Recensioner & boktips – Sida 186

Tim och Tamtam (1. Min nya vän)

timtim-och-tin Ett väldigt fint seriealbum från Gaspard bokförlag. Färgerna, handlingen, humorn, värmen och även papperskvalitén skapar en tillfredställande helhet för mig.

Det här är första boken om pojken Tim som lever på forntiden tillsammans med sin familj och klan.

Barnen i klanen retar honom för hans födelsemärke. Hans pappa tar honom aldrig på allvar och hans mamma gör det överdrivet. En dag träffar Tim på en ny vän – en röd dinosaurie med ett liknande födelsemärke. Och alla som trodde att dinosaurierna var utdöda. Men det blir inte lätt att övertyga resten av klanen att Tims nya vän existerar. Speciellt inte eftersom hans far är känd för sina påhittade historier, och därför tror många att Tim är likadan.

Tim försöker "slå tillbaka" när mobbarna retar honom för hans fläck. En underfundig scen som kanske kräver sin ålder för att kunna förstå. — Tim försöker ”slå tillbaka” när mobbarna retar honom för hans fläck. En underfundig scen som kanske kräver sin ålder för att kunna förstå.

Trots förhistorisk tid så är ju berättelsen formad med igenkänning och vardagshumor i en blandning av ironi och värme.

En fin berättelse om vänskap men också att våga vara den man är. Kanske är det som Tim i berättelsen kommer underfund med i sitt sällskap med Tamtam, människor tänker alldeles för mycket.

Läsåldern är rekommenderad från 6-9 år. Jag vill nog säga att humorn nog skulle gå hem hos lite äldre barn också. Säg 6 år och uppåt.

Tim och Tamtam
Bokförlag: Gaspard
Antal sidor: 48
Utgiven: Sept/2016
Illustratör/fotograf: Bannister
ISBN: 9789198206128 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tidsmaskinen

tidsmaskinen Nu bygger vi en tidsmaskin
med hammare och spik,
med lim och tejp och cirkelsåg
och digitalteknik.

Tre barn ger sig ut på äventyr i sin nya tidsmaskin. De åker in i framtiden där de upptäcker nya uppfinningar och uppdaterade saker från vår tid. Efter det beger de sig tusen år tillbaka i tiden, till soldater och en kung i ett stort slott. Väl där blir tidsmaskinen bortrövad. Hur ska de få tillbaka den? Vad ska de göra när en av dem senare blir kvarglömd i en annan tid? tidsmaskinen-2

Hur många har inte någon gång drömt om att ha en tidsmaskin? Kanske för att se hur det var när farmor eller morfar var små, om vi kommer äta mat från tuber om 50 år, eller för att ställa tillrätta saker som blivit fel. Tanken med en tidsmaskin har nog, och kommer förmodligen alltid, locka oss. Att skriva om den i en bok är därför inget nytt, men ändå känns den här boken spännande.

Jag är inte så insatt i barnböcker med tidsmaskiner. Däremot kan vi läsa om liknande tankegångar i När jag vaknar finns du inte och Personer du kanske känner. Det finns något lockande i att veta vad som kommer hända, men även skrämmande saker som kanske gör att vi ändå vill låta bli att se in i framtiden. Jag tycker författaren och illustratören får fram detta på ett bra och enkelt sätt. Språket är rätt enkelt, men med en del utmanande ord. Texten går på rim. Som de allra flesta fall när det gäller rim bör orden ibland betonas lite annorlunda, men jag tycker ändå de flesta fungerar bra.

tidsmaskinen-1

Illustrationerna är finurliga och fantasieggande. Jag gillar att de får ta stor plats. En spännande bok som kan väcka funderingar över det här med tid och rum, och drömmen om att kunna resa genom historien som en vill.

Tidsmaskinen
Författare: Nils Andersson
Illustratör: Björn Öberg
Förlag: Prinsen & Prinsessan bokförlag (2016)
ISBN: 9789198059595
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sagasagor

sagasagor Varje kväll en ny saga eller ett nytt kapitel. Hemma hos oss. Så omväxlande för mig som läsare att nu denna gång, tillfälligt antar jag, lämna den övernaturliga världen (som mina sagobarn älskar) en stund och träffa på det mer verkliga gestaltat i flödande god text.

Saga i denna kapitelbok är ett glatt barn på 5 år som i 5 kapitel upplever några inslag i sitt lilla liv, ibland i mini-drama form. Vardagsskildring och en glimt av ett liknande liv som många barn i vårt samhälle kan ha. Saga bor i ett hus på rad (gladhus som hon säger), har en mamma och en pappa och en vän som heter Samir och hon tjatar om husdjur som bara barn utan husdjur kan. Hon är väldigt mycket ett barn och inte särskilt stereotyp i sin form: flicka. Fundersam och glad och ledsen ibland.

Liten blänkare om innehållet:

Att önska ett husdjur. Att hoppa studsmatta och orsaka skada. Att ändå få bada när det nästan inte blev så. Att hälsa på hos morfar där det är lite annorlunda mot hemma. Att äntligen få leka i snön med mamma.

Josefine Sundström, som skrivit denna bok, är även bland annat författare och krönikör för vuxna. Jag tycker hon funnit en bra balans i omfång på kapitlen och i innehållets karaktär där allt får ett slags avslut. Språket är gott och dialog faller in där den gör nytta för helheten, inget onödigt alltså. Själva innehållet är enkelt greppbart och tonen fin. Sagas känslor uttrycks rakt och känns sanna och därför kan boken fungera för lite äldre barn som vill läsa själva (och minnas hur det var innan de började skolan).

Saga känns som en mysig unge och är härligt framställd i Emma Göthners sköna och lite loja bilder. En bok som är snäll, något tankeväckande och med igenkänning för dem som någon gång möter barn nära i vardagens vanliga dagar.

– Läs saga om Saga! ropar mitt snart 7-åriga barn. Omväxling förnöjer. Och är den bra, så blir det bra.

Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad tigertass
Författare: Josefine Sundström
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 90
ISBN: 9789163885792
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Floras naturpysslor

floras-naturpysslor Flora pysslar med naturens gåvor. Hon är en sakletare av rang. Och förvandlar blad och sten och mer därtill, till vad dessa ting sig mest lämpar sig som, utifrån Floras barnsligt rika vackra fantasi. Jag ska erkänna att jag brukar föredra naturens egen omfångsrika skönhet som den är. Att pyssla med saker som redan är som de ska vara och som är fina i sig, tycker jag oftast är ointressant.

Men det finns flera där ute som älskar att pyssla och varför då inte ta tillvara på naturens överskott, som nedfallna blad och kottar i drivor i skogar och marker? Hellre leta i naturens skafferi och få återvunnet och naturligt material, än köpa dito kasst och tveksamt framställt.

Flora är ett med naturen för oss som känner henne sedan förr och hon letar och finner och kan verkligen låta fantasin förvandla något till ett minimalt konstverk. Ju mer jag läser och tittar, ju mer förvandlas även mitt sinne. Nu kan jag längta efter att samla som jag gjorde förr (och då faktiskt skapade mobiler av naturmaterial). Flora tipsar om sina finaste. Stensamlare är jag sedan tidigare, men måla på dem har ännu inte hänt. Ni skulle se vad Flora visar fram! De bilderna får ni längta efter.

Det går inte att värja sig för Kristina Digmans bilder. I alla hennes egna böcker samt de många illustrationsuppdragen känns det så hemtamt och tryggt och snällt magiskt på något vis. Med Floras naturpysslor bibringas barnet bildning och inspiration till att uppleva saker och ting runt om i omgivningen. Utan krånglig text och trista bilder.

Hela boken i sig är ett litet upptäckar-konstverk och både söt och rolig på samma gång. Tydlig vägledning och vackert illustrativt med foton och målningar. Kristina Digman lyckas med att medvetandegöra och samtidigt lyckliggöra. Drömmen att få den kombinationen.

En bok till alla förskolor och pysselglada (men även för de motvilliga) i alla åldrar. Det kan bli hur fint som helst ju! Roligt under tiden blir det som bonus.

Själv kom jag som läsare i kontakt med Kristina Digman via böckerna om Flora (Floras kulle, Floras blommor, Floras egen bok), men även via mina recensioner med hennes illustrationer till andras text: God natt, min katt och Julia och jag och det stora ekollonskriget.

Floras naturpysslor: skapa med blad, kottar och stenar
Författare & illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163888724
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Eigon i blåbärsskogen

Eigon har vi träffat förut. Det är en trevlig bekantskap. I den första boken jag recenserade, Eigon och den starka mamman, så ifrågasattes stereotypen att pappor är starkast i en familj för här är det nämligen mamman som är stark. Här blev det också viktigt för Eigon att få vara bäst på något trots att han är liten och smal. Roller och relationer i en familj avhandlades på ett underhållande vis och författaren undvek att vara mästrande.

I Eigon i blåbärsskogen är Eigon och hans mamma ute på upptåg igen. Den här gången är berättelsen om Eigon inriktad på hans naturupplevelse och de äventyrliga inslag som kan finnas där. Kommer de någonsin att fylla hinken med blåbär för att kunna baka blåbärspaj när de kommer hem eller kommer Eigon att äta mer än vad han plockar? Hur ser det ut när en mygga sticks och hur skulle det vara att vara liten som en mygga? Men viktigast av allt – finns det björnar i skogen och kommer de att träffa en?

I slutet av boken får läsaren en bonus nämligen receptet på Eigons bästa blåbärspaj!

Eigon i blåbärsskogen
Författare: Sofia Hedman
Illustration: Carina Ståhlberg
Förlag: Idus Förlag (2016)
ISBN: 9789175774053
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris