rabén & sjögren – Sida 78

Saker som aldrig händer

Andreas har varit tillsammans med Hanna i snart ett år, men på sistone har hon verkat sur och tvär. Han känner att det närmar sig ett Allvarligt Samtal, men vågar han ta ett sånt? Tänk om hon säger något han inte vill höra?

Andreas mamma ska jobba i Stockholm i några månader och under tiden bor Andreas heltid hos pappa ute på vischan. Det ligger så långt bort att kompisarna inte orkar ta sig dit och den enda Andreas träffar är grannen Erik. De var kompisar när de var små, men nu känns allt stelt och pinsamt mellan dem.

När Andreas får förklaringen till Hannas beteende är det värre än han kunnat föreställa sig. I ett par månaders tid har hon träffat Billy bakom Andreas rygg. Billy! Värsta stroppen! Som om det inte var nog med det inser Andreas snart att han är den siste som får reda på det. Hans så kallade kompisar har vetat hela tiden, men inte låtsats om något. Han tar avstånd från sitt gamla umgänge, men börjar hitta tillbaka till Erik. Det är alltid något. Men när ska det sluta kännas? Ska han behöva gå runt och känna sig sviken resten av livet?

Saker som aldrig händer är en bok som känns. Den kastar mig tillbaka i tiden till tonårsångesten och rädslan för Allvarliga Samtal och allt det där. Jag gillar Andreas och att hans historia känns äkta och vanlig men ändå engagerande. Det här är en riktigt bra bok!

Nu kan du vinna Saker som aldrig händer i en tävling hos Rabén & Sjögren!

Saker som aldrig händer
Författare: Johanna Lindbäck
Smakprov: smakprov.se
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 255
ISBN: 978-91-29-67256-5
Köp: jämför priser

Månen blev rädd

En poetisk barnbok, kan det verkligen vara nåt. En melankolisk, fundersam, stillsam betraktelse.
Om en måne som tappat gnistan, som inte längre tycker det är någon mening med att lysa. Varför ska man lysa för? Mörkret blir allt tydligare för månen. Det är någonting som saknas inom honom. Ingenting är roligt längre…inte ens att springa genom molnen är roligt och det brukar vara en av de roligaste saker månen vet om. Månen behöver hjälp med att må bättre, att kunna lysa igen.
Han behöver gråta, men kan inte. Det gör ont i månen. Han ber solen om hjälp.

Solen säger att det finns en plats dit man kan gå, där man kan få hjälp med att gråta. Där finns stjärnor som kan gråta och som kan lära andra. Det ligger i ett moln med två vikar, där ska stjärnorna finnas.
Månen beger sig iväg för att söka denna plats, dessa stjärnor som kan hjälpa honom att hantera mörkret han bär inom sig. Framme vid molnet med de två vikarna, träffar han stjärnorna, som sitter där i en ring tillsammans. Alla ser de olika ut. En har ett stort ärr på kinden, en annan har bara ett öga, en stjärna har en trasig näsa.
Månen ber dem om hjälp, han vill lära sig att gråta.
Stjärnorna svarar att de kan försöka, men att månen måste vilja själv.

Månen vill.
Han ser en mörk plats, en plats han känner att han inte skulle klara av att lysa upp.
Stjärnorna förklarar för månen att det är okej att vara rädd och att man kan gå dit trots att man inte förmår lysa upp där. De går tillsammans ner i mörkret och det är alldeles svart. Och månen gråter. Det blir varmt och tungt inuti honom och alla är tillsammans. Stjärnorna med månen.

Det här är bra! Jag tycker att en sådan här barnbok ska få ta plats.
Det är okej att känna sig ledsen, det är okej att gråta. Det är okej att inte alltid vara glad och på topp. Man måste få vara båda delarna. Alla människor har lite mörker inom sig, alla behöver vi lyfta fram det för att kunna känna ljuset. Joar Tibergs fina, poetiska text tillsammans med Anna Höglunds vackra illustrationer blir en mysig, melankolisk stämningsfull bok. Ja, faktiskt mysig, trots mörkret. Men det finns ett ljus i mörkret och det är viktigt. Och mörkret finns hos alla och vi måste se att det inte är farligt.

Jag var fundersam över den här boken eftersom den inte känns så typiskt ”barnboksaktig” med tanke på ämnet. Men vilket bra ämne för barn också! Allt måste inte vara puttinuttigt, det är viktigt för barn också att få bearbeta saker. Varför inte genom en fin bok?

Läs också Barnboksprats recensioner av Amos och Soma och Min syster är en ängel, illustrerade av Anna Höglund samt Vad säger fågeln, av Joar Tiberg.

Månen blev rädd
Författare: Joar Tiberg
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-29-67346-3
Köp: Jämför priser

Äntligen bajs!

Camilla Lundsten har kommit med en ny, pedagogisk bok. Den här gången handlar det om bajsandets konst.

Lillefanten har fått en potta! Lillefanten förklarar för Kanina och Maskot att man sitter där och väntar. Men vad väntar man på, kan man ju undra. Man väntar på att kisset och bajset ska komma, säger Lillefanten. Då skrattar de allihop, det låter så roligt.
Men Lillefanten får snart problem med att gå på pottan. Det kommer liksom ingenting. Lillefanten väntar och väntar… men bajset låter vänta på sig.
Till slut kommer det en bajskorv – en glad bajskorv! Vilken tur!

Jag har länge varit nyfiken på Camilla Lundstens böcker, efter att ha läst Bebisens roliga visor och verser. Den här boken lämnade mig lite besviken. Jag ville ha mer, det var så kort på något vis. Lillefanten har svårt att bajsa, väntar och så till sist kommer den en glad bajskorv. Men jaha… Det hade varit roligt med lite mer, kanske lite information om eller bilder på kiss och bajs eller liknande. Mer. Fast jag vet inte, kanske är det bra att det inte är mer. Det blir en bok om att det ibland är svårt att bajsa, behövs mer? Bajsandet är ju ibland nästan lite ångestladdat, då kanske det faktiskt är bra med en bok som inte krånglar för mycket utan bara beskriver det kort och koncist på ett ”såhär kan det vara-sätt”.

Min dotter har ännu inte börjat gå på pottan och har inte alls tyckt om att sitta på den de få gånger vi har provat. Vi får se hur hon reagerar senare, när hon är lite större. Kanske kan den här boken vara bra om hon fortfarande inte gillar pottan.

Bilderna är underbart färgglada och roliga att titta på, korta meningar är fullt tillräckligt för att beskriva vad som sker. Det är ju ändå en pekbok, dock lite annorlunda än traditionella pekböcker, känner jag. Kanske är det för att det inte brukar vara så mycket handling i andra pekböcker. Helena har funderat över samma sak tidigare.
Camilla Lundsten har en säregen stil, som jag gillar. Men jag får som sagt inte riktigt fatt i känslan av att något saknas.

Äntligen bajs!
Författare och illustratör: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 16
ISBN: 978-91-29-67453-8
Köp: Jämför priser

Oj, vad stökigt!

Äntligen! Det tog oss ganska exakt nio månader och en vecka innan vi hittade en bok som Kicken har tålamod att läsa två gånger efter varandra. Kanske är det för att boken ”Oj, vad stökigt!” låter Kicken vara med och läsa genom att pilla på saker, stänga dörrar och dra i överkast.

Boken är i smidigt format med tuggvänliga sidor och handlar om Kanin som har ett väldigt stökigt rum och han behöver hjälp av läsaren att städa upp. Genom att stänga byrån och städa i garderoben dvs vända på flikar, stoppa ner saker i leksakslådan samt bädda sängen blir rummet städat och både Kanin och läsaren får en stjärna som pris. Jag tycker den är rolig att läsa och Kicken älskar att hjälpa till att städa! Att han precis kommit in i perioden att dörrar är spännande och fingrarna lyder honom hjälper nog till en hel del, men jag tror den är rolig även för yngre barn då teckningarna är väldigt färgglada och illustrationerna fungerar lite som en pekbok också. Jag säger det igen: äntligen har vi en bok att krypa upp i soffan och läsa och mysa med. Eller busa på golvet med.

Oj, vad stökigt!
Författare: Checa Diaz
Illustratör: Checa Diaz
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129669947
Köp: jämför pris här

Sus och Dus gör en utflykt

De bästa vännerna Sus och Dus beger sig ut på utflykt ut i skogen. På utflykten måste de ha matsäck, så innan de ger sig av packar Dus en stor sådan, full med mumsig ost! Redan en bit ut i skogen blir han sugen på matsäcken.

Sus säger att hon ska samla stenar men Dus förstår inte alls varför hon vill göra det. Stenar är hårda och tråkiga. Gamla. Sus säger att det finns mjuka stenar också så då bestämmer sig Dus för att det är mjuka stenar som han ska samla på under utflykten. Han letar överallt efter mjuka stenar, men ingenstans finns det några sådana…eller?

Plötsligt klättrar Sus på en stor stor sten och upptäcker att den stora stenen är ju mjuk! Men…den är ju för stor för att stoppa i fickan, tänker Dus. Så dumt. Då rör sig stenen plötsligt och fram sticker ett sött ansikte.
Stenen är en säl!

Stenen är en säl, som heter Sten!

Utflykten visar sig bli ett riktigt äventyr för de båda vännerna och sälen Sten (som han faktiskt heter) tar dem med på simtur, ner under vattenytan. Runt, runt simmar de. Mysigt har de tillsammans, men Dus blir väldigt hungrig. Tur då att han packade med sig så mycket god ost i sin ryggsäck!

Tänk att man kan hitta vänner där man minst anar. Att vänner inte måste se ut som en själv. Man kan vara vän med en stor, stor säl som heter Sten, trots att man själv är en liten, liten mus. Tänj på gränserna!
Söt bok om vänskap och äventyr, med gulliga bilder av Ylva Hällen, som de flesta kanske känner igen från Bolibompa, där hon varit/är programledare.

Sus och Dus gör en utflykt
Författare: Anna Wennergren
Illustrationer: Ylva Hällen
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-29-66544-4
Köp: Jämför priser