Berättelsen med anor från en annan tid, börjar lyckligt och harmoniskt med barn som leker och en pappa som visserligen inte läser tidningen utan sitter framför datorn, men dock röker pipa. Släktbesök väntar och Alfons och Milla förbereder med glädje leken med Stor-kusinerna. Förväntningarna är stora och barnen stolta över det de har byggt upp. Men inget blir som någon av dem har tänkt sig.
Stor-kusinerna är på ingång, Alfons och Milla bygger upp en fantasirik och fantastisk miljö för lek – de ska leka stjärnornas krig, fast på riddartiden, och väntar med spänning på kusinernas gillande. Men kusinerna har med sig egna grejer – grejer för stora barn, som de demonstrerar genom att köra över, i dubbel mening, Alfons och Millas skapelse. I ilska, frustration och besvikelse startar jakten på förövarna – tills pappa Åberg får nog, och ryter i ordentligt. Han vill veta VEM som satte i gång detta tumult. Barnen skyller givetvis på varandra, men det blir Alfons och Milla som ska straffas.
Alfons och Milla har förväntat sig en fin dag med lek. Kusinerna förväntar skadeglatt ett straff för dem de har pekat ut som skyldiga. I själva verket har pappa Åberg hört allt och avslöjat kusinerna, men han överlistar dem alla. Lite läskigt blir det, men i slutänden är det Stor-kusinerna som får skämmas och får den egentliga bestraffningen.
Karaktärerna är välkända men handlingen är på ett plan förlagd till en annan tid, för mer än sextio år sedan, och är tillägnad författarens far. Det finns flera inslag i berättelsen som kan tyckas främmande och skrämmande för svenska barn idag, även om de säkerligen inte är helt okända för de flesta. Då kallades det uppfostran att ibland slå sina barn nu kallas det misshandel, då ansågs det av många som ett nödvändigt ont, i dag är det straffbart. Och pappa Åberg framhåller mycket riktigt att man inte får slå barn – och han gör det inte heller!
Men nu är det egentligen inte detta berättelsen handlar om, även om det annorlunda inslaget kan tyckas dominant. Det handlar om rättvisa, förväntningar och problemlösning – och slutar givetvis på bästa sätt.
Som tur är vänder sig ”Stor-Alfons” Skratta lagom! sa pappa Åberg till de lite äldre barnen. Illustrationerna förmedlar detaljerade och avancerade känslor och stämningar på Gunilla Bergströms enkelt tydliga sätt; ansiktsuttryck och kroppspråk berättar om harmoni, pinsam skam, oskuld, fnissig nyfikenhet, sorgbesvikelse, nöjdglädje, skadeglädje och mycket mer. Jag påstår att barn i aktuell ålder känner igen alla nyanser i känslor och stämningar även om de inte kan sätta ord på dem.
Berättelsen förmedlar en pappa som är uppmärksam, lyssnar och bryr sig, en som tar ställning, använder sin fantasi och är rättvis. Tiden den utspelar sig i eller strafform har egentligen ingen betydelse, barn uppskattar närvarande föräldrar och föräldrar ogillar att vara ojusta; och när andra är ojusta mot ens barn får man tillgripa de medel som fienden förväntar för att överlista dem. Berättelsen ställer bland andra reflektions- och diskussionsfrågan om vad straff/rättvisa är/kan innebära och uppmärksammar olika personers roller i en konflikt.
Titel: Skratta lagom! sa pappa Åberg
Text och bild: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén& Sjögren (2012)
ISBN 978-91-29-68087-4
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Det här är ännu en flikbok från Ordalaget. Tidigare har jag recenserat deras Barnens atlas här på Barnboksprat. Kroppen är en fantastisk manick. Den har tusentals olika delar som samarbetar för att du ska kunna leva.
Bus och Frö på varsin ö är en poetisk, drömmande bok om de två som bor på varsin ö ute i havet. Det är nästan som om texten rimmar, men det gör den inte.
Visste ni att det finns 194 länder i världen?
