Efter att ha läst John Greens underbara böcker Förr eller senare exploderar jag, Var är Alaska? och Pappersstäder har jag ganska (läs mycket) höga förväntningar när jag får Katherine-teorin i min hand. Ska den hålla samma höga standard som de andra? Kommer jag att falla pladask för karaktärerna i boken liksom jag gjort tidigare? Kommer jag att gråta? Skratta högt? Få svårt att lägga den ifrån mig?
Colin heter huvudpersonen i Katherine-teorin. I 2-Ã¥rsÃ¥ldern upptäckte hans föräldrar att han var ett underbarn, en ovanligt smart kille, vilket gjorde att han blev en ganska udda person som under uppväxten fick stÃ¥ ut med en hel del trÃ¥kigheter i skolan. Nu är han i 17-Ã¥rsÃ¥ldern och har haft exakt 19 förhÃ¥llanden i sitt liv; alla med tjejer vid namn Katherine (med exakt den stavningen ocksÃ¥). Nämnas bör ocksÃ¥ att en av Colins favoritsysselsättningar är anagram…
När vi träffar honom har han precis blivit dumpad av K-19 och är sÃ¥ fruktansvärt olycklig att han egentligen inte vill göra nÃ¥gonting…hans bästa (och enda) kompis Hassan kommer och ser till att han inte ligger kvar pÃ¥ golvet och stirrar in i mattan för evigt!
De tvÃ¥ kompisarna ger sig ut pÃ¥ en roadtrip som de sent ska glömma. De hamnar av en minst sagt underlig anledning i avkroken Gutshot, där de fÃ¥r jobb hos en kvinna som äger en fabrik där det tillverkas – hör och häpna – tampongsnören! Kvinnan bor i ett knallrosa gigantiskt hus och har en dotter som heter Lindsey. Killarna fÃ¥r bo hos kvinnan och hennes dotter medan de jobbar med att intervjua arbetare och före detta anställda pÃ¥ fabriken. Stackars Colin kan inte lÃ¥ta bli att tänka pÃ¥ Katherine och varför hon dumpade honom. Han blir sÃ¥ besatt av tanken att ta reda pÃ¥ varför samtliga Katherine gjort samma sak och börjar utarbeta ett matematiskt teorem som ska visa förloppet.
Frågan är också om Colin ska hitta Katherine nummer 20 i hålan Gutshot? Eller kommer någonting helt annat att hända, månntro?
Boken är full av fotnoter där man bland annat får läsa om matematik och massor av andra saker. Översättaren har verkligen fått en hel del att jobba med när alla Colins anagram ska bli på svenska! Det måste ha varit en rolig utmaning (om man som jag gillar ord och språk förstås, men det förutsätter jag att man gör när man jobbar som översättare)!
Det blev inga tÃ¥rar av den här boken, däremot en hel massa skratt och John Green levererar en härlig feelgood-roman – igen! Jag kan varmt rekommendera Katherine-teorin!
Några av mina favoritmeningar från boken:
”Colin föredrog att bada, en av hans allmänna principer här i livet var att aldrig göra nÃ¥got stÃ¥ende som gick lika bra att göra liggande.”
”Jo, medan du var pÃ¥ toa sÃ¥ slog jag mig ner vid det här picknickbordet i Röfkrull, Kentucky, och upptäckte att nÃ¥n skurit in GUD HATAR BÖG, vilket är fullständigt löjligt, frÃ¥nsett att det är en mardröm rent grammatiskt. SÃ¥ jag ändrar det till ’Gud hatar baguetter’. Vilket är svÃ¥rt att inte hÃ¥lla med om. Alla hatar baguetter. ’J’aime les baguettes’, muttrade Colin.”
”Aldrig tidigare hade tampongsnören varit sÃ¥ vackra som när de böljade upp och ner i vinden, landade pÃ¥ marken och sÃ¥ virvlade upp och svävade vidare igen […]”
Efter du har läst boken kan du besöka sidan där John Green svarar på frågor om den:
http://onlyifyoufinishedkatherines.tumblr.com/
Andra böcker av John Green som Barnboksprat har skrivit om:
Förr eller senare exploderar jag
The Fault in Our Stars (= Förr eller senare exploderar jag på engelska)
Looking for Alaska
Katherine-teorin
Författare: John Green
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163882760
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Greta gÃ¥r i första klass och nu dyker hon upp för andra gÃ¥ngen i serien ”Mystiska skolan”, och berättar om en märklig episod frÃ¥n sin skola, som hon tycker sÃ¥ mycket om. Det finns inget uttalat ont som vilar över denna skola, mer ett ständigt närvarande ovisst förflutet.
Bildtekniken är varierande och snygg och personerna har skilda tydliga uttryck och ett slags levande ansikts- och kroppsspråk efter hur de känner sig.
