Stora boken om ABC och 123

Det är något särskilt med böcker om bokstäver eller siffror. I detta fall både och. Jag menar, då blir själva lässtunden något som i alla fall läsaren tror kan berika barnet extra. Det serveras bilder, möjligen en kul text och så framför allt bildning. Här ska läras! Men på ett roligt sätt. I den varierande floran av bokstavs- och sifferboksutgivning, så är det ett litet pussel att hitta rätt bok för det unika barn som står i lärotagen. Alla har sin smak och någon föredar sparsmakade utgåvor och andra mer röriga. Detta är en relativt mustig bok om ABC och 123 som möter mig. Korta texter varvat med riktiga historier. Poetiskt stundtals och småkomiskt emellanåt. Varierande textavsnitt och olika illustratörer och författare. Alla med sina karakteristiska stilar. Så här kan det låta från olika håll:

Siffran noll
åt carambole
skållad frukt och lakritstroll.

Det är mycket snö ute och barnen har sina rosa västar.
Alison sitter i vagnen. Och nio barn går fint på led mot parken.
Men är det verkligen nio barn? Och går de fint på led?

G Gunnar – Grottman
N Nina och Nils – Naturister
Y Yngve – Yankee
Q Qrister – Queer

Jag är en liten flicka bland åtta syskon små.
Vi har en liten tuva, och den vi bo uppå.

I ”Men iii!” sa Örjan. “Här är kallt! Och havet är visst fruset.
En isbrytare? Intressant! Den tar vi, eller hur?”
Sen lånade de inlines och så såg de plötsligt ljuset
från Istanbul, som var den plats på I som stod på tur.

Det finns ris och ros att dela ut. Men rosor är vackrast så det är dem jag minns. Jag menar, du kan välja dina avsnitt eller snarare barnet kan välja favoriterna – ja så får det bli!

Kolla in listan på författare och illustratörer: Lisen Adbåge, Ottilia Adelborg, Mattias Adolfsson, Nils Andersson, Rune Andréasson, Elsa Beskow, Helena Dahlbäck, Maj Fagerberg, Lotta Geffenblad, Gunna Grähs, Lennart Hellsing, Maria Jönsson, Gunilla Kvarnström, Mati Lepp, Sven Nordqvist, Maria Nilsson Thore, Kerstin Nilsson, Ulf Nilsson, Lotta Olsson, Charlotte Ramel, Grethe Rottböll, Sarah Sheppard, Ulf Stark, Mimmi Tollerup, Jakob Wegelius, Filippa Widlund, Carin och Stina Wirsén och Mats Vänehem.

I boken finner jag en blandning av välbekanta berättelser och flera helt nya läsupplevelser. Tillåt mig visa några av mina favoriter:

 

 

 

 

 


Stora boken om ABC och 123

Författare: Flera olika
Illustratör: Flera olika
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 144
ISBN: 9789163871146
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jonas Anderson – en minernas mästare


Första gången jag lade märke till Jonas illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person och fick vidare upp ögonen för hans varierade utbud. Men det var först vid besöket i hans ateljé som jag – åtminstone till en del – insåg vidden av hans produktion och lätt gapande höjde på ögonbrynen för en minernas mästare.

Efter ett tryck på klockan för ”Jonas Bok & Bild” blir mötet ansikte mot ansikte med Jonas Anderson och hans karaktärer i Uppsala-ateljén ett faktum. Mötet mellan hans mångskiftande uttryck, i olika bemärkelser och skepnader, och mina intryck, resulterar i en givande och böljande dialog – eller kanske trialog, där karaktärerna utgör en egen, tredje och på annat sätt talande, part. Men fler och fler har en tendens att bli inblandade – eller blanda sig i.

Men stopp nu, en sak i taget – låt oss ta det hela från början: Redan som liten fångades Jonas, eller snarare hans intresse, av klassiska monster som Frankenstein, Mumien och Dracula; och lite duktig på att rita var han faktiskt i lågstadiet.

– På mellanstadiet kom jag av mig, men när det var dags för gymnasiet valde jag sam med estetiskt tillval. Eftersom jag alltid har gillat att läsa tänkte jag bli bibliotekarie eller kanske journalist men tecknandet tog över allt mer.

Sedan följde konstutbildningar i Falkenberg och Göteborg, olika tekniker och material prövades, den grafiska utbildningen genomfördes före datorns intåg på området. Självklart använder sig Jonas i dag av datorns möjligheter i vissa moment men tecknar gör han med blyerts och sedan utvecklas karaktärer, detaljer och miljöer vidare med bland annat pensel och flytande tusch. Ljusbordet är centralt. På väggar och hyllor trängs skisser att distansera sig från eller att ta ställning till.

– Digitalbräda, att rita på skärmen, känns nästan som att jobba på det gamla sättet, säger Jonas och berättar vidare om arbetsprocess, samarbetspartners, produktion och karaktärer.

På ljusbordet ligger skisser och layoutsidor till ytterligare en bok i ”Lättläst” serien om Erik, som ges ut av Nypon förlag, Torsten Bengtsson skriver texterna och Jonas har frihet att färdigställa samspelet mellan text och bild – han skissar direkt på textsidan och skickar till förlaget för godkännande. De korta textradernas berättelse ska kompletteras av bildernas berättelse, kroppsspråk och mimik hos karaktärerna är av yttersta vikt. Ingen behöver egentligen läsa sig till hur Erik känner sig – det syns, och man känner det i sin egen kropp med hjälp av egna erfarenheter. I Erik blir rädd möter jag också prov på Jonas monsteruttryck för första gången. (Denna finns recenserad under temt Lättläst här på Barnboksprat.)

Oftast kommer texten först: ”Vi har fått in ett manus som kan passa dig”, och graden av samarbete mellan förlag, författare och illustratör varierar.
– Mitt första uppdrag fick jag på stående fot på en bokmässa; jag skulle köpa en bok och nämnde att jag var illustratör. Även kontakten för nästa jobb skedde på en bokmässa och för ett mindre förlag; när Jonas däremot bokade möte med ett större förlags redaktionschef gick det sämre. Kreativa marknadsföringsidéer gav så ett monsterjobb:

– Jag hade gjort vykort som giveaways – typ gamla filmisar men med klassiska filmmonster som Frankenstein och Dracula, som jag lade upp på bordet, förlaget nappade på exempelbilderna och ville att jag skulle jobba med en egen text till just de bilderna. Jag tog kontakt med en filmvetare och gjorde research – texten växte fram med bilderna som utgångspunkt.
Resultatet Monster på vita duken (Eriksson & Lindgren, 2003) presenterar de personligt tolkade och avbildade monstren tillsammans med korta dramatiserade berättelser samt faktarutor om film, skådespelare, författare och samtid. Jonas Anderson bevisar att han behärskar att uttrycka sig i helheten bild, text och layout – och för en bred åldersgrupp i ett gemensamt intresse.

Monsterminer och häxuppsyner grinar mig rakt i ansiktet när jag läser seriehäftet Vera En riktig häxa, och här får man även en glimt av det Jonas säger att han vill jobba mera med; kluriga pysselsidor, givetvis med inblandning av magi och monsterinsikt. Karaktären Vera, hon som köper trollstav på eBay och söker trollformler på internet, finns som egen bok, även den i lättlästformat, textberättelsen är i bägge fallen författad av Mårten Melin.

Inblandningen i Uppsalas kulturliv gör Jonas till något av en uppsala-profil. Dels finns hans figurer och kreativa idéer representerade på några av stadens museer/deras hemsidor och dels figurerar hans karaktärer i seriesammanhang med anknytning till stadens kulturliv. Plötsligt handlar vårt samtal mest om serier, ett annat av Jonas stora intressen.

Anna & Blomsterkungen består av 47 seriestrippar, ursprungligen gjorda i samband med Linnéjubileet, texten är skriven av Anders Björkelid, vän sedan gymnasietiden. Resultatet av samarbete och ämne ligger på en ’akademisk nivå’ av realism/skröna, student- och vuxenhumor mot uppsalahistorisk bakgrund. Och karaktärernas miner och minkommunikation är karaktäristiska för Jonas – om man nu kan uttrycka sig så.

– Man vet hur bra det kan bli – du kan göra allt i en serie som du kan göra i andra medier, säger han som har deltagit i seriemässan Uppsala Comix som SerieZonen arrangerade. I samarbete med dem gav Jonas och Daniel Tholin ut serietidningen 1000 ögon: Tupilak första gången på Kulturnatten i Uppsala 2010, 2011 kom uppföljaren och cliffhangern förutsätter en fortsättning…

I alla böcker och serier som jag har sett där Jonas har varit inblandad lämnar han personliga avtryck, han berättar på olika sätt om sig själv och sitt arbete i ord och skiss, visst är det lite extra marknadsföring över greppet men det väcker också nyfikenhet hos den som själv är sugen på att illustrera. Vykort, klistermärken, att åka runt och berätta i skolor och delta i mässor är andra sätt att marknadsföra det han gör.

Under maj har Jonas penna varit inblandad i fem nyutgivna böcker – kanske är det en magisk monsterpenna han har – eller också är han helt enkelt bara kreativt begåvad och målmedveten…

Reportaget finns även bland annat på: Formom www.formom.nu under ”Övriga reportage”

Alla vill ha ett bo

En faktabok om djur i vår svenska närhet som direkt fångade mig och mina barn. Jag känner att vi här hemma gillar när det är fakta som är lätt att till sig och till det uppskattar vi fina och roliga bilder, precis som denna bok bjuder på. Den sagostund som inträffar vid kvällningen innehåller med fördel inte de allra tyngsta böckerna. Vid just detta tillfälle är lättsammare text att föredra, för annars somnar föräldern och inte barnet! Det som dock kan hända vid en uppläsning av en faktabok är att det blir en del avbrott för frågor, svar, lite skratt och vidare funderingar. Det hände vid Alla vill ha ett bo och det resulterade i att barnen kommenterade genomgående under läsningen och vi kom in på idéer och andra spår och så tillbaks till boken igen. Vissa gånger passar en sådan saga, om alla är med på det.

Detta är den andra boken med temat ”Alla vill”. Tidigare har utkommit Alla vill ha mat.
I Alla vill ha ett bo får vi följa barnen Daniel och Sara som går på upptäcktsfärd efter några djurs olika boendeformer. I kikarsikte ser vi tio olika bon: Men vem bor var? Följande djur får vi möta: fladdermus, svala, bi, orm, padda, gråsugga, ekorre, myra, mus, humla. I varsitt uppslag får vi se var de bor och hur boet blev till, och om vi kan hjälpa till att antingen bygga ett bo eller bidra med material och plats. 

På varje sida där en djurart presenteras så finns antalet djur i en tydlig siffra och själva djurnamnet i versaler. Boken ger ett strukturerat och ett medvetet pedagogiskt intryck. Tilltalet är direkt och uppmaningar och frågor dyker upp här och var och på slutet återfinns en liten repetition av det barnet kan ha lärt sig. Tre uppmaningar/frågor återkommer under varje djurpresentation och de lyder: Hitta bon! Komma nära? Bygghjälp!

Under avsnittet om möss så får vi tipset om att skaffa en ”levandefälla” om den lilla musen flyttat in i ett hus. Barnet kan ge den fångade musen en bit äpple och prata med den en stund och sedan släppa ut den i skogen där den lycklig kan skutta iväg mellan snåren. Precis min melodi, inget slentrianmässigt dödande när oönskade djur av olika slag dyker upp. Små uppmaningar flikas också in om att vara försiktig och att inte störa vissa av djuren. Djur är olika och för vissa djur kan störningsmoment vara en katastrof. Men inga pekpinnar, utan med en varm och humoristisk ton i både text och bild. Barnet uppmanas att inte vara rädd för naturen – utan att vara rädd om naturen.

I verkligheten är flera av djuren mat åt andra djur och sista sidan visar på detta med en liten släng av morbid humor. En bok perfekt för mindre barn, men min 10-åring smög sig in bredvid småsyskonen och hade lika roligt hon. Vi fick nog alla lite nya tankar om hur och var djur bor och så fick vi en längtan till att se djuren på riktigt förstås!


Alla vill ha ett bo
Författare: Grethe Rottböll
Illustratör: Anna-Karin Garhamn
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789163869792
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Min första strandkantsbok

Det här är en himla trevlig bok som passar för hela familjen tycker jag, den skulle också fungera utmärkt som ”ge-bort-bok” till både små och större barn (och deras föräldrar). Innehållet i boken är indelat i olika kategorier såsom t.ex. nässeldjur, tagghudingar, grod- och kräldjur, alger, gräs, blommor och småkryp. Det finns också en liten förteckning som talar om var man kan hitta alla dessa; antingen i saltvatten eller sötvatten eller i båda.

Jag gillar både formatet på boken (alldeles lagom att ta med sig), urvalet och alla fina fotografier. En del fakta kan jag redan, men mycket är nytt och jag gillar att lära mig om djur och natur. Ett barndomsminne kommer då jag slår upp sidan med blomman Kabbeleka: när jag var barn sades det att om man tar i sådana blommor får man vårtor på händerna. I den här boken är det inte riktigt så illa, men där står att de faktiskt är giftiga och kan ge hudutslag (och att de förr kallades klådblomster). Det där med vårtor kanske var ett påhitt för att man verkligen inte skulle vilja plocka de frestande gula blommorna och därmed riskera att trilla i vattnet de växte vid.

Det är ju tyvärr inte alla barn förunnat att få åka till havet, men de flesta djur och växter kan man träffa på vid sötvatten, och en del behöver man inte ens vara vid vatten för att se. Fjärilar och trollsländor har jag sett i vår egen trädgård många gånger. Vi får väl se hur många av bokens 40 rutor vi hinner kryssa i under året!

Tidigare har Barnboksprat recenserat ”Min första stjärnbok”, läs den recensionen här.


Min första strandkantsbok
Författare: Anja Baklien
Illustratör: Evelina Thörnberg
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 94
ISBN: 9789132158278
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Gruffalons bok om motsatser

En liten söt bok med motsatsord, med betoning på liten eftersom den bara har 12 sidor . Här bjuds vi på sex uppslag med ord, det kunde varit många fler tycker jag! Figurerna känner jag väl igen eftersom jag läst både boken om Gruffalon och andra böcker av Donaldson och Scheffler. Jag tycker väldigt mycket om Axel Schefflers illustrationer och den här boken är inget undantag. Men jag önskar som sagt att den hade varit lite mer innehållsrik.

När jag fick hem boken och visade den för dottern (2 år gammal) tog hon först emot den, men slängde den strax ifrån sig med ett tjut. Jag tror att hon tyckte att Gruffalon såg lite otäck ut med sina gula ögon, horn och stora huggtänder. Någon dag senare gick det dock bra att kika i boken.

Gruffalon återfinns på bokens första uppslag där han får representera ”stor”; motsatsen ”liten” är en liten mus som också är huvudperson i boken om Gruffalon (en bok som jag för övrigt varmt rekommenderar). Resten av motsatsorden är snabb – långsam, glad – ledsen, lång – kort, uppe – nere och dag – natt. Hade boken varit lite längre hade jag inte haft några som helst klagomål; jag gillar enkla faktaböcker för barn, men den känns lite snål i sin nuvarande form tyvärr.

 


Gruffalons bok om motsatser
Författare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 12
ISBN: 9789150114386
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris