På förlagets sida kan man läsa författarens egna ord om boken Under tiden:
Det känns som om det här är bland det bästa jag skrivit. Det är en riktig bladvändare. På gränsen mellan mardröm och verklighet, mellan medeltiden och framtiden. Under tiden, kort sagt.
Bokens handling innehåller två parallella historier som så småningom vävs samman. Det är den fortsatta berättelsen om ungdomarna Judit, David, Dinah och Gabriel från boken Den gröna cirkeln som befinner sig i framtiden, och den nya bekantskapen med pojken Li Li som lever på medeltiden.
När den här berättelsen tar sin börjar befinner sig Judit, David, Dinah, Gabriel och de två barnen Plister och Tiss sig i en hydda någonstans. Där har de levt en tid, och nu föds ett nytt liv; Judit och David blir föräldrar till en flicka som så småningom får namnet Vind. Gruppen bestämmer sig för att det är dags att hitta en ny plats att bosätta sig på, och ger sig ut på havet. De seglar och kommer efter en tid till en ögrupp som de döper till Cirkelöarna. De bestämmer sig för att stanna och utforska öarna för att se om det går att leva där. Jag har lite svårt för att komma framåt i boken för det finns en krypande obehagskänsla i mig. Jag vet ju hur mycket otäckt ungdomarna var med om i boken Den gröna cirkeln, så jag väntar hela tiden på att underliga saker ska hända.
Även i den här boken återkommer något av det som var bland det kusligaste i Den gröna cirkeln. I min recension av den boken skrev jag ”Vid en första anblick verkar det som gården är helt övergiven, inte ett tecken på liv finns där. Men… när man tittar in i köket sitter där en hel familj; mamma, pappa, två barn, en hund och en katt. Det läskiga är att de är döda, men de sitter där runt köksbordet och håller varandras händer. Deras ögon är öppna men helt svarta och olivformade…” I Under tiden finns ett sjunket skepp utanför Cirkelöarna, ett skepp som ser ut att ha förlist alldeles nyss…och en dag när ungdomarna dyker ner till skeppet upptäcker de att besättningen sitter där i båten runt ett bord. Döda, naturligtvis, men likväl ser de levande ut fast med svarta och olivformade ögon…riktig läskigt!
Boken är uppbyggd så att kapitlen som handlar om Judit och hennes vänner är numrerade med vanliga siffror medan pojken Li Lis kapitel har romerska siffror. Här och där finns en berättarröst som blir som en tredje närvaro i boken (om man räknar med Judit som en och Li Li en annan). Dennes ord är skrivna i kursiv stil för att skilja dem från de andra kapitlen i boken. Berättarrösten talar direkt till dig som läsare vilket känns som ett lite ovanligt och intressant berättargrepp, det liksom ger historian ännu en dimension. Tid spelar roll i den här boken, för det är som är underligt har med tiden att göra. Li Li hittar till exempel en flaskpost som Vind skickar iväg, men den hittar han alldeles i början av boken, just när Vind har kommit till världen. Och de befinner sig ju inte ens i samma tid…Berättarrösten beskriver det så här:
Det finns en föreställning om att tiden bara får i en riktning, bara framåt. […] Men ingenting kan vara mer fel. Tiden bryr sig inte alls om riktningar. allting finns alltid. Djuren har känt till det i alla tider. […] Men enstaka människor kan faktiskt ana gliporna och skymta de tillfälliga, sekundkorta öppningarna. […].
En spännande och kuslig bok, en berättelse som får en att fundera en hel del över det här med tid…Läs med fördel Den gröna cirkeln och fortsätt sen genast med Under tiden så får du en annorlunda och spännande läsupplevelse.
Bokvideo:
Jag recenserade Den gröna cirkeln tidigare, den recensionen kan du läsa här.
Under tiden
Författare: Stefan Casta
Serie: Legenden om den gröna cirkeln (del 2)
Förlag: Bokförlaget Opal
Läs ett smakprov: klicka här
Antal sidor: 366
ISBN: 9789172995673
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris