Katastrofvarning!handlar om Marcus, elva år, som får höra att han inte är som alla andra. Han bryr sig väldigt mycket om saker som andra inte lägger någon vikt vid, som att ha rätt strumpor på rätt dagar, och han har svårt att prata med andra. En dag råkar han överhöra sin pappa berätta i telefon att han känner sig ensam och längtar efter att hitta någon som står ut med att han har en son som är annorlunda. Pappan säger att det är jobbigt att vara ensam med Marcus och att han inte ser fram emot sommaren.
Där och då bestämmer sig Marcus för att hitta en ny flickvän till sin pappa. Annars kanske pappan lämnar honom? Det blir hans livs största och viktigaste projekt. Men det visar sig vara betydligt svårare än han först hade tänkt. Under bokens gång lär Marcus också känna Anna, som verkar förstå honom ovanligt bra. Hon längtar själv efter att hitta sin plats i klassen, och en varm och naturlig vänskap växer fram mellan dem.
Boken påminner om The Curious Incident of the Dog in the Night-Time av Mark Haddon, en av mina favoritromaner från ungdomsåren. Berättelsen är skriven i jagform ur Marcus perspektiv, och vi får på ett naturligt sätt se världen genom hans ögon. Det skapar en stark närhet till Marcus och samtidigt en distans till de andra karaktärerna. Det är ett grepp som passar berättelsen mycket väl. Marcus framställs med värme, trovärdighet och respekt.
Det är en välskriven bok med fin balans mellan tempo, humor och lugnare partier där Marcus får stanna upp och reflektera. De mindre illustrationerna av Ammy Nymberg bryter av texten och gör läsningen mer lättillgänglig.
En rolig och läsvärd bok som skildrar vänskap, sorg och känslan av att inte riktigt passa in.
Robin ska börja högstadiet – på samma skola som Ludvig som han blev ihop med när han var på kollo i somras. Han är så kär i Ludvig! De bestämmer sig för att vänta med att berätta för andra att de är ihop. Även om Robin inte känner sig redo för att komma ut är det svårt att hemlighålla relationen. Det skapar emellanåt osäkerhet hos Robin, till exempel när Ludvig säger att det kanske är bäst att han inte kommer på alla hans matcher, för att folk kan börja misstänka något. Men mestadels har de det väldigt fint tillsammans.
Robin har också börjat tänka mycket på sin biologiska syster som han aldrig har träffat och som kanske inte ens känner till att han finns. Hon heter Julia och bor med sin mamma My och pappa Leif (som alltså även är Robins pappa). Robin har bara träffat Leif några gånger, senaste gången för flera år sedan.
Med hjälp av Ludvig lyckas han hitta Julias nickname i ett spel och börjar chatta med henne den vägen. Men … borde han inte berätta för henne vem han är? De blir spelkompisar och ju längre han väntar med att berätta, desto svårare blir det. Samtidigt pratar alla i skolan om en vinterbal och en tjej i Ludvigs parallellklass frågar om han vill gå med henne, vilket gör Robin svartsjuk. Det känns ännu svårare att de är hemliga med sitt förhållande – samtidigt som tanken på att berätta för alla på skolan känns jätteläskig! Ska de våga?
Hand i hand är en fin berättelse om att vara riktigt, riktigt kär för första gången. Jag tycker om att kärlekstemat är varvat med temat kring att ta kontakt med ett syskon som man inte känner (ett tema som jag faktiskt själv har skrivit en bok om, En hemlig syster). Det är en stor cliffhanger på slutet, så jag hoppas verkligen på en tredje del och att vi får lära känna systern Julia mer.
Boken är en uppföljare till Kollokillen, som kom året innan. Det går dock alldeles utmärkt att läsa den här boken fristående eftersom Johan Ehn på ett snyggt sätt påminner läsaren om vad som hände i Kollokillen. Den är kategoriserad som en 9-12 års bok, men i och med att den utspelar sig på högstadiet så passar den definitivt för yngre tonåringar med.
Titel: Hand i hand
Författare: Johan Ehn
Serie: Kollokillen (del 2)
Förlag: Lilla piratförlaget
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789178136094
Antal sidor: 228
Läsålder: 9-12 år
Tydligen ska Roald Dahls avsky för skägg ha varit inspirationen till Herr Slusk. Det sägs att han skrev boken som ett sätt att göra något åt skägg. Hur det än må vara med den saken är Herr Slusks vidriga skägg en stor del av hans personlighet, vilket gestaltas både målande och komiskt.
Herr och fru Slusk är två elaka, illaluktande, otäcka och lömska människor som lever tillsammans men, på ett underhållande sätt, avskyr varandra. Deras dagar går ut på att utsätta varandra för elaka spratt, plåga barn och hålla apor fångna i sin trädgård. Tills aporna till slut får nog och bestämmer sig för att sätta stopp för herr och fru Slusk en gång för alla.
Det här är en typisk Roald Dahl-bok, fylld av bisarra karaktärer, underfundigt språk och sprudlande fantasi. Dahl har en enastående förmåga att säga väldigt mycket med få, väl avvägda ord. Han skapar vedervärdiga och otäcka karaktärer som ändå är lätta att läsa om, utan att berättelsen blir för tung för ett barn. Med stor skicklighet balanserar han mellan komedi och mörker.
I den här nya utgåvan av Herr och fru Slusk hoppar, skriker och rör sig texten över sidorna, i samma stil som i Kapten Kalsong och Dagbok för alla mina fans. Texten samspelar fint med handlingen och framför allt med Quentin Blakes illustrationer, vilket gör läsupplevelsen både luftigare och mer lättillgänglig. Det här är sannolikt en av Roald Dahls mer lättlästa böcker och en utmärkt ingång för den som vill börja upptäcka en av vår tids största barnboksförfattare.
Jag har fått läsa en kapitelbok som är den första delen i en serie som handlar om tre kattvänner. Riley är huvudperson i den här boken och han har alltid drömt om att bli en riktig äventyrare. När han nu blivit 13 år är det äntligen dags för honom att bege sig till Ministry of Adventures högkvarter, MoA. En byrå där han ska skriva in sig och klara av tre test. När testen är avklarad får man som äventyrare göra äventyrsuppdrag hos dem.
’
Kattsala- staden där det nästintill bara bodde katter, staden där ett garnnystan var stadens stora sevärdhet.
Vi får genom boken följa Riley och hur det går för honom i de olika testerna. Blir han en äventyrare eller inte?  Det är en spännande kapitelbok och passar dem som vill läsa en spännande bok. Flera kapitel avslutas med en cliffhanger vilket gör att man som läsare vill läsa vidare.  Kapitlen är relativt korta och varvade med illustrationer gör det att boken kan passa både som högläsning men också att läsa själv när man lärt sig läsa.
En detalj jag tycker är härlig i boken är att i slutet finns ett av testerna som Riley måste klara av för att bli en äventyrare. Där finns ett prov på 30 frågor och ännu längre bak- facit.
Jag ser fram emot att fortsätta läsa om Riley och hans kattvänner och deras fortsatta äventyr.
Stjärnäventyrare, geniäventyrare, kartäventyrare, vasaäventyrare, ninjaäventyrare… Några av de äventyrare man har möjlighet att bli på Ministry of Adventures högkvarter.
Jullovet brukar varit ett bra tillfälle för läsning, men att läsa för en femåring och läsa med en elvaåring är två helt olika saker – både i tempo och i ton. Vår femåring fastnade direkt för den spännande berättelsen Vår tupp är död, medan elvaåringen tyckte att Bara lite katastrof var precis lagom dramatisk och rolig. Själv blev jag mest förtjust i Rävunge bortblåst, som bjöd på både äventyr och eftertanke.
Vår tupp är död
Av Per Gustavsson och Anders Sparring
Bild från förlagets hemsida
Efter en stormig natt vaknar rävungen Bim upp på ett oväntat ställe – mitt i hönshuset. Doften av mat har lockat henne dit men mötet med hönorna och tuppen Jonny blir allt annat än enkelt. Jonny är misstänksam, medan Beata, flockens mest erfarna höna, ser något helt annat: En chans att äntligen få ta hand om någon. Hon bestämmer att rävungen Bim ska stanna, trots de andra hönornas protester.
Det som först verkar vara en varm berättelse om vänskap får snart en dramatisk vändning. En natt hittas tuppen Jonny död – och frågan är om Bim verkligen är så oskyldig som hon påstår. Det här är en fartfylld och humoristisk bok med en rejäl dos spänning.
Bild från förlagets hemsida
Min femåring älskade att följa Bim och försöka lista ut vem som hade bragt tuppen om livet. Bilderna är färgstarka och fulla av intressanta detaljer, förutom en otäck och blodig bild som är lite för mycket för vår smak. En perfekt bok för yngre barn som gillar deckargåtor men också för att prata om vänskap, tillit och hur lätt det är att döma någon på förhand.
Bara lite katastrof
Av Johan Rundberg
Bild från förlagets hemsida
Att vara tolv år är inte alltid enkelt – och för Kinga känns det ibland som om livet är en enda lång hinderbana. Hon försöker göra allt rätt, men med en storasyster som ständigt hamnar i trubbel och en pappa som vill prata om något viktigt (som Kinga helst vill slippa höra), är det svårt att hålla balansen. Lägg till pressen från fotbollslaget, ett muntligt framträdande i skolan och en bästa kompis som verkar kunna allt – och katastrofen är nära.
Det som gör den här boken så bra är hur Johan Rundberg lyckas fånga mellanstadiets vardag med både humor och värme. Texten är rapp, dialogerna känns äkta och situationerna är igenkännbara. Vår elvaåring tyckte den var både rolig och spännande.
En perfekt bok för barn som gillar fart och vardagsdramatik – och för vuxna som vill minnas hur det var att vara tolv. Den är lika mycket underhållning som en chans att prata om vänskap, självkänsla och att våga vara sig själv.
Rävunge bortblåst
Av Frida Nilsson och Maria Nilsson Thore
Bild från förlagets hemsida
Rävungen Ofelia bor med sin mamma i det gula hamnkontoret vid Gamla Cementhamnen – en plats som är skräpig men hemtrevlig, där pappa Pinky och vännerna Vattenråttan, Viran, Rocke lever ett sorglöst liv bland båtar och bråte. Men när vinden tar fart och vågorna slår under en stormig natt, driver Ofelia ut till havs på ett gammalt vrak och hamnar på en öde ö.
Det som följer är ett äventyr fyllt av oro, hopp och vänskap. Hur ska hennes vänner lyckas få hem henne igen? Och vad ska hända med Ofelia när hon tvingas klara sig själv, långt från allt som är tryggt och välbekant?
Rävunge bortblåst är en äventyrsberättelse med avancerat språk som verkar vara skrivet för högläsning. Frida Nilsson bjuder på humor, värme och ett persongalleri som är både rörande och rafflande. Maria Nilsson Thores bilder förstärker dramatiken med stormar, vågor och hamnens brokiga miljöer i svart och vit tecknarstil.
Bild från förlagets hemsida
Jag gilla denna bok som är spännande och rolig men samtidigt bjuder in till eftertanke.
Har du också läst någon av de här böckerna? Dela gärna med dig av dina synpunkter i kommentarerna!
