En dag med BabySmurf

Jag har aldrig varit ett stort fan av Smurfarna men när jag av en händelse bläddrade i boken i bokaffären blev jag positivt överraskad. (Anledningen till att jag började bläddra va att jag blev så förvånad över att den bok om ”märkesfigurer” hade ett så lågt pris, trots att det inte va nedsatt.) Boken visade de flesta vardagliga situationer som utspelar sig hemma hos oss nu. Barnet vaknar, får blöja, äter välling och mat, badar och ritar. Detta är även några av de ord som sonen har börjat behärska så boken fick följa med hem.

Det är extremt roligt att se sonen på två år som sitter och läser boken själv. Tittar på bilderna, säger vad som händer och tittar lite till innan han bläddrar vidare. Boken är av kraftig kartong och formatet är precis lagom att boken enkelt kan följa med även till sängen. Han säger att BabySmurf är hans lillasyster och skrattar åt bilden när BabySmurf kladdar med maten. Personligen tycker jag boken är ok, bilderna är roliga att titta på och den är lagom enkel att läsa eller prata om bilderna. Men som sagt, jag är inte ett stort fan av Smurfarna, skulle jag varit det hade boken nog blivit en större favorit hos mig.

En dag med BabySmurf
Författare: Peyo
Pseudonym för: Pierre Culliford
Förlag: Rebus
Antal sidor: 10
ISBN: 9789173970242
Köp: Du hittar boken på bland annat Adlibris och Bokus

Hus är gott, sa Oskar

Gissa om jag blev glad när jag hörde att boken kommit ut igen? En favoritbok från när man själv va liten, visst är det något speciellt med dem? Boken handlar kort och gott om Oskar. Han gillar inte glass eller köttbullar man av en slump upptäcker Mamma att han äter hus. Ni vet, tegelstenar, spik och skruvar, brädor och så vidare. Som tur är får han inte ont i magen av denna speciella kost så han får mumsa vidare.

Min son på 2,5 år älskar boken. Han sitter och låtsasäter allt det Oskar ratar och ojar sig när Oskar är hos doktorn. Själv sitter jag och småfnissar åt det faktum att boken är från 70talet och det har hänt en del med barnböcker och barnuppfostran sen dess. Oskars mamma lämnar tex Oskar i barnvagnen utanför affären när hon handlar. När de är på kalas glömmer de av Oskar som sitter i vardagsrummet och blir så hungrig att han börjar äta på golvet.

Jag tycker fortfarande att boken är en guldklimp. Enkel att läsa, roliga bilder och en historia som är speciell på ett vardagligt sätt.


Hus är gott, sa Oskar
Författare: Larserik Eriksson
Illustratör: Larserik Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129671025
Köp: Du hittar boken på bland annat Adlibris och Bokus

Tidigare skrivet om boken på Barnboksprat

Monstret under sängen

Små smidiga böcker att kunna ta med i bilen och på resor, i sängen och till och med i bakfickan – ja, det är mitt tips till alla småbarnsföräldrar. De klassiska Pixi-böckerna har fått sällskap av många liknade produkter vid kassorna i mataffärer och leksaksaffärer och för en tia slinker de lätt ner i korgen i sista sekunden. ”Monstret under sängen” va ett sådant spontanköp. Boken går på rim och har fina, mjuka bilder och bara några meningar text på varje uppslag. Snabbt, smidigt och mysigt innan läggdags eller precis lagom att ”läsa själv” utan att tröttna. En lagom portion monster helt enkelt.

 

Monstret under sängen
Författare och illustratör: Maria Clason
Förlag: Egmont Kärnan
Antal sidor: 16
ISBN: 9789157021083
Köp: Fråga i de större leksaksaffärerna

Den svarta barnkammarboken

Den har stått länge i bokhyllan, Den svarta barnkammarboken. Jag köpte den redan när Kicken låg i magen för jag ville inte riskera att den inte gick att få tag på när han kommit upp i åldern 3-6 år som egentligen är målgruppen för boken. Den är fortfarande för avancerad för honom men det hindrar ju inte mamman från att läsa den. Dessutom passar den utmärkt nu när det är extra mörkt på kvällarna och det syns spöken i var och varannat skyltfönster och kyrkogårdarna fylls av ljus från ljus och lyktor.

Boken inleds med en berättelse om hotellet vid havet. Känslan jag får är lite av densamma som versen ”När första ljuset brinner” som många läser vid advent. Det är en stämningsfull inledning där språket sätter en högtidlig ton genom rader som:

Ett band på estraden
besörjde musiken
och lakanen svängde
till valsmusiken.

När man vänder sida möts man av en läskig uggla, en monsterpingvin, en superarg katt, en sur gris och en elak hund. Amanda Eriksson har gjort illustrationerna till en räkneramsa från ett till tio som man själv bestämmer texten till. Känslan blir genast mer bus och lek.

Så här fortsätter det. Boken bjuder på klassisker som Lilla spöket Laban, Pelle Svanslös, sången Blodstänkta golv och ramsan Ett två tre, nu äter jag upp dig. Det finns roliga spökhistorier och mysiga sagor, små ramsor även för barn under tre år, lekar och gåtor. Jag har tidigare bläddrat i några av Barnkammarböckerna men aldrig fastnat för någon specifik. Denna som jag köpte rakt av bara på grund av temat, och att just svart är min favoritfärg, får mig att fundera på om jag har missat något i och med de andra böckerna. Jag gillar ju verkligen böcker som man inte läser från pärm till pärm utan där man kan rycka godbitarna. Kicken som just nu älskar att lyssna på sk dagislåtar hade kanske uppskattat Den silvriga barnkammarboken lika mycket som jag uppskattar denna? Ska man dra det ett steg längre så hade ett önskemål så här inför jul varit en Barnkammarbok med jultema. Undrar om Bonnier Carlsen har en förslagslåda på hemsidan?

 
 

Den svarta barnkammarboken
Redaktör: Annika Lundeberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 152
ISBN: t.ex. 9789163857294
Smakprov: det går att provläsa boken via Bonnier Carlsens hemsida
Köp: jämför priser här

Snurran – en kaxig tjej!

Jag har på senaste tiden omedvetet fastnat förnågra av de tuffa tjejerna i barnböckerna. Kattungen Snurran är en av dessa och (ursäkta ordvitsen) hon är en tjej med klös i!

I boken Snurran och dum-overallen bråkar hon med mamma om en dum, dum overall. Mamma säger att man måste ha den på sig när det snöar, annars blir man sjuk. Snurran vägar ta den på sig. Istället har hon väldigt många förslag på vad man kan göra med overallen: klippa i den, slänga i sopnedkastet, ge bort den, låta den gå på plankan, begrava den i sandlådan och så vidare.

Dialogen är snabb och intensiv. Bestämd. Oftas slutar styckena med ord som ”Typiskt”, ”Absolut”, ”Punkt. Slut”, ”Där ser du” och ”Förstått”. Bilderna och också skarpa. Alla katter i boken är svarta och trycket går i rött, gult blått som kontrast. Detta är ingen bok man läser som godnatt-saga. Den ska läsas mitt på golvet när alla leksaker och böcker ligger huller om buller och en lässtund är den enda chansen att kunna andas ut.

Som förälder känns det i magen att läsa boken. Stressen på morgonen innan dagis och en unge som springer runt i lägenheten för att undvika att få ytterkläder på sig. Snurran visar att det bara kan bli värre. Jag tror det är det kaxiga i boken som tilltalar mig. Att boken är underhållande både för barn (och dessutom ger tips på en massa nya hyss som man kan göra) och vuxna. Mamman i boken får till exempel ringa sig chef och säga att hon blir sen och efter tio samtal blir chefen sur och säger ”Kom hit. Genast.”

Det bästa med Snurran är att jag har ytterligare en bok hemma i bokhyllan som bara väntar på att bli läst. Jag ska spara den tills en