Lydia och sömngångaren

Det här är tredje boken om Lydia och jag har inte läst någon av de tidigare. Precis i början finns dock en liten resumé av det viktigaste så att man snabbt lär känna Lydia och vad som har hänt.

Lydia, 12 år, har en förmåga som gör att när hon rör vid en tavla av en konstnär som levt för länge sedan förflyttas hon till den tidsepoken och till den miljö som konstnären befann sig i. Lydia har haft ett par sådana här äventyr i sina tidigare böcker vilka inte alltid varit så angenäma. Nu tror hon dock att det är över när hon plötsligt en dag får en knuff in i en tavla av Magritte (se bild) och hamnar i hans ateljé. Han visar sig vara högst vänlig men Lydia råkar därefter hamna hos SS och enda vägen därifrån är via tavlor. Problemet är att tavlor bara kan ta henne längre bak i tiden. Hur ska hon någonsin komma hem igen?

Le Modèle Rouge av René Magritte

Genom boken möter vi en rad olika kulturhistoriskt betydelsefulla människor vars liv vi får en, måhända fabricerad, men ack så livfull inblick i. Jag är en sådan person som blir inspirerad av den här sortens böcker och gärna vill veta mer om personerna. I just det här fallet är de flesta personer Lydia möter relativt kända för mig men förhoppningsvis sås små frön av nyfikenhet hos den tänkta åldersgruppen av läsare. Det fanns dock en person jag pinsamt nog inte kände till och som jag blev intresserad av: Olympe de Gouges, som kämpade för kvinnor, slavar och utomäktenskapliga barns rättigheter i Frankrike under 1700-talet. Lydia själv är en orädd tjej som råder bot på det mesta och reder ut det ena efter det andra. Språket är lättläst men ändå utsmyckat och spänningen driver dig lätt framåt i boken. Kort och gott så är det här en actionspäckad lärorik historielektion med ett stänk magi.


Lydia och sömngångaren
Författare: Finn Zetterholm
Serie: Lydia 3
Förlag: Opal (2012)
ISBN: 9789172995604
Antal sidor: 305
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sommar

Efter att ha tagit del av tips och andra recensioner av boken ”Sommar” hade jag förväntat mig en pekbok utan dess like. Boken har ju alla förutsättningar: Sveriges första miljömärkta pekbok samt att det är Augustpristagaren Sara Lundberg som ligger bakom den. Tyvärr sÃ¥ kommer inte wow-känslan över mig. Den är förpackad snyggt i lagom format och stabila, glansiga kartongsidor. Texterna är även de lagom: lagom korta, lagom enkla och lagom vanliga. Men sen tar det slut.

Som den pekbok det är blir jag faktiskt inte imponerad. Visst är det härligt med ett alternativ till de klassiska pekböckerna men jag upplever illustrationerna som något svåra för ett barn att uppfatta. Visst, på de flesta uppslag är det något enkelt att peka på, tex en kossa eller ett hus, men i det stora hela känns det som om det är detaljerna som tar över. Men som konstverk däremot, då blir jag imponerad! När man håller i boken känns det som om man håller i åtta fantastiska målningar över sommarsverige, sett ur ett barns synvinkel. Illustrationerna tåls att titta på och jag hade gärna ramat in den och satt upp i sommarstugan.

Jag kan inte lÃ¥ta bli att undra vad Sara Lundbergs tanke med boken är. Är tanken att det ska vara en nyskapande pekbok till de minsta barnen? Eller kan det rent av vara sÃ¥ att tanken är att det ska vara en samling fantastiska illustationer som vi vuxna uppskattar mest och att vÃ¥r glädje smittar av sig till barnen som gärna vill titta tillsammans med oss och dÃ¥ är de korta texterna ett bra verktyg för oss vuxna att kunna dela med oss av boken till barnen? Det lÃ¥ter kanske lite lÃ¥ngsynt men om det är det sistnämnda som är meningen med boken, dÃ¥ har Sara Lundberg verkligen lyckats! Men som vanlig pekbok… Nej, tyvärr är jag inte lika imponerad som jag hoppats pÃ¥.

 

Sommar
Författare: Sara Lundberg
Illustratör: Sara Lundberg
Förlag: Alvina Förlag (Här visas även smakprov ur boken!)
Antal sidor: 12
ISBN: 9789186391010
Köp: jämför pris här

Kludd eller konst – och för vem?

Jag har nyligen läst en sagobok. Små sagor för små personer. Stora sagor för stora personer. Eller stora små sagor för stora och små personer. Ja!

En bok med lila omslag innehÃ¥llandes ett myller av sagor, som skrivits av Bue Nordström, utifrÃ¥n grafiska bilder gjorda av Helena Bergenrud. I Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar kan du läsa om bröderna som sÃ¥g pÃ¥ stjärnorna, getpojken, fÃ¥gelungen, isprinsessan och ängeln med för stora vingar, bland mÃ¥nga andra sagor.

De grafiska bilderna är ganska stilistiska, vilket kanske till en början kan kännas lite stelt och kallt och kanske inte passande för små barn. Men sen tänkte jag en gång till. Barn är ju inte helt formade ännu, de är öppna sinnen mottagliga för det mesta och vem har sagt att barn inte kan uppskatta grafiska, svartvita stilistiska bilder? Bilder kanske inte alls måste innehålla starka färger och vara enkla att förstå för att barn ska tycka att de är spännande. Det kanske tvärtom är det som är spännande, att det just inte är det man är van vid.
Ja, det vill jag tro.
Eftersom jag själv studerar till bildlärare pÃ¥ Konstfack vill jag gärna tro att jag är öppen för det mesta inom bildkonsten, när det gäller barn. Barn ska inte behöva frÃ¥ga pÃ¥ bildlektionen om deras verk är ”fint”, eller ”fult”. Jag kommer att arbeta sÃ¥ lÃ¥ngt det är möjligt för att försöka fÃ¥ dem att förstÃ¥ att inget de gör är fult eller fint. Vi ska tillsammans arbeta för att fÃ¥ fram nÃ¥got som är spännande och intressant, snarare än ”fint”, med allt man tolkar in i det ordet.

I boken Färgkludd eller näckrosor? Barnboksbilden och konsten, skriver man om hur man har sett på barnens bilder genom åren. Hur barnboksbilder ofta följer mönster och vad som händer när man väljer att gå utanför det vanliga, det rumsrena om man vill kalla det så. Blir det automatiskt vuxenböcker om bilderna inte är det vi normalt kallar för barnboksbilder?
Ulla Rhedin har skrivit ett intressant stycke i den boken, där hon diskuterar vad en bilderbok egentligen är och för vem den är tänkt. Blir böcker till exempel mindre intressanta, och kanske också mindre intellektuellt stimulerande, för vuxna om de innehåller bilder? Ibland kanske bilder inte behöver stöttas upp av text, men gör det boken automatiskt till en barnbok då?
Kan barnbilder vara abstrakta?

Många frågeställningar, superintressant att diskutera, tycker jag. Vad tycker du?


uppslag ur Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar

Dricka mycket vatten – sagor för nära kvällar
Text: Bue Nordström
Bild: Helena Bergenrud
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 72
ISBN: 978 91 89680 80 7
Köp: Jämför priser

Färgkludd eller näckrosor? Barnboksbilden och konsten
Författare: Diverse, bland andra Ulla Rhedin
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 88
ISBN: 978 91 7355 124 3
Köp: Jämför priser