Tydligen ska Roald Dahls avsky för skägg ha varit inspirationen till Herr Slusk. Det sägs att han skrev boken som ett sätt att göra något åt skägg. Hur det än må vara med den saken är Herr Slusks vidriga skägg en stor del av hans personlighet, vilket gestaltas både målande och komiskt.
Herr och fru Slusk är två elaka, illaluktande, otäcka och lömska människor som lever tillsammans men, på ett underhållande sätt, avskyr varandra. Deras dagar går ut på att utsätta varandra för elaka spratt, plåga barn och hålla apor fångna i sin trädgård. Tills aporna till slut får nog och bestämmer sig för att sätta stopp för herr och fru Slusk en gång för alla.
Det här är en typisk Roald Dahl-bok, fylld av bisarra karaktärer, underfundigt språk och sprudlande fantasi. Dahl har en enastående förmåga att säga väldigt mycket med få, väl avvägda ord. Han skapar vedervärdiga och otäcka karaktärer som ändå är lätta att läsa om, utan att berättelsen blir för tung för ett barn. Med stor skicklighet balanserar han mellan komedi och mörker.
I den här nya utgåvan av Herr och fru Slusk hoppar, skriker och rör sig texten över sidorna, i samma stil som i Kapten Kalsong och Dagbok för alla mina fans. Texten samspelar fint med handlingen och framför allt med Quentin Blakes illustrationer, vilket gör läsupplevelsen både luftigare och mer lättillgänglig. Det här är sannolikt en av Roald Dahls mer lättlästa böcker och en utmärkt ingång för den som vill börja upptäcka en av vår tids största barnboksförfattare.
När tåget kommer till Mucklebo station hoppar Minus och Plusk på. Lokföraren gör klart för start, men då kommer en till muckla och vill hoppa på. Hur många är de nu? Hur många vill hoppa på och av vid nästa station? Vad gör de när vagnen blir full?
MÃ¥nga av oss som läst om gubben Pettson och katten Findus har nog varit nyfikna pÃ¥ de där mucklorna som tittar upp här och var, ställer till med oreda eller rättar till det som blivit knasigt. När jag sÃ¥g den här boken blev jag genast nyfiken – tänk att fÃ¥ lära känna de där smÃ¥ filurerna lite mer! ”MuckletÃ¥get” är en härlig räkneresa i Sven Nordqvists fantasifulla och detaljerade värld. Mucklor hoppar pÃ¥ och av, pÃ¥ varje uppslag finns ett räknetal uppställt sÃ¥ att de lite äldre läsarna kan räkna ut antalet mucklor pÃ¥ tÃ¥get vilket min 5,5-Ã¥ring lockades av och gladde sig Ã¥t. Hon ville gärna räkna, frÃ¥gade om siffror och tecken och berättade stolt svaret på uppgifterna.
Min 3-åring fastnade istället mer för omgivningarna: tomten som odlar stearinljus, Pettson och Findus gård i periferin och de knasigt lutande höghusen. Det finns mycket att titta på och prata om, något nytt för varje omläsning för både barn och vuxna.
Jag har fått läsa en kapitelbok som är den första delen i en serie som handlar om tre kattvänner. Riley är huvudperson i den här boken och han har alltid drömt om att bli en riktig äventyrare. När han nu blivit 13 år är det äntligen dags för honom att bege sig till Ministry of Adventures högkvarter, MoA. En byrå där han ska skriva in sig och klara av tre test. När testen är avklarad får man som äventyrare göra äventyrsuppdrag hos dem.
’
Kattsala- staden där det nästintill bara bodde katter, staden där ett garnnystan var stadens stora sevärdhet.
Vi får genom boken följa Riley och hur det går för honom i de olika testerna. Blir han en äventyrare eller inte?  Det är en spännande kapitelbok och passar dem som vill läsa en spännande bok. Flera kapitel avslutas med en cliffhanger vilket gör att man som läsare vill läsa vidare.  Kapitlen är relativt korta och varvade med illustrationer gör det att boken kan passa både som högläsning men också att läsa själv när man lärt sig läsa.
En detalj jag tycker är härlig i boken är att i slutet finns ett av testerna som Riley måste klara av för att bli en äventyrare. Där finns ett prov på 30 frågor och ännu längre bak- facit.
Jag ser fram emot att fortsätta läsa om Riley och hans kattvänner och deras fortsatta äventyr.
Stjärnäventyrare, geniäventyrare, kartäventyrare, vasaäventyrare, ninjaäventyrare… Några av de äventyrare man har möjlighet att bli på Ministry of Adventures högkvarter.
Vad passar väl bättre än att läsa en riktigt vintrig bok nu när vi har så mycket snö i hela Sverige! Det här är tredje boken om Ester Arg och Daisy Galej men den första som jag läser. De andra böckerna har recenserats tidigare här på Barnboksprat: del 1 och 2 och del 1.
Ester är helt enkelt den arga och negativa medan Daisy är den glada och positiva men vänner, det är de här två figurerna. I den här boken har det snöat en hel del och Daisy vill ut och åka stjärtlapp i det fantastiska vädret. Ester avskyr vintern exakt lika mycket som Daisy älskar den och hon vill såklart inte hänga på men när Daisy lockar henne med bullar och kaffe ger hon med sig. Bara för att upptäcka att det finns en inte så trevlig filur i pulkabacken som förstör för dem och Ester tappar humöret totalt!
Det här är en fin bok om att våga säga ifrån men också om att kunna vara snäll mot den som kanske inte var så snäll själv nyss. Ester och Daisy är som sagt väldigt olika och har ofta rakt skilda åsikter om saker och ting. Men samtidigt kan de se det bra med den andras inställning och lära sig av varandra. Illustrationerna är väldigt tydliga och gulliga och passar perfekt till texten. Ester och Daisy är liksom fulsöta och jag hade gärna sett ännu fler av de bedårande smådjuren som lever i skogen. Passa på att läsa den här boken nu medan snön ligger, gå ut och lek och fika sen ordentligt efteråt så blir både Ester och Daisy nöjda!
Jullovet brukar varit ett bra tillfälle för läsning, men att läsa för en femåring och läsa med en elvaåring är två helt olika saker – både i tempo och i ton. Vår femåring fastnade direkt för den spännande berättelsen Vår tupp är död, medan elvaåringen tyckte att Bara lite katastrof var precis lagom dramatisk och rolig. Själv blev jag mest förtjust i Rävunge bortblåst, som bjöd på både äventyr och eftertanke.
Vår tupp är död
Av Per Gustavsson och Anders Sparring
Bild från förlagets hemsida
Efter en stormig natt vaknar rävungen Bim upp på ett oväntat ställe – mitt i hönshuset. Doften av mat har lockat henne dit men mötet med hönorna och tuppen Jonny blir allt annat än enkelt. Jonny är misstänksam, medan Beata, flockens mest erfarna höna, ser något helt annat: En chans att äntligen få ta hand om någon. Hon bestämmer att rävungen Bim ska stanna, trots de andra hönornas protester.
Det som först verkar vara en varm berättelse om vänskap får snart en dramatisk vändning. En natt hittas tuppen Jonny död – och frågan är om Bim verkligen är så oskyldig som hon påstår. Det här är en fartfylld och humoristisk bok med en rejäl dos spänning.
Bild från förlagets hemsida
Min femåring älskade att följa Bim och försöka lista ut vem som hade bragt tuppen om livet. Bilderna är färgstarka och fulla av intressanta detaljer, förutom en otäck och blodig bild som är lite för mycket för vår smak. En perfekt bok för yngre barn som gillar deckargåtor men också för att prata om vänskap, tillit och hur lätt det är att döma någon på förhand.
Bara lite katastrof
Av Johan Rundberg
Bild från förlagets hemsida
Att vara tolv år är inte alltid enkelt – och för Kinga känns det ibland som om livet är en enda lång hinderbana. Hon försöker göra allt rätt, men med en storasyster som ständigt hamnar i trubbel och en pappa som vill prata om något viktigt (som Kinga helst vill slippa höra), är det svårt att hålla balansen. Lägg till pressen från fotbollslaget, ett muntligt framträdande i skolan och en bästa kompis som verkar kunna allt – och katastrofen är nära.
Det som gör den här boken så bra är hur Johan Rundberg lyckas fånga mellanstadiets vardag med både humor och värme. Texten är rapp, dialogerna känns äkta och situationerna är igenkännbara. Vår elvaåring tyckte den var både rolig och spännande.
En perfekt bok för barn som gillar fart och vardagsdramatik – och för vuxna som vill minnas hur det var att vara tolv. Den är lika mycket underhållning som en chans att prata om vänskap, självkänsla och att våga vara sig själv.
Rävunge bortblåst
Av Frida Nilsson och Maria Nilsson Thore
Bild från förlagets hemsida
Rävungen Ofelia bor med sin mamma i det gula hamnkontoret vid Gamla Cementhamnen – en plats som är skräpig men hemtrevlig, där pappa Pinky och vännerna Vattenråttan, Viran, Rocke lever ett sorglöst liv bland båtar och bråte. Men när vinden tar fart och vågorna slår under en stormig natt, driver Ofelia ut till havs på ett gammalt vrak och hamnar på en öde ö.
Det som följer är ett äventyr fyllt av oro, hopp och vänskap. Hur ska hennes vänner lyckas få hem henne igen? Och vad ska hända med Ofelia när hon tvingas klara sig själv, långt från allt som är tryggt och välbekant?
Rävunge bortblåst är en äventyrsberättelse med avancerat språk som verkar vara skrivet för högläsning. Frida Nilsson bjuder på humor, värme och ett persongalleri som är både rörande och rafflande. Maria Nilsson Thores bilder förstärker dramatiken med stormar, vågor och hamnens brokiga miljöer i svart och vit tecknarstil.
Bild från förlagets hemsida
Jag gilla denna bok som är spännande och rolig men samtidigt bjuder in till eftertanke.
Har du också läst någon av de här böckerna? Dela gärna med dig av dina synpunkter i kommentarerna!
När tåget kommer till Mucklebo station hoppar Minus och Plusk på. Lokföraren gör klart för start, men då kommer en till muckla och vill hoppa på. Hur många är de nu? Hur många vill hoppa på och av vid nästa station? Vad gör de när vagnen blir full?
