Författare: Malin Skals

Jag heter Malin Skals och har alltid älskat böcker. Särskilt barnböcker har alltid legat mig varmt om hjärtat! Jag har två barn (Wilma, född 2009 och Anton, född 2013). Jag är utbildad bildlärare och studerade på Konstfack och är även mycket intresserad av illustration. Drömjobbet är barnboksillustratör. En annan av mina största drömmar är att en dag få ge ut en barnbok jag skrivit och illustrerat själv. Det är jag som ritar illustrationerna till Barnboksprat (vid olika teman etc.) och jag har även gjort headern. Följ mig gärna på instagram; wilmapalmen eller se min facebooksida; facebook.com/skalsart

Mehmet och Lilla Luna

Gunna Grähs har kommit med en ny Hejhej-bok! Den här gången får vi träffa lilla Luna som är ute på gatan och sparkar med sin röda boll, fast hon egentligen inte får. Plötsligt kommer en lastbil full med olika lådor. Det är Mehmet med sin frukt- och grönsaksbil. Han är på väg till torget där han säljer frukt och grönt. Lilla Luna råkar vara mitt i gatan där Mehmet kör och han får tvärnita för att inte köra på henne. Då ramlar en låda med stora röda äpplen ner från lastbilen och gatan blir full av röda bollar.
Mehmet blir arg till en början och tycker att Lilla Luna borde kunna akta sig för farliga bilar. Tillsammans plockar de upp äpplena igen och hittar Lilla Lunas boll därunder.
Hon får ett stort fint äpple av Mehmet och alla är glada igen.

Vi har tidigare recenserat Tutu och tant Kotla här på Barnboksprat. Det här är böcker om människor som stöter på varandra av en slump och blir bekanta med varandra över gränser. Jag tycker det är super. Dessutom är det roligt att Gunna Grähs valt att rikta in sig på människor som inte ursprungligen är från Sverige. Det kan kanske öppna upp sinnet lite på någon! De flesta barnböcker i Sverige har ju svenska barn eller andra människor som huvudpersoner.
Bilderna är roliga och fulla av detaljer om man väljer att studera dem noggrannare. Det är en, för mig, ny typ av bild som jag inte är så bekant med, allt är liksom uppbyggt av små färgfält. Finurligt och fint, om än kanske lite svårt för små barn att uppskatta som vuxna kanske gör. Fast vem säger att de inte älskar det istället!?

Mehmet och lilla Luna
Författare och illustratör: Gunna Grähs
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150108279
Köp: Jämför priser

En Liten gånger två

Jag har kikat på två stycken böcker för de allra minsta. Böcker de kan känna igen sig i och ha roligt med. I böckerna är det Liten som vi får följa med. I den ena boken, Litens bästa saker, visar Liten upp olika grejer som hon tycker om. Det är en napp, en leksak, ett gosedjur och så vidare. Saker en Liten tycker bäst om.

I den andra boken, Litens många ansikten, visar Liten sina olika ansikten. Hon är smutsig, hon är ren, hon är hungrig och mätt och så vidare.

Först tänkte jag att det här var en fenomenal idé, en bok med bebisens favorit: en bebis som gör som en själv. Dock tycker jag att den har vissa brister. Bilderna är inte speciellt roliga, dessvärre. Det känns som om författaren kikat igenom sitt privata fotoalbum och plockat ut bilder som passar in. Det är väldigt mycket retrokänsla på böckerna. Det skulle kunna vara trevligt men jag tycker tyvärr att de blir lite trista.
Det vardagliga är å andra sidan något som ju är bra att visa och barn tycker om det. Min dotter är ett år och gillar att titta i de här böckerna. Bebisansikten på alla sidor, kan det bli bättre?
Först när jag läste och märkte att bebisen kallades Liten tyckte jag att det var superbra att de inte satt ett kön på barnet. Dock framkom det sedan att Liten är en flicka. Det hade de kunnat skippa, faktiskt. Det tillför inte något till böckerna att veta att Liten är en flicka.

