Ingelin Angerborn är nog kanske mest känd för sina rysare och spöken, men Flickan utan ansikte är faktiskt den första boken av den typen jag läser av henne. Tidigare har vi här hemma läst flera böcker i den tokroliga Tildaserien (t.ex. Om jag bara inte råkat göra pappa till en astronaut).
Boken beskrivs på baksidan av omslaget som en ”illustrerad minirysare” vilket stämmer bra; den består av fem korta kapitel och några fina illustrationer gjorda av Elin Sandström. Angerborn är skicklig i konsten att bygga upp en stämning. Redan i första kapitlet när barnvakterna Signe och Fanny genar över en kyrkogård får man känslan av att något spöklikt kommer att hända.
Flickorna ska vara barnvakt åt 4-åriga Ines, som berättar att hon brukar leka med Ester och Hjalmar. Ines mamma Johanna förklarar att det är dotterns låtsaskompisar. Men, hur är det egentligen med den saken? Och vad är det för namn som står på de där enkla korsen där borta på kyrkogården…?
Under kvällen hörs en rad mystiska ljud, lampor slocknar, en blomvas flyttar sig…till och med jag skulle ha blivit rädd om jag hade varit barnvakt i det huset den kvällen kan jag säga! Rekommenderad läsålder är 9-12 år, och boken passar både för den som vill läsa själv och som högläsningsbok.
Titel: Flickan utan ansikte
Författare: Ingelin Angerborn
Illustratör: Elin Sandström
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129726749
Kan köpas på Adlibris, Bokus och där böcker säljs.