Iskompisarna är fyra vänner som delar samma intresse – konståkning. I denna tredje del i serien om vännerna får Vendela berätta sin historia. Vendela har fått axla en tillfällig roll som förälder då mamma har en besvärlig graviditet och pappa arbetar på annan ort. Hon tampas med sin egen uppväxt och dess utmaningar, som att till exempel komma ihåg allt som ska med till skolan och inte tappa bort saker, samtidigt som hon ska ta hand om sina småsyskon, roa dem, laga mat åt dem och svara på knepiga frågor från dem som exempelvis: ”är jag en ingrediens?”.
När kommunen meddelar att ishallen bara är till för hockey framöver och att konståkarna måste åka till en annan kommun för att träna, mamman blir så dålig så att hon hamnar på sjukhus och de dessutom verkar ha förlorat kontakten med en av den fyra vännerna, Jasmine, blir bördan för tung för Vendela. Som tur är ställer de två vännerna Sasha och Saga upp och hjälper till när meddelandet om mammans tillstånd når Vendela. Samtidigt visar det sig att Jasmine har gjort sitt bästa för att nå ut med budskapet om att konståkningen har blivit bortprioriterad till förmån för hockeyn.
Det här är framför allt en bok om vänskap. En berättelse som förvisso utspelar sig inom idrottsvärlden men som innehåller tillräckligt många andra spännande händelser för att även passa en läsare som inte nödvändigtvis vistas i ishallar. Illustrationerna är sparsamma och svartvita. De påminner lite om teckningar i marginalen som ett barn kan göra i sin dagbok eller i sitt anteckningsblock och känns därför autentiska. Berättelsen varvas med packningslistor till träningen, gör-det-själv-tips och avslutningsvis en ordlista med facktermer inom idrottsgenren. Det här är lättläst och passar både för egen läsning och högläsning. Det finns lite av allt i boken, som en påse blandat smågodis. Drama, spänning, förväntan och lite humor. Den är helt klart läsvärd!
Ett oslagbart gäng – Iskompisar
Författare: Linda Skugge
Illustrationer: Sandra Wagner
Antal sidor: 123
Förlag: BWahlströms
ISBN: 9789132210211
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
där de bodde tidigare. Det är Lovas pappas jobb som fått dem att flytta och istället för att bo kvar i den fina villan som de bodde i tidigare så måste de nu bo i en liten tvårumslägenhet istället. I närheten av den nya skolan som Lova ska börja i så finns ett fantastiskt fint rosa hus som till och med har ett torn som om det vore ett slott! Varför kunde inte Lova och pappa ha flyttat dit istället?
Inför allhelgonahelgen kan frågor om döden och livet bli särskilt aktuella. Elisabeth Helland Larsen och Marine Schneider har gjort två böcker som behandlar det här. Det är poetiska men ändå enkla, korta texter som kan betyda en eller tusen saker. Det finns gott om plats för frågor och en del som kan leda till diskussion för både barn och vuxna. Vad är livet och vad är döden? Finns båda närvarande samtidigt?
Jag läste Jag är Döden först eftersom jag ville avsluta med den bok jag gissade skulle vara gladast. Jag är Döden är mycket sorglig och vemodig och fick mig nästan att gråta. Samtidigt är den väldigt fin och Döden framställs inte som något hemskt utan som en naturlig del av livet, som något som bär oss från livet dit vi nu ska (men längre än så spekulerar inte författaren). Det visas även i illustrationerna. Visst har den här boken fler dova, mörka färger, men överlag är båda böckerna fyllda av färg och värme.