Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

Även svårt kan vara lätt

Är det någon där? är ett bra exempel på att även de allra mest lättlästa böckerna kan ta upp svåra ämnen på ett sätt som öppnar för bra diskussioner. Boken handlar om 16-åriga Tea, en tillbakadragen tjej som sitter mycket vid datorn. Hon känner sig tryggare vid datorn än i verkligheten, för på datorn kan hon verka lite häftigare än hon är på riktigt. Så träffar hon Jägaren på en chatt och han erbjuder henne pengar för att ta av kläderna framför webbkameran. Hon tror honom inte först, utan ber om bevis på att hon verkligen ska få pengar. Så sätter han in pengar på hennes mobil. Då måste hon väl ta av sig, litegrann i alla fall..?

Jag tycker det är toppen att ungdomars utsatthet på nätet skildras i ett lättillgängligt format. Boken är mycket lättläst med luftig text, korta meningar och enkla ord – se ett uppslag här. En slogan för lättläst har fastnat i mitt huvud, nämligen ”lättläst, men inte lättviktigt”. Precis så är det med den här boken. Det är verkligen ett viktigt ämne och det är viktigt att ungdomar som inte klarar av att läsa avancerade texter ändå får läsa om avancerade ämnen. På förlagets boksida finns färdigt diskussionsmaterial riktat till lärare och deras elever, vilket förstås också kan underlätta funderingar kring boken.

Men med allt detta sagt måste jag tillägga att jag är lite besviken på boken också. Ämnet och diskussionsmöjligheterna är bra, men läsupplevelsen kunde ha varit bättre. Det ligger förstås inte i lättlästa texters natur att vara subtila, men jag tycker ändå att Tea skildras på ett onödigt tillrättalagt och övertydligt sätt. Jag får ingivelsen att skriva ”show, don’t tell” med rödpenna i marginalen här och var och skicka tillbaka boken till författaren.

Med min dator kan jag prata med alla mina vänner. Jag har fler vänner i datorn än utanför.

Med min rosa dator kan jag surfa och chatta och blogga och facebooka med hela världen. Så fort jag kommer hem från skolan slår jag på min dator. Den susar så snällt mot mig och säger Välkommen! Min dator är som min bästa vän.

Jag förstår vad jag läser, men jag känner det inte, jag tycker att texten berättar snarare än visar hur Tea har det. Måste det vara så här för att det är lättläst, bara för att allt ska uttryckas enkelt? Jag tror inte det. Åtminstone inte nu, efter att jag har läst så många bra lättlästa böcker. Jag tror att det finns utrymme för levandegörande gestaltning även i enkla texter. Kanske är det rentav lättare att förstå en väl gestaltad känsla än uppstaplade beskrivande ord. Jag tycker inte att den här texten låter läsaren riktigt leva sig in i hur Tea känner. Först är det så många stela kärleksförklaringar till datorn och sen, efter incidenten framför webbkameran, får vi mest veta att Tea förstår att det var dumt och farligt, att hon förstår att hon blev lurad, att hon förstår att det är bättre med en dator utan webbkamera… men vad hon känner når inte riktigt fram i texten.

Trots vissa litterära brister en värdefull bok!

Är det någon där?
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 44
ISBN: 978 91 86447 30 4
Köp: jämför priser

Hur mäts läsbarhet?

Läsbarhetsindex, LIX, är ett vanligt mått för att ange texters svårighetsgrad. Man räknar ut ett värde baserat på textens genomsnittliga meningslängd och andelen långa ord. Lämpligtvis tar man hjälp av en Lix-räknare, som gör det automatiskt. Prova själv, vetja! När man fått fram sitt LIX-tal kan man läsa av resultatet i tabellen (lånad från lix.se):

Läsbarhetsindex
< 30	Mycket lättläst, barnböcker
30 – 40	Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar
40 – 50	Medelsvår, normal tidningstext
50 – 60	Svår, normalt värde för officiella texter
> 60	Mycket svår, byråkratsvenska

När det gäller lättlästa barnböcker placerar de sig givetvis väldigt lågt på skalan. Jag har till exempel läst böcker med LIX 4 och LIX 20 inför Tema Lättläst.

Så sjukt kär

Måns är kär i Emma.

Fel. Måns är helt sjukt kär i Emma. Vad ska han göra?

Det här är en bok som handlar om att våga berätta för den man är kär i vad man tycker. Det är läskigt, förstås, för man vet ju inte hur hon eller han kommer att reagera! Men om man vågar fråga och allt går bra kan det bli väldigt, väldigt bra!

Måns vågar och Emma säger ja till att gå på bio med honom! Men så blir han sjuk. Vilken otur!

Trots att boken är lätt att läsa och väldigt kort når personernas känslor ända fram till läsaren. På några få enkla rader framgår just hur nervöst och pirrigt förväntansfull Måns är:

Idag ska jag fråga.
Vill du gå på bio? Med mig?
Just så ska jag fråga. Om hon kommer till skolan idag.
Jag ska bjuda henne. Jag har sparat pengar. Det räcker till godis också.

Visst känns det hur viktigt det är för honom? Han har tänkt och hoppats länge och sparat pengar för att ha råd att bjuda. Han är orolig, inte bara för vad hon ska svara, utan också för om hon överhuvudtaget kommer till skolan. Hela boken är väldigt fint skriven och vad jag gillar allra mest är att Emma verkar så mysig. Jag förstår varför Måns är kär i just henne!

Så sjukt kär är första delen i en lättläst serie om Måns och Emma, som passar både nybörjarläsaren och lite äldre barn/ungdomar med lässvårigheter. Fiffigt nog framgår inte vilken ålder Måns och Emma har, och kärlek kan ju alla råka ut för, så de kan egentligen vara allt från sju till femton.

En kul bonus är att det finns en intervju med författaren Mårten Melin i slutet.

Jag ser fram emot att se vad som händer i nästa del!

Så sjukt kär
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Helena Bergendahl
Antal sidor: 22
Förlag: Nypon
ISBN: 9789186447274
Köp: jämför priser

Tema Lättläst

Under inte mindre än två veckor fokuserar vi helt och hållet på lättläst här på Barnboksprat. Vi kommer att bjuda på fotboll och kärlek, krigare och spöken, jakt och vilda västern, skidåkning och vikingar, monster och skrivtips i en salig blandning.

Det finns olika typer av lättlästa böcker. Så kallade ”läsa-själv-böcker” vänder sig till barn som håller på att lära sig läsa och handlar om vardagsnära situationer som lågstadieelever kan ta till sig. Äldre barn och ungdomar med lässvårigheter behöver en annan sorts böcker. De ska vara lika lätta att läsa, men utan att uppfattas som barnsliga. De måste handla om mognare huvudpersoner och vuxnare ämnen.

Det finns flera förlag som specialiserar sig på lättläst litteratur:

Lättlästa böcker kan utgöra vägen in i en till synes otillgänglig värld av läsning. Är läsningen för svår är risken stor att man ger upp. Då behövs bra böcker som både har engagerande handling och lättillgängligt språk.

Välkommen tillbaka hit under veckan för att ta del av riktigt många inlägg om lättläst!

PS: Det är förstås Malin Skals som gjort den fina Tema Lättläst-loggan!

Koltrasten och pojken

Koltrasten levde i lunden. Hans näbb var gul, och hans ögon var som glänsande svarta knappar – och kroppen var förstås svart som kol. Det är därför han heter koltrast.
Svart kan man ju tycka olika om. Det finns säkert folk som inte gillar den färgen; brandgult är ju mycket gladare, för att inte tala om turkosblått och lingonrött. Men den som tittar noga tycker också om svart, det är jag övertygad om. Det finns ju så många olika sorters svart, blåsvart, mattsvart, nattsvart, gladsvart, varmsvart, ja, hur många svart som helst.
Koltrasten var glänsande svart.
Och han tyckte inte om just svart.
Inte glänsande, inte heller matt.
Ilskan småkokade i honom. Ett tag sjöng han inte ens – någon kunde ju tro att han var glad. Tsk, tsk, tsk upprepade han argt. Han vill eha vackra fjädrar, gröna som kungsfiskarens, vita som ibisens och lika granna som papegojans.
Det var därför han var arg. Han tyckte att han var den fulaste fågeln i lunden.

Så börjar den varmt och humoristiskt berättade historien om en stackars koltrast med dåligt självförtroende, en ungersk saga av den store sagoberättaren Ervin Lázar (1936-2006). Jag föll pladask för den härliga texten och kunde inte motstå att inleda med ett smakprov, som ger en bra bild av bokens stil.

Vår vän koltrasten krånglar till livet för sig själv när en pojke berättar för fåglarna i lunden att han skulle vilja ha en fågelvän. Övertygad om att pojken inte vill ha en trist och svart fågel börjar koltrasten göra sig till och spöka ut sig för att imponera på pojken. Ingenting verkar hjälpa. Inte förrän lång tid har gått förstår fågeln att det pojken söker är en… ja, vad tror ni?

Det är inte bara texten som är i ett slag för sig, utan även bilderna är riktigt originella. Krisztina Widengård har byggt scener i kartong, papiermaché, papper och gips, som hon målat och fotograferat, med effektfulla skuggor som bonus.

pojken-koltrasten — Ett uppslag ur Koltrasten och pojken

Koltrasten och pojken är en liten charmpärla som dessutom har som bonus att man får lära sig ett par fraser på ungerska och att låta som en sommargylling på en och samma gång. Om man nu listar ut hur uttalet ska vara, förstås.

Koltrasten och pojken
Författare: Ervin Lázár
Illustratör: Krisztina Widengård
Förlag: Brända Böcker förlag
Antal sidor: 22
ISBN: 9789197638265
Köp: jämför priser