockar läsare till egna besök, kanske även till att använda nya sinnen i upptäckandet av andra/egna miljöer.

Man kan säga att berättelsen i text och bild kommunicerar med en mängd andra framställningar där folktrons figurer och magiska ting blandas in i vardagslivet i läsarens samtid, att den för dialogen mellan tid, rum och tradition vidare. Släktskapet med Bo Vilhelm Olsson i Astrid Lindgrens Mio min Mio och med Harry Potter är tydligt, och går man lite längre bakåt i tiden har Jack åtskilliga avlägsna släktingar i såväl sagoserien Bland tomtar och troll och i serien om landet Narnia. Bland ’vuxenlitteraturens dialoger’ kan exempelvis da Vinci-koden nämnas.
Som genre är denna typ av äventyrsböcker ’lite extra’; blandningen mellan vardag, äventyr, folktro och kulturhistoria tilltalar mig, och kanske kräver ämnet en ständig förnyelse för att nya läsare ska kunna identifiera sig med en huvudperson i sin egen samtid. Trots att Jakten på Jack är välskriven, spännande och aldrig blir det minsta långtråkig känns det inte som om den tillför ’det lilla extra’, kanske beror det på mig som vuxen och att jag redan har läst om så många av Jacks släktingar.

I serien har hittills två av fyra böcker givits ut Trolldom i Gamla Stan och Vålnader på Vasaskeppet båda är bra och dagsäventyren är avslutade, men de ingår vidare i ett större äventyr som är det huvudsakliga – sökandet efter Jacks föräldrar. Tyvärr framgår det inte förrän på de sista bladen, som man lätt missar, att man bör läsa dem i ordning och att de inte kan sägas vara fristående. Även om de utkommer relativt tätt så är det lite tråkigt att behöva vänta ett par månader på att få läsa fortsättningen – böckerna borde ha varit samlade i en volym.

Titel: Jakten på Jack; Trolldom i Gamla Stan; Vålnader på Vasaskeppet

Text: Martin Olczak
Bild: Anna Sandler
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 81; 87
ISBN: 9789129672497; 9789129676624
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus  eller Adlibris

Kanske gillar du också:

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *