Algot har fått en palettbladsstickling av sin faster Kajsa, som bor i vad som närmast kan beskrivas som en inomhusdjungel. Nu är det Algots uppdrag att ta hand om sin egen Plättis och tillsammans med honom får läsaren lära sig vad en stickling är och hur man sköter om en liten växt. Men det som gör den här boken så fin är inte bara växtkunskapen, utan att vi också får kliva rakt in i Algots och hans familjs vardag. Det är en vardag fylld av en charmig röra med disk i diskhon, stövlar i hallen och en mamma som ibland bränner maten. Allt känns levande och nära.
Agnes Turessons illustrationer är en fröjd för ögat, fulla av små detaljer som gör att man vill stanna upp och titta länge. De fångar både hemmet och känslorna med värme och precision. Även texten är rik på små uttryck och formuleringar som gör Algot och hans omgivning levande. Den charmiga katten Mister Miss är dessutom ett extra plus.
Dialogen är naturlig och fylld av barnlogik. Algot ställer frågor som är kloka och ibland lite förvirrade så som barns funderingar ofta är. När Kajsa klipper av sticklingen blir han först rädd. Varför skada en växt för att ge bort en bit?
Det här är en bok som är inkännande, varm och glad. Den passar bra för barn som är nyfikna på växter, men lika mycket för alla som älskar berättelser om det lilla stora i livet.
Lilla apan är alltid för liten. För liten för att nå de finaste bananerna eller bada på de djupaste ställena, för liten för att se vad de andra ser eller klättra lika högt som dem. En dag bestämmer hon sig för något modigt: att gå själv i djungeln och klättra upp i det högsta trädet. ”Djungeln är INTE för stor för mig, ska ni se!”.
