Per Gustavssons prinsessa och prins

Så gör prinsessor av Per GustavssonDet är hög tid att publicera den här recensionen nu, med tanke på att det snart gått två månader sedan jag skrev ett inlägg om min kluvenhet inför dessa böcker. De var inte riktigt så normbrytande som jag hade hoppats, åtminstone inte på det sätt jag föreställt mig. Bara en sån sak som att prinsessboken är rosa och prinsboken blå… Men jag har kommit fram till att jag ska lägga undan min tveksamhet inför prinsessans 1000-tagshårborstande och oändliga antal rosa klänningar och fokusera på att gilla att hon dessutom är modig och djärv. För barn som verkligen gillar traditionella prinsessor och prinsar är det förstås jättebra att få läsa att man kan blanda egenskaper och vara en både söt och tuff prinsessa eller en drakkämpande prins som dessutom stryker och lagar mat.

Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar är alltså två av flera böcker om Gustavssons kungligheter. Jag har än så länge bara läst dessa två, men jag är såklart nyfiken på de övriga. Förutom att de utspelar sig i samma värld och prinsessan figurerar i båda böckerna är de egentligen inte särskilt lika varandra. Prinsessboken är en lättläst bok med väldigt lite text på varje sida. Jag kan läsa hela för Ava (15 månader gammal) utan att hon tappar intresset. När prinsar fångar drakar är lite mer avancerad och Ava tröttnar ganska fort. I gengäld innehåller den fler fyndigheter som kan roa mognare läsare.

Prinsessboken är en uppräkning om vad prinsessor gör och delarna är skrivna efter samma mönster. Exempel: ”När prinsessor vaknar äter de alltid frukost i sängen. Smultron, jordgubbar, kakor och en stor bit prinsesstårta. För så gör prinsessor.” ”När prinsessor är på resa, händer det att de måste rädda en by från farliga rövare. De fäktas och driver rövarna på flykten. För så gör prinsessor.”

Per Gustavssons prinsessa och prins
Prinsessan är söt och mån om sitt utseende…

Per Gustavssons prinsessa och prins
…men ändå modig och djärv.

När prinsar fångar drakar är lite friare skriven. Den berättar varför det är viktigt för en prins att ha en drake och hur man bär sig åt för att fånga en. Till att börja med måste man se till att draken kommer att trivas i riddarborgen. Drakar är till exempel noga med klädseln, så man måste damma plymer, putsa sköldar, stryka jackor och polera rustningar. Sen behövs det en söt prinsessa som lockbete när man ska fånga draken. Ibland går det inte bra ändå och då kan man bli fånge hos draken i stället. Då får man laga mat. Prinsar är jättebra på att göra spagetti.

Per Gustavssons prinsessa och prins
När prinsar fångar drakar behöver de en söt och modig prinsessa!

Boken bjuder på många lärdomar. Vi får till exempel lära oss svåra ord, som ”belägrad”. Det betyder att det står fiender utanför dörren så att man inte kan gå ut och köpa korv. Checklistan för riddarborgen är också rolig: prinsen har kryssat ”ja” för krokodil i vallgraven, korv med bröd, plåster, bandage, telefonbok, kandelabrar och björnfäll, men ”nej” för drake.

Jag gillar att böckerna är roliga och att traditionella könsroller utökas så att prinsessan får jaga banditer och prinsen stryka och laga mat. Dessutom är bilderna charmiga och fina.

Missa inte prinsessor.nu där Per Gustavsson berättar om arbetet med böckerna och dessutom säljer alla möjliga prins- och prinsessprylar för den inbitne fantasten.

Så gör prinsessor är med i årets bokrea, och säljs bland annat hos Adlibris för 39 kr.


Så gör prinsessor
Författare och illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127025677
Köp: På bokrean! Se även prisjämförelse på prispallen.se

När prinsar fångar drakar
Författare och illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127119086
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Kan en rosa prinsessbok vara normbrytande?

Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.

Prinsar och prinsessor
Normbrytande?

Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.

Jag kan se poängen. Om det nu är så att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara både rosa och tuff på samma gång. Och då kanske det måste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har någon uppfattning ännu får man i de här böckerna lära sig att det är noga att hålla isär det där rosa och det där blå. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är så normbrytande utan snarare… normtilläggande?