bonnier carlsen – Sida 44

Modeshow och Åkshow

Pixiböckerna Åkshow och Modeshow, av Amanda Eriksson.

Jag vill verkligen rekommendera de båda pixiböckerna Modeshow och Åkshow, med text och bild av Amanda Eriksson. Jag har en förkärlek för pixiböcker över lag, men självklart har jag även särskilda pixiboksfavoriter och ”showböckerna” är absolut två av dem.

Jag kom faktiskt först i kontakt med Åkshow, trots att Modeshow kom ut två år tidigare (ser jag nu efter lite sökande på nätet). Jag blev genast fångad av humorn. Det absurda i att en häst, en tiger och en orm tar länspendeln till Gävle, och den sköna meningen om att samåkning verkar vara inne när man ser apan, papegojan och ugglan ratta en Saab 95, är bara ett par exempel.

Uppslag i boken Åkshow, av Amanda Eriksson.

Den röda tråden genom båda böckerna är en klassisk modeshow, med en konferencier som berättar vad man får se passera på catwalken. I båda böckerna är det ett får som är konferencier och hen gör ett utmärkt jobb, trots det höga tempot på antal djur som passerar. :-) I Modeshow är det kläder som visas och i Åkshow visas fordon. Allt visas av djur, stora som små.

Amanda Eriksson har skapat bilder där djuren får liv genom sina ansiktsuttryck, och hennes text löper mycket bra med skönt gung. Jag vill alltid läsa böckerna med röst som en modekonferecier, eller lite som en sportkommentator. Språket har ett medryckande driv.

Min favorit av de båda böckerna är Åkshow. Kanske för att det är extra kulknäppt att ha en modevisning av fordon, utförd av djur. Där blir jag liksom nyfiken på både djuret och fordonet, medan Modeshow känns mer lik, uppslagen emellan.

Jag rekommenderar dig att gå på show med Amanda Eriksson genom hennes böcker. Du kommer inte att ångra dig. Inte barn du läser för heller – och de bör helst vara i äldre förskoleåldern, anser jag.

Modeshow
Författare: Amanda Eriksson
Illustratör: Amanda Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 91-638-2699-2
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Åkshow
Författare: Amanda Eriksson
Illustratör: Amanda Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 978-91-638-6546-6
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Promenad

Det är kväll och i soffan sitter en pappa och sover med en sagobok i händerna (eller är det en mamma, eller en morfar, eller? Det kan man inte riktigt veta). Vid fönstret står ett barn och spanar ut, och kommer på att det vore skoj med en kvällspromenad!

Runt i kvarteret går promenaden med den vuxne som inte ser alltför förtjust ut (snarare passar hen på att blunda så fort det är möjligt nästan). Barnet är däremot intresserat av husen och personerna som finns därinne, och den entusiasmen smittar av sig på läsaren tycker jag.

Vi får följa med på en rimmande rundtur där vissa fraser återkommer på vartannat uppslag; ”Lilla/Gamla/Smala (etc.) fönstret. Vem bor här? […] Ja! Nu vet jag vem det är.” På uppslaget efter presenteras en person och vi får veta lite om hen. Någon har fyllt sitt hem med vatten, en annan har kontakt med rymden och en tredje dansar disco.

Variationen och fantasin flödar! Det är en riktigt härlig och rolig bok med påhittiga och detaljrika illustrationer. Jag blir faktiskt riktigt sugen på att ta en sån där promenad med min son (snart 7 år), en lite busig sådan som kanske sker när det egentligen är läggdags. Och lite ”förbjudet” är det ju att gå och kika in genom folks fönster, men tänk vad roligt att få fantisera ihop en liten historia om vem det är som bor där. Ja, det ska jag minnsan ta och göra när vädret blir lite behagligare att kvällspromenera i! Vill man inte gå ut på riktigt finns massor med hus att fantisera kring längst bak i boken.

Lotta Olsson och Maria Jönsson har samarbetat förut. Kanske har du läst någon av böckerna om hunden Morris? Eller ABC-boken Zucchini till en tax (länk till Barnboksprats recension)? Maria Jönsson är också den som har både skrivit och illustrerat böckerna om Spyflugan Astrid.

Barnboksprat har recenserat ett par av Astridböckerna (klicka på titeln för att komma till recensionen):
Spyflugan Astrid
Spyflugan Astrid flyger högt

Promenad
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Jönsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 31
ISBN: 9789163872884
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Slottet av is

I Slottet av is möter vi Minna som bor tillsammans med sin lillasyster Lo, mamma och pappa på Kungsholmen i Stockholm. Vissa dagar måste alla hemma hos Minna akta sig för pappa, sådana där dagar när man inte får störa eller irritera honom och man måste liksom tassa på tå. Just en sådan dag råkar Lo välta ut sitt mjölkglas vid middagsbordet. Minna tar snabbt på sig skulden och just som pappa höjer armen så rusar hon ut från köket, ut ur lägenheten och in i hissen. Det är då hon upptäcker den hemliga hissknappen och utan att tänka efter trycker hon på den.

Minna hamnar i en värld som visar sig heta Undrien. Hon lär känna en snäll tant som hon kan kalla Mormor och hennes tama lilla drake. Efter att ha besökt Mormor två gånger tar Minna med sig Lo. De har en toppendag som avslutas med att Mormor läser en saga ur hennes magiska sagobok. Den handlar om landet Undrien och dess elaka härskare och att det bara finns ett enda barn som kan rädda Undrien. Det utvalda barnet på bilden i boken ser ut precis som Minna! Minna och Lo åker hem igen och Minna vill aldrig mer besöka Undrien. En dag när pappa har en sådan där dålig dag igen och är elak mot Lo försvinner hon. Minna måste bege sig ner till Undrien igen för att rädda Lo och möta sitt öde.

Just så spännande är den här historien av debutanten Kastevik men också sorgsen. Vardagen hemma hos Minna med den nyckfulla pappan och gråtande mamman är otäck och just det där hur de tvingas tassa på tå och forma hela sina liv kring pappans nycker får mig att känna maktlöshet och ilska. Då är Mormors stuga rena rama Bullerbystället fast ännu bättre eftersom att klubbor odlas i trädgårdslandet! Kastevik är träffsäker på att förmedla de olika känslor som Minna går igenom under äventyrets gång och hon frammanar miljöerna hon rör sig i så tydligt att jag upplever dem med flera sinnen. Mest av allt så är det ett hisnande äventyr och jag kan definitivt tänka mig att använda Slottet av is som högläsningsbok för lågstadiebarnen när min lärarexamen är i hamn. Jonna Björnstjernas illustrationer är som vanligt makalösa och tillsammans med Malin Ahlin tillhör hon mina absoluta favoritillustratörer just nu!

Slottet av is

Författare: Janina Kastevik

Illustratör: Jonna Björnstjerna

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

ISBN: 9789163873720

Antal sidor: 218

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Se fåglar

se faglar Att se på fåglar känns som om det kan bli min nya uppgift och säkerligen nya nöje. Fåglar är vackra, vilda och somliga dessutom sällsynta. Sämre sysselsättning kan jag ägna mig åt. Ska omgående leta upp min gamla kikare och vänta på att få inta ön i horisonten och det rika fågelliv som det talas om där. Författaren Ulf Nilsson får med sitt direkta tilltal och små funderingar fram en text som har konkret faktagranskad information, flera inslag av förundran och en släng humor. Det blir en bok med en ansats av att vara informativ, men också personlig. Inga tunga textmassor alltså, utan fakta som jag vill känna till. Lusten att väcka fågelforskaren till liv är bokens kärna. Jag känner att författaren haft roligt när han forskat på och spanat efter fåglar och det inspirerar.

En forskare letar spår. Precis som en detektiv.

En fullständigt lyckad idé var att använda illustrationer av Oskar Jonsson. Bilderna är lockande, vackra, roliga och artlika icke minst. Boken är rikligt illustrerad och i inledning och avslutning av boken har illustratören tecknat de mest vanligt förekommande fåglarna. De bilderna fungerar som ett litet uppslagsverk. Boken har ett pedagogiskt upplägg med tydliga platser som besöks, där läsaren tillsammans med författaren får upptäcka fåglar i skilda miljöer. På bakgården. I trädgården. I parken. På stranden. På landet. Författaren berättar med närhet och tydlighet om sina fågelmöten där han varje gång föresätter sig att upptäcka fem olika fågelarter på vart och ett av dessa ställen. Det lyckas varje gång och ibland slinker även en bonusfågel med som överraskning. Miljöerna som skildras är ställen där både fåglar och barn gärna och ofta vistas. Med stor sannolikhet kommer de att mötas. Det är precis rätt tid för en sådan bok nu. Jag gick själv ut en promenad och bara när jag rörde mig lite lätt kring skog och mark, så både hörde och såg jag flera olika fågelarter. De är ju överallt nu och om ögonen stängs så kan deras intensiva läten bli den ljudbild som följer dig hela vägen hem. Det blev än mer intressant efter att ha läst denna bok, för jag önskar se vilken sort det är, jag vill fundera på vad de tar sig för, om de jagar mat eller bygger bo. Boken vänder sig uppenbarligen till mig och så även till alla åldrar av nybörjare som har önskningar om att få blicken och kunskapen att ta reda på mer och mer och slutligen, om det vill sig väl, hamna som fågelskådare varje ledig tid framöver…

Det kommer alltså garanterat att upptäckas fåglar den närmsta tiden hemma hos oss, men nu med skillnaden att de kan bli kallade vid sitt rätta namn och beskådas på ett annat mer ingående sätt. Årstiderna bjuder på olikartade sorters fåglar och vi människor kan hjälpa till för att få dem att trivas. Intressant också att få reda på lite mer om vem som är flyttfågel respektive stannfågel.

Jag tyckte avsnittet om hönan som avlivats av en vän till författaren inte gav mig en bra känsla, icke-köttätaren i mig protesterar alltid vid sådana, för många, naturliga tilltag. Förutom att hönan skulle ingå i en maträtt, så fanns förstås ett syfte att visa dess fantastiska yttre och inre konstruktion.

Det blir ändå som så att detta är en intressant faktabok som jag skulle vilja visa fram och rekommendera (i princip enbart för det kännbart vackra omslaget), gärna till någon som inte är fågelfrälst, men efteråt lär intresset med stor sannolikhet vara på topp. De finns ju överallt de små rackarna. Det finns inget tråkigt med fåglar, om nu någon trodde det. Vilda djur varje dag – som vill hänga med oss människor – om än med ett visst avstånd emellan.

Se fåglar
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Oskar Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 108
ISBN: 9789163873096
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bloggstafett om John Greens ’Förr eller senare exploderar jag’: Vad låter du definiera dig?

Detta inlägg är med i Bonnier Carlsens bloggstafett om Förr eller senare exploderar jag (The fault in our stars) av John Green. Boken är redan omskriven här på Barnboksprat, först av mig och sedan av Veroniqa Sjöquist.

Det var ett år sedan jag läste The Fault In Our Stars (den som senare kom på svenska som Förr eller senare exploderar jag), men den lever ändå kvar i mina tankar. Inte minst när jag påminns om några av de många tänkvärdheter boken innehåller. Nu senast läste jag Boktjuvens recension, där hon bland annat bjöd på följande smakprov:

Augustus vill veta mer om Hazel och hon svarar.
”- Jag har redan berättat om mig själv. Jag fick diagnosen när…
– Nej inte om cancern. Om dig. Intressen, hobbier, skumma fetisher och sådant där.
– Hm, sa jag.
– Säg inte att du är en sådan som blir din sjukdom… Det är nedslående… För all del, cancern är i tillväxtbranschen. I ta-över-folk-branschen. Men du har väl ändå inte låtit den lyckas i förtid?”

Det är inte svårt att förstå hur en sådan sak som att vara döende i cancer blir dominerande i ens liv. Men om vi nu för ett ögonblick glömmer bort vad citatet handlar om (det blir så allvarligt annars) och låter det mynna ut i en fråga: Vad låter du definiera dig?

En gång på en studentpub i Linköping satt jag med ett gäng där jag kände alla utom en. Hon frågade mig: ”Och vem är du då?” Jag svarade någonting i stil med: ”Jag är Helena, jag pluggar IT-programmet och jag är tillsammans med Jonas.” (Hon kände Jonas och han var där.) Hon svarade att hon gillade att jag sa sakerna i den ordningen. För att så många säger vilka de är utifrån någon annans perspektiv. Men hur mycket säger det egentligen om mig att jag är Jonas flickvän (numera fru)?

I många sammanhang presenterar jag mig så. På släktträffar med min mans släkt är jag såklart min mans fru. För förskolepersonalen och de andra barnens föräldrar är jag Avas mamma. I många av de sammanhangen kanske folk inte heller vill eller behöver veta så mycket mer. Men vid tillfällen där det passar, varför inte slänga in lite mer info? ”Jag är en te-älskande boknörd som jobbar som systemutvecklare och jag är här i egenskap av fru till Jonas.” Eller vad som helst. Klart mer minnesvärt och konversationsöppnande, eller vad tror ni?

I vissa perioder känner jag att jag får kämpa mer med det där än vanligt. Jag har en känsla av att om du träffade mig just nu, skulle jag mest prata om mina barn. Förmodligen på en alldeles för detaljerad nivå, som inte intresserar dig. Som föräldraledig med lillplutt och med en stortjej som ska lämnas och hämtas på förskolan finns det liksom inte plats för så mycket mer i livet. Så ibland får jag nästan påminna mig själv om det där andra också. Låta det bli ett mantra. Jag är en te-älskande boknörd. Egentligen.

En av alla de saker som är så bra med Förr eller senare exploderar jag är alltså alla klockrena citat. Ibland bara för att de är så himla snygga, ibland för att man kan få sig en tankeställare. Och det är uppenbarligen fler än jag som gillar att plocka citat ur den (och John Greens andra böcker). Se här, till exempel:

» En hel blogg med citat från ’The fault in our stars’

Igår bloggade Jonna Lindberg och nu går stafettpinnen vidare till Bokugglan. Håll utkik där!