”När förändringarnas vindar blåser ska man bygga väderkvarnar och inte vindskydd”.
Det här citatet går som en röd tråd genom Sofias Weiss nya bok. Vi får följa flickan Livias vardag och tankar, berättad i jag-form. Hennes pappa har blivit arbetslös och familjen har tvingats sälja sitt trivsamma hus för att flytta till en lägenhet. Där får Livia dela rum med sin lillebror. Hon tycker pappan blir alltmer apatisk medan mamman jobbar mycket. Och vem är den konstiga Anders Grå som bor i hyreshuset? Han som säger att han bor ensam men ändå får besök av en kvinna som ser ut som en filmstjärna? Livia har en känsla för detaljer. Hon märker pågående saker och tycker inte om förändringen som skett inom familjen. Allt känns så trist och när bästa kompisen Kajsa berättar att hennes föräldrar ska skiljas så rör det upp känslor. Tänk om också Livias föräldrar ska skiljas?
Precis som i Sofia Weiss första bok, Mamman som slutade sjunga, så berör författaren svåra ämnen men krånglar inte till det. Även här är språket enkelt, sakligt och finstämt. Handlingen börjar stillsamt, men ge den en chans, för bitarna faller på plats. Sakta vävs relationer, förändringar och drömmar samman. Jag blev stundtals väldigt gripen av berättelsen. Den berörde något inom mig som jag kunde relatera till och jag tycker handlingen är väldigt fin. Anspråkslös i sin vardaglighet men det är ju just där man finner livet och människorna. Ålder är satt till 6-9 år men jag tycker även äldre barn kan ha behållning av den och gärna som högläsning i skolan. Jag ser framemot fler böcker av författaren.
Livia och förändringarnas vindar
Författare: Sofia Weiss
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 162
Utgiven: 2017
ISBN: 9789175775098 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Maja och Hugo går i ettan och är bästa vänner. I den här boken får man följa deras vänskap när de möter olika situationer. Finns det en klasskompis som kanske har två mammor? Hur hanterar man jobbiga känslor? Hur är man en bra kompis och hur bemöter man människor som ser annorlunda ut än en själv? Det är 13 småhistorier i boken och i varje kapitel avslutas det med några frågor. Exempelvis:
En familj hyr ett gammalt barnhem på sin semester. Det har stått orört under många år och döljer en del hemligheter. På byn pratas det om att det spökar där vilket familjen misstänker redan sin första dag. Men snart visar det sig att det är något mycket värre…
Dipsås bygger ett rymdskepp och åker iväg till rymden med sin kompis Morris. De kraschar på en planet och inställningen till problemet är rätt så skön;
Den här boken hade jag älskat som tonåring. Den hade lätt kunnat bli min alldeles egna feelgood-bibel med peppande och stöttande ord. En slags analyserande dagbok över min personlighet och vem jag vill vara, och vart jag vill komma. Absolut en av årets viktigaste böcker!
Det här är en riktigt fin bok till någon som gillar att svara på frågor, analysera sig själv och vill veta mer om personlig utveckling. Men det är också en bok till någon som lever med ångest, destruktiva tankar och behöver stöd att reda ut jobbiga tankar. Känna sig mindre ensam. Jag tycker författarna lyckas hålla upp en varm känsla boken igenom fastän de går igenom svåra känslor. För när allt kommer omkring handlar det om känslor och hur man hanterar dem.