Jag är sådan att jag både blir nyfiken och tveksam till böcker av det här slaget. Just den här har undertiteln ”en upptäcktsfärd med hjälp av yoga” och jag tycker att idén är väldigt fin. Jag tror att barn behöver de pauser och den kroppsmedvetenhet som yoga innebär, och jag tror att en bok kan vara ett sätt att påbörja en sådan resa. Samtidigt är jag alltid misstänksam mot böcker med en agenda. Det är inte lätt att kombinera litterär kvalitet med instruktioner och handledning. Och tyvärr är det min tvekande sida som får rätt i det här fallet.
Boken är vacker att bläddra i. Inger mig ett lugn som kommer både av varma färger och mjuka former. Med enkla grepp förmedlar grafiskt rätt simpla figurer såväl känsla som position. Men samtidigt som boken leder lyssnaren på en resa saknas en tydlig riktning.
Det finns ett dutilltal som jag tolkar som riktat till barnet, samtidigt som det knappast tilltalar en tänkt fyraåring. Den inledande instruktionen borde rikta sig till läsaren, föräldern, pedagogen, och ge guidning i hur yogaresan som boken bjuder in till bäst går till. Eller så får den rikta sig till barnet, men då måste erbjudandet vara ett annat är att ”på ett lekfullt sätt lära dig att slappna av och få bättre kontakt med din egen kropp”.
Boken tar fasta på rörelse, låter en yttre resa vara verktyg för den inre. Yogapositionerna introduceras på ett tydligt sätt, utan att bli överpedagogiska. Text och bild samspelar, och jag kan se framför mig hur jag och barnen gör rörelserna tillsammans. Jag gillar mångfalden bland barnen i boken, att vi får möta såväl Yuta och Lulu som Pepe. Samtidigt blir just detta uppradande av personer ett hinder för nämnda resa. En ensam huvudperson, eller ett namnlöst ”jag” eller ”du” att identifiera sig med, hade blivit den röda tråd som saknas, istället känns boken som en uppradning av exempel på yogapositioner och inte som den berättelse med början och slut som trots allt passar sagobokformatet bäst.
Allt är möjligt : en upptäcktsfärd med hjälp av yoga
Författare: Azusa Itagaki & Asia Pietrzyk
Förlag: Vombat Förlag (2016)
ISBN: 9789186589639
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En dag känner Svalan doften av höst, och allt känns genast jobbigare. Det betyder att Svalan snart måste bege sig söder ut, men det lockar inte alls. Samtidigt möter Svalan Snigeln, som drömmer om att få flyga bort som en flyttfågel. Kan de göra något för att förverkliga sina drömmar?
Snorpan känner sig ensam. Pappa och storasyster har hemlisar och åker till stan, men Snorpan får inte följa med. När hon försöker prata med sin mamma säger hon bara att Snorpan ska vara tyst så att lillebror inte vaknar. Plötsligt är Snorpan borta och ingen vet vart hon tagit vägen. Tänk om hon inte kommer tillbaka innan jul?
nga känslor, barnets reaktioner och föräldrarnas oro. Hon har själv varit det där försvunna barnet. Illustrationerna är uttrycksfulla och bidrar till en trovärdig vardagskänsla med småbarnskaos och den där städningen som inte riktigt hinns med. Det lite stökiga och inte så tillrättalagda tycker jag ger en avslappnad stämning.
När jag var på bokmässan i september hörde jag pensionerade barnläkaren Lars H. Gustafsson säga att han gärna skulle skriva ut Pija Lindenbaums senaste bok, Pudlar och Pommes (Lilla Piratförlaget) på recept. Vilken underbar idé va? Böcker på recept! Jag kan tänka mig både en och annan politiker som skulle behöva plocka ut några titlar på närmaste bibliotek. Det är ju gratis, krävs inte ens högkostnadsskydd!
När hundarna kommer fram möts de av tre pudlar. Två av dem är snälla, bjuder in och tar om hand. Den tredje är snål, ja dum, vill inte släppa in hundarna. ”Om man har ett så här långt hus, då vill man vara ifred”. Har vi hört den förut?