Dömda kvinnor handlar om 17 olika kvinnor som blivit dömda för brott mellan åren 1475-1962. I många utav fallen så är det brott som kvinnorna begick idag inte längre att anses som ett brott i Sverige.
Som t.ex. den inledande texten om Ärmgard som 1475 tas på bar gärning där hon låg med en man som inte var hennes äkta make. Mannen, Lille Anders, köpte sig fri från sina böter medan Ärmgards make som ju förfogade över hennes pengar vägrade att betala hennes böter. Istället fick hon gå en walk of shame genom staden, naken och med 26 kg tunga stenar kring halsen. Därefter förvisades hon från Stockholm med hot om att bli levande begravd om hon någonsin återvände.
Elin Hägg är etnolog och har både skrivit texterna och illustrerat boken. Hon har en saklig framställan av de olika kvinnornas öden men lyckas ändå levandegöra berättelserna genom detaljer och troliga scenarier. Flera gånger så påpekar hon att vi förvisso inte riktigt vet vems berättelse som är den sanna men hon visar också hur många av kvinnorna dömts på lögner eller rykten. Hon kompletterar med fakta kring brotten och jag uppskattar särskilt när hon refererar till att vissa brott som inte längre är brott i Sverige, fortfarande är det i andra länder. Som abort t.ex. som många kvinnor drevs till av fattigdom eller skammen över att vara en ogift mor.
Just det där med ogift mor handlar berättelsen om Brita Jonsdotter om och den utspelar sig 1776. Brita var ogift och gravid och halkade i snön vilket satte igång en besvärlig förlossning där barnet låg i säte. Hon förlöste själv barnet men när hon kom hem så var det livlöst och hon gömde det i panik i ett skrin i hallen. Hennes mor förstod dock vad som hänt och hittade barnet men det var försent. Läkarna trodde att Brita själv skadat barnet för att bli av med det men hon nekade.
Brita dömdes för hor och barnamord. Hon piskades med ris trettio gånger och fick sitta sex år på arbetshus. Därefter tvingades hon sitta på horbänken vid gudstjänsten, varje söndag, under resten av sitt liv.
Alltså, det fanns en horbänk i kyrkan. Där den som fött barn utan att vara gift fick sitta. Jag gråter för Brita och alla kvinnor runt om i världen som fortfarande tvingas känna skuld och skam för att föda barn ogifta.
Det här är en väldigt bra och tankeväckande bok och Elins illustrationer är väldigt härliga även om de stundtals skildrar hemska saker. Jag rekommenderar varmt den här boken. Läsåldern är satt till 9-12 är och det tycker jag känns vettigt. Vissa av historierna kan dock läsas för yngre barn men jag skulle kanske inte sätta boken i händerna på dem ensamma. Inte för att den är läskig utan för att det nog är saker som kan vara lite svåra att förstå. Det är för övrigt en bok som det läsande barnet kommer att behöva diskutera med en vuxen så läs den gärna tillsammans eller var beredd på att svara på frågor.
Tobias Söderlund är tillbaka med den andra boken i serien om spökkameran. Om ni tyckte om den första boken i den här serien, Prästgårdens hemlighet, så kommer ni verkligen tycka om den här uppföljaren!
