Min första bok om… Ord

Vi har saknat en vanlig pekbok här hemma så ”Min första bok om ord” fick lämpligt nog bli just den första. Jag har haft vissa svårigheter att hitta en bra pekbok då det ofta är ord och bilder som man knappt använder själv. Jag gillar denna bok! Mjuk pärm, kraftiga sidor, mycket färger, stora bilder och förvånatsvärt många vettiga ord. Det jag gillar mest med boken är att på vissa bilder/ord finns det en fråga som leder till att man automatiskt pratar mer om ordet. På bilden med gungan står det till exempel: Vad finns det mer för roligt på lekplatsen? och det finns tre mindre bilder på sandlåda, boll och gungbräda. Voila! Toppenbra för en nybörjare som mig som annars lätt bara bläddrar förbi. Vi ska absolut kika på de andra böckerna i serien också!

 


Min första bok om… Ord
Serie: Min första bok om
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 40
ISBN: 9789186127107
Köp: jämför pris

Nej!

I väntan på första ordet har vi läst boken ”Nej!” av Marianne Adolfsson. En färgrik bok som visar bekanta miljöer och en envis vilja. Vill du bada? Vill du äta mat? Vill du sova? Och hela tiden ett bestämt ”Nej!” till svar. Förutom på sista uppslaget då frågan om du vill läsa boken en gång till kommer. Självklart vill vi läsa boken en gång till!

Min första tanke om boken var att det var ett underhållande tema. Sen slog tanken mig att det kanske inte är den bästa boken att läsa på kvällen innan läggdags då det kan uppmuntra barnet till att bara säga nej när det är dags att sova. När jag sen läste Mariannes ord om boken på rabén&sjögren där hon säger ”fram för mera Nej, trevliga och varma nej”, fick jag en annan syn på boken. Jag testade att läsa den igen och plötsligt så betonade jag ordet nej på ett annorlunda sätt. Det går att säga nej på ett positivt sätt. Ytterligare en tankeställare till mig och en mysig och rolig bok i boklådan.

 

 

 

 

 

 

Nej!
Författare: Marianne Adolfsson
Illustratör: Marianne Adolfsson
Förlag: Eriksson & Lindgren – rabén&sjögren
Antal sidor: 14
ISBN: 9789185199600
Köp: dessvärre helt slut via nätet så leta på slutspurten på bokrean

Turbo och den magiska grodan

Turbo ska på kalas hos sin kompis Olle. Han och Simon funderar och funderar på vad de ska köpa för något i present. Till slut bestämmer de sig för att de ska köpa den blå grodan i djuraffären. När de betalat går de till parken och kikar lite på grodan. Testar om hon kan hoppa och sådär. Det visar sig att Vilma, som de döper grodan till, kan hoppa utomordentligt bra.
Nästa dag tar de med sig Vilma till parken igen. Turbo säger till Simon att Vilma inte gillar att locket är på när hon är i lådan. Vilma är en magisk groda och kan prata med Turbo, säger han. Simon tror inte ett skvatt på att Vilma kan prata med Turbo. Turbo säger att de ska slå vad. Han säger att Vilma kan hoppa tre meter. Omöjligt, säger Simon.

I parken mäter de Vilmas hopp och hon hoppade exakt tre meter. Hon sa ju det, sa Turbo. Plötsligt kommer en tjej i klassen med sin hund. Vilma blir rädd och hoppar ner i dammen.
Vad gör man när presenten hoppat ner i en damm? Och är Vilma verkligen magisk?


Turbo och Simon undrar hur långt Vilma kan hoppa

Det här är en lättläst bok med fina illustrationer och en ganska enkel men rolig liten historia. Om fantasirika pojkar, kalas och vänskap.
Turbos äventyr kan man läsa om i fler böcker, bland annat Turbo blir kär och Turbo i knipa.

Turbo och den magiska grodan
Text: Ulf Sindt
Bild: Gunilla Kvarnström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 48
ISBN: 9789150111293
Köp: Jämför priser

Mysmystisk hemlig vän

Nu har jag äntligen läst den, boken som jag fastnade för när jag bläddrade Bonnier Carlsens vårkatalog, En hemlig vän av debuterande Katarina Genar. Förlaget beskriver den som ”en spännande och suggestiv barnroman i bästa Maria Gripe-stil, att läsa själv eller högt tillsammans” och det var detta i kombination med att det är en debutroman som gjorde mig nyfiken. Maria Gripes böcker är ju fantastiskt bra och jag är alltid nyfiken på debutanter eftersom jag själv drömmer om att ge ut böcker.

En hemlig vän handlar om Henrietta, vars liv har slagits fullkomligt i spillror. Pappa har flyttat ihop med en annan kvinna och mamma bestämde sig raskt för att sälja huset på landet och flytta in till en lägenhet i stan, utan att bry sig om Henriettas åsikt. Henrietta har inga vänner i nya klassen och inte blir det bättre av att mamma jobbar jämt. När Henrietta tappar sina nycklar blir det ännu värre. Det är kallt ute och Henrietta har trots tjat inte fått någon mobiltelefon. Som tur är kommer herr Wallgren, som också bor i huset, så att Henrietta kan låna hans telefon och ringa mamma. Herr Wallgren är väldigt gammaldags, men snäll. Och mystisk. Plötsligt kan han försjunka djupt i tankar, stirra ut genom fönstret och säga att ”när saknaden blir för stor, skänker stjärnorna tröst”.

Herr Wallgren är inte den enda som är mystisk. Henrietta får syn på en liten flicka som gungar ute på gården, men hon försvinner alltid spårlöst innan Henrietta lyckas prata med henne. Dessutom får hon en lapp från ”en hemlig vän”, trots att hon inte har några vänner i stan.

En hemlig vän är en mysmystisk bok och det är inte svårt att förstå varför förlaget nappade på den. Jag gillar den, samtidigt som jag måste säga att jämförelsen med Maria Gripe känns en smula överdriven. Boken är mycket enklare än Agnes Cecilia eller Skuggserien, både för att den är lättläst och för att berättelsens frågetecken rätar ut sig utan alltför knepiga komplikationer. Men den blir förstås inte sämre för det, den är bara lite mindre avancerad än jag förväntade mig.

Läs även ett smakprov och en intervju med Katarina Genar.

Tillägg 2010-04-21: Nu är boken även recenserad i DN i positiva ordalag, läs här. Anne-Marie Karlsson vågade spoila mycket mer än jag. :)


En hemlig vän
Författare: Katarina Genar
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 96
ISBN: 9789163864476
Köp: jämför priser

Gästbloggare om en pingvin

Carolina Emdin gästbloggar på Barnboksprat. Vill du också skriva något? Hör av dig!

Det är sällan jag öppnar en bok och börjar läsa första raden utan att veta nånting överhuvudtaget om vad boken handlar om. Men så gick det till när jag stiftade bekantskap med Ville och hans nya pingvin.

Med alla medel och stor uppfinningsrikedom försöker Ville, likt Ferdinands tjurfäktare, att få pingvinen han fått i present att säga någonting. Min förtjusning stiger när historien tar nya och oväntade vändningar för varje nytt uppslag. Boken är vacker och bilderna enkla med variation mellan flera små bilder på samma sida samt stora bilder över hela uppslaget vilket ger ett varierat tempo i läsningen. Språket är också enkelt med tydlig rytm i och med den återkommande strofen ”pingvin sa ingenting”.

Spänningen stiger och min spralliga tvååring, som först inte alls vill lyssna på saga, stannar upp och dras in i historien allt eftersom jag läser. Boken har nyligen kommit i ny (billigare) utgåva hos Natur & Kultur (Äppelböckerna) och det är denna utgåva jag länkar till nedan. Mer om innehållet i denna varma och vänliga sagobok avslöjar jag inte utan gör som jag – läs och överraskas!


Pingvin
Författare: Polly Dunbar
Illustratör: Polly Dunbar
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127120570
Köp: Jämför pris på Prispallen

Om gästbloggaren:
Jag heter Carolina Emdin och kommer göra ett eller ett par gästspel här på Barnboksprat. Jag älskar barnkultur i alla dess former och ser fram emot att få dela med mig av mina tips till andra. Jag tycker det är viktigt att barn får tillgång till bra kultur och att vi föräldrar är medvetna konsumenter. Hemma läser jag gärna för Isabella, 2 år, och Alexander, 9 månader. Jag är svag för illustrerade barnböcker och kan mycket väl köpa en bok bara för bildernas skull. Favoriterna är många; Stina Wirsén, Per Åhlin, Björn Berg, Tove Jansson m.fl. Min egen läsning har av tidsbrist begränsats just till barnböcker och böcker om barn. En alldeles särskild plats i mitt barnbokshjärta har sedan länge Maria Gripe.