Vilde och hennes kompisar startar en käpphästklubb på skolan. De får snabbt sitt första uppdrag från idrottsläraren, att hålla en uppvisning, men det är svårt att hålla sams när alla vill bestämma eller tycker olika.
Dessutom är det Alla hjärtans dag och medan Vildes jobbiga kompis Leya firar med sin familj på restaurang så är det bara bebiskaos och bråk hemma hos Vilde. Och när det väl uppstår lite kärlek så är det inte alls som hon tänkt sig!
Det här är del 6 i en serie men för mig var det första boken jag läste om Vilde och hennes kompisar. De är nog ganska fristÃ¥ende och det var inga direkta problem att hänga med i handlingen även om det refererades lite till äldre händelser. Jag vet inte riktigt hur gamla barnen är men kanske gÃ¥r de i mellanstadiet? Det är en del fokus pÃ¥ kärlek och de är ganska mycket större än nÃ¥gra av ”smÃ¥barnen” som de hjälper pÃ¥ uppvisningsdagen.
Vilde och kompisarna bråkar emellanåt och jag pratade precis med mina kollegor häromdagen om det här med att kompisar bråkar. Jag minns inte att jag direkt gjorde det med mina vänner under skoltiden men jag har haft många elever genom åren som verkar ha någon slags pendlande hatkärlek till varandra. Hemma hos Vilde bråkas det också en hel del men hennes nya lillasyster Valentina är i alla fall hemskt söt.
Vilde och käpphästklubben är en vardagsnära berättelse om kompisskap, familjerelationer, att råka ljuga, fråga chans, ta fel beslut samt spännande tävlingar, fint pyssel och försoning. Så där som livet är i allmänhet. Även den som inte är käpphästintresserad lär känna igen sig.
Det är lättlästa meningar och korta kapitel, perfekt för den som nu läser mer på egen hand. Käpphästarna är otroligt gulliga och Andrea Femerstrands illustrationer är varierade och uttrycksfulla. Jag tycker kanske att det på slutet går lite obegripligt fort för Vilde att ändra åsikt om något men å andra sidan är det kanske så det är att vara i mellanstadieåldern? Det var ändå ett tag sedan det begav sig för mig.