Liten visar sina bästa saker

Liten har många ansikten

Nu kanske det här låter lite väl negativt, men min dotter tycker om böckerna och jag tror att det är ett gott betyg trots allt.

Litens bästa saker & Litens många ansikten
Författare: Nina Frid
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 12
ISBN: 9789150112344 resp. 9789150112337
Köp: Jämför priser

Hannes och Hugo

I Humlebäck, en liten by vid bäcken Humlan, bor Hannes Hare och Hugo Hund. De ses varje dag i skolan och har mycket gemensamt. Ändå pratar de aldrig med varandra, aldrig frågar de hur den andre mår eller säger ens hej till varandra. Varför kan man undra?
Jo, familjen Hund och familjen Hare tål nämligen inte varandra. På måndagar, onsdagar och fredagar samlas hundarna utanför hararnas hus och retas med dem och tisdagar, torsdagar och lördagar samlas hararna utanför hundarnas hus och retas med dem. På söndagar är alla lediga. Det är urgamla traditioner.
En dag är det dags för den stora springtävlingen och Hannes Hare vill gärna vara med och springa. Hugo Hund vill väldigt gärna springa i loppet han också, men ingen av dem får vara med för sina familjer. Det skulle strida mot de urgamla traditionerna.

Men Hannes och Hugo smiter iväg i alla fall, kommer iväg till springtävlingen och deltar båda två. Tävlingsmänniskor som de är fortsätter de springa trots att det meddelas att oväder är på gång och tävlingen avbryts. När blixten slår ner bredvid de springande två inser de att de inte kan fortsätta. Men de är vilse och ovädret är inte nådigt. Tillsammans måste de söka skydd från ovädret som härjar och försöka hitta hem igen.
Det blir början på en mycket fin vänskap.

Hannes och Hugo springer vilse men hjälps åt att hitta hem igen!

Vänskap över gränser, är det inte ett bra ämne att göra en barnbok om? Självklart! Jag är för allt sådant. Fördomar är något som existerar runtomkring oss allihopa, hela tiden, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det är alltid bra med böcker som gör oss uppmärksamma på saker. Det gör den här boken, tycker jag. Det är så tydligt att Hannes och Hugos ovänskap inte har någon egentlig grund.
Jättefina bilder och fint budskap! En bra bok!

Hannes och Hugo
Författare och illustratör: Rotraut Susanne Berner
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 76
ISBN: 9789150112320
Köp: Jämför priser

Månen blev rädd

En poetisk barnbok, kan det verkligen vara nåt. En melankolisk, fundersam, stillsam betraktelse.
Om en måne som tappat gnistan, som inte längre tycker det är någon mening med att lysa. Varför ska man lysa för? Mörkret blir allt tydligare för månen. Det är någonting som saknas inom honom. Ingenting är roligt längre…inte ens att springa genom molnen är roligt och det brukar vara en av de roligaste saker månen vet om. Månen behöver hjälp med att må bättre, att kunna lysa igen.
Han behöver gråta, men kan inte. Det gör ont i månen. Han ber solen om hjälp.

Solen säger att det finns en plats dit man kan gå, där man kan få hjälp med att gråta. Där finns stjärnor som kan gråta och som kan lära andra. Det ligger i ett moln med två vikar, där ska stjärnorna finnas.
Månen beger sig iväg för att söka denna plats, dessa stjärnor som kan hjälpa honom att hantera mörkret han bär inom sig. Framme vid molnet med de två vikarna, träffar han stjärnorna, som sitter där i en ring tillsammans. Alla ser de olika ut. En har ett stort ärr på kinden, en annan har bara ett öga, en stjärna har en trasig näsa.
Månen ber dem om hjälp, han vill lära sig att gråta.
Stjärnorna svarar att de kan försöka, men att månen måste vilja själv.

Månen vill.
Han ser en mörk plats, en plats han känner att han inte skulle klara av att lysa upp.
Stjärnorna förklarar för månen att det är okej att vara rädd och att man kan gå dit trots att man inte förmår lysa upp där. De går tillsammans ner i mörkret och det är alldeles svart. Och månen gråter. Det blir varmt och tungt inuti honom och alla är tillsammans. Stjärnorna med månen.

Det här är bra! Jag tycker att en sådan här barnbok ska få ta plats.
Det är okej att känna sig ledsen, det är okej att gråta. Det är okej att inte alltid vara glad och på topp. Man måste få vara båda delarna. Alla människor har lite mörker inom sig, alla behöver vi lyfta fram det för att kunna känna ljuset. Joar Tibergs fina, poetiska text tillsammans med Anna Höglunds vackra illustrationer blir en mysig, melankolisk stämningsfull bok. Ja, faktiskt mysig, trots mörkret. Men det finns ett ljus i mörkret och det är viktigt. Och mörkret finns hos alla och vi måste se att det inte är farligt.

Jag var fundersam över den här boken eftersom den inte känns så typiskt ”barnboksaktig” med tanke på ämnet. Men vilket bra ämne för barn också! Allt måste inte vara puttinuttigt, det är viktigt för barn också att få bearbeta saker. Varför inte genom en fin bok?

Läs också Barnboksprats recensioner av Amos och Soma och Min syster är en ängel, illustrerade av Anna Höglund samt Vad säger fågeln, av Joar Tiberg.

Månen blev rädd
Författare: Joar Tiberg
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-29-67346-3
Köp: Jämför priser

Äntligen bajs!

Camilla Lundsten har kommit med en ny, pedagogisk bok. Den här gången handlar det om bajsandets konst.

Lillefanten har fått en potta! Lillefanten förklarar för Kanina och Maskot att man sitter där och väntar. Men vad väntar man på, kan man ju undra. Man väntar på att kisset och bajset ska komma, säger Lillefanten. Då skrattar de allihop, det låter så roligt.
Men Lillefanten får snart problem med att gå på pottan. Det kommer liksom ingenting. Lillefanten väntar och väntar… men bajset låter vänta på sig.
Till slut kommer det en bajskorv – en glad bajskorv! Vilken tur!

Jag har länge varit nyfiken på Camilla Lundstens böcker, efter att ha läst Bebisens roliga visor och verser. Den här boken lämnade mig lite besviken. Jag ville ha mer, det var så kort på något vis. Lillefanten har svårt att bajsa, väntar och så till sist kommer den en glad bajskorv. Men jaha… Det hade varit roligt med lite mer, kanske lite information om eller bilder på kiss och bajs eller liknande. Mer. Fast jag vet inte, kanske är det bra att det inte är mer. Det blir en bok om att det ibland är svårt att bajsa, behövs mer? Bajsandet är ju ibland nästan lite ångestladdat, då kanske det faktiskt är bra med en bok som inte krånglar för mycket utan bara beskriver det kort och koncist på ett ”såhär kan det vara-sätt”.

Min dotter har ännu inte börjat gå på pottan och har inte alls tyckt om att sitta på den de få gånger vi har provat. Vi får se hur hon reagerar senare, när hon är lite större. Kanske kan den här boken vara bra om hon fortfarande inte gillar pottan.

Bilderna är underbart färgglada och roliga att titta på, korta meningar är fullt tillräckligt för att beskriva vad som sker. Det är ju ändå en pekbok, dock lite annorlunda än traditionella pekböcker, känner jag. Kanske är det för att det inte brukar vara så mycket handling i andra pekböcker. Helena har funderat över samma sak tidigare.
Camilla Lundsten har en säregen stil, som jag gillar. Men jag får som sagt inte riktigt fatt i känslan av att något saknas.

Äntligen bajs!
Författare och illustratör: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 16
ISBN: 978-91-29-67453-8
Köp: Jämför priser