Billie, hennes mamma och hunden Korven är vid havet. Korven spring omkring men Billie vill helst vara i fred. Mamma tycker att Billie ska bada men när hon äntligen vågar sig i händer något hemskt!
Jag gillar den här boken! Läsaren möter ett barn med integritet som ändÃ¥ är öppen för andras förslag. Jag gillar att Billie fÃ¥r vara blyg och att hon gör saker pÃ¥ sitt sätt. När hon vÃ¥gar sig ned i havet blir det ganska snart bakslag – det hade väl varit bättre om hon stannat pÃ¥ stranden! – men vÃ¥gar sig snart ned i havet igen och upptäcker nÃ¥got spännande. Jag gillar fantasin och det magiska som inte riktigt förklaras – vad är det hon hittar i havet? Det blir en spännande cliffhanger när berättelsen inte slutar förrän pÃ¥ insidan av bokens baksidan, fast egentligen är ju berättelsen inte slut där. Istället öppnar boken upp för lyssnaren att fantisera vidare och det uppskattar jag.
Persongalleriet är begränsat till Billie, Korven och mamman, men längs havslinjen ser vi andra badare med olika hudfärger och i olika storlekar. Illustrationerna är uttrycksfulla och jag gillar särskilt den när Billie är ledsen – sÃ¥ skönt att fÃ¥ visa känslan full ut när allt plötsligt blev sÃ¥ jobbigt! Jag gillar hur Korvens bus och lek illustreras och när vattnet skvätter och äventyren lockar. Med korta äventyr frÃ¥n den trygga tillvaron under parasollet blir Billie, Korven och havet en försiktigt nyfiken och spännande äventyrlig berättelse som jag kommer bära med mig. Boken är nominerad till Augustpriset och jag tror den har goda chanser att ta hem vinsten. Juryns motivering lyder:
En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet.
Maria ska åka på skrivläger till ett gammalt slott. Så fort hon kommer dit möts hon av oväder och ganska snart möter hon och de andra barnen en katt med lappar i pälsen, mystiska skor och en försvunnen bokstav. Till slut träffar de på de gamla spökdiktarna.
Februari brukar vara en månad då det mesta utomhus fortfarande sover. Vi kunde visserligen se blommor och knoppar redan i januari i år, men vi får hoppas det förblir ett undantag. I den här boken möter vi ett barn som har en stor, ståtlig kastanj utanför sitt fönster. Just nu sover trädet men snart ska det väckas till liv, få knoppar och blad och bli sådär härligt som det brukar vara. Men när våren kommer och alla andra växtligheter spirar verkar kastanjen inte riktigt hänga med. Någon säger att trädet dött och ska huggas ned. Barnet bestämmer sig för att sova i trädet, för ingen får hugga ned hens älskade kastanj!
Genom rapen kan Bri utmana fördomar och försöka ge en sann bild av det område hon bor i. Mot rasismen, fördomarna och orättvisorna. Men de som lyssnar på henne hör något helt annat och låten som var så briljant får en helt annan betydelse. Bri framställs som en arg, beväpnad, svart tjej från ghettot, någon hennes pappas manager gärna vill att hon ska spela. Men vad vill Bri själv? Hur långt är hon beredd att gå för att rädda familjen?
