Berättelsen om Halvdan är helgjuten vikingahistoria!
Författaren Martin Widmark och illustratören Mats Vänehem berättar INTE en förskönande vikingaromantisk historia. Däremot fångar de karaktärer, historia, vikingatida hierarki, och maktbrytning mellan hednisk och kristen tid både realistiskt och spännande. Första delen i serien om vikingapojken Halvdan heter Hövdingens bägare.
Två byar, där den ena representerar den gamla tiden och den andra den nya tiden, ställs mot varandra. I den hedniska Östbyn är hövding Ragnar överhuvud – eller också är det hans fru Frida. I den kristnade Västbyn regerar kung Alarik och drottning Kristina, och de hävdar bestämt att deras by är en stad. Oavsett vad byhärskarna lyfter fram som märkvärdigt eller unikt är de lika goda kålsupare bägge två.
Den lille halte skalden Halvdan blir skickad med nysmidda hästskor till vikingahövdingen Ragnar, men där råder uppståndelse. Vakterna har tagit en underlig man till fånga och satt honom i stocken, hästskorna tänker hövdingen använda till att kasta på den fängslade, en munk från grannbyn. Men fru Frida oroas för den kristne gudens makt. För att hindra sin man från allt för grymma våldsamheter har hon bjudit honom på gammal ärtsoppa, med rännskita som följd, och munken skonas tack vare Fridas list – hon vill nämligen höra varför han har kommit.
Munken är skickad av sin kung att bjuda in till lek och gästabud. Men den kristne kungen och hans munkar spelar inte rent spel, vilket flickan i huset, Meia, avslöjar för Halvdan. En unik bägare av glas och en anrik stridsyxa står på spel. Efter att ha utsatts för diverse frestelser och trick förlorar den segervisse vikingahövdingen och hans sällskap. Munken som blivit förnedrad söker hämnd, Meia och Halvdan blir bortförda och utsatta för livsfara.
Styrkor och svagheter kan ta sig många uttryck och visa olika ansikten, det är inte alltid den som gapar högst och värst eller är störst och starkast som vinner. Halvdans skaldeförmåga och fru Fridas ord visar sig ibland mer dräpande än Ragnar Drakdödarens svärd; och den kristne kungens elaka spel avslöjas av barnen som är enade trots religiösa motsättningar mellan deras hembyar. I den ambivalenta kämpaleken mellan hövdingarna handlar allt om personlig makt, ära och hämnd, inte om motsättningar mellan hedendom och kristendom.
Rå jargong, blodsspillan, falskhet och hämnd varvas med rättrådighet och vänskap; råstyrka, hedendom, kunskaper om smide, metaller och båtbyggeri möter kristendom, nymodigheter som glas, renlighet och sängar, och falskhet. Tvekampens rättmätige segrare tar slutligen hem sina erövrade ting, de bägge fiendebyarnas barn har funnit varandra och nya äventyr utlovas i kommande böcker. Avslutningsvis skaldar Halvdan:
Öst är öst och väst är väst,
Ärad den som kämpar bäst.
Utan ära, yxa, glas
Slutade hans kalas.
Text- och bildberättelsen om Halvdan erbjuder både en inblick i livsvillkoren i det vikingatida samhället och ett spännande äventyr. Arkeologen Mats Vänehem har tecknat berättelsens karaktärer starkt och dråpligt, miljöerna de befinner sig i är fullmatade med 1000-talets vikingahistoria; klädsel, båtar, hus och gårdar, hövdingahus i genomskärning; återkommande är detaljer som Odens korpar, kors och torshammare, drakslingor och ornament.
Rolig, lärorik och blodig i fyndig kombination, här finns gott om möjligheter att utveckla ett historiskt intresse hos 6-10 åringen.
Titel: Hövdingens bägare
Text: Martin Widmark
Illustrationer: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 121
ISBN: 9789163868832
Jämför priser och provläs:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris
Plötsligt låg boken framför mig i den lilla leksaksaffären. Jag var inte där för att köpa böcker, ändå slutade det med att boken följde med mig hem. Författaren bor i min del av staden, sådant kan väcka ett visst intresse bara det, men det var bilderna som gjorde att jag slutgiltigt föll för boken. Bilderna sa mig något, de kallade fast att jag såg bort flera gånger. Jag tänkte mig också att min 2-åring och 4-åring kunde bli intresserade. Det är en tämligen ovanlig ABC-bok, i det lilla formatet, med en ton som möjligen kan upplevas något makaber när den rena texten läses. Men här gäller det att komma ihåg att det är jag som vuxen, med mina belastade tankar, som infogar dramatisk såväl som tragisk fortsättning på den korta rimmade texten: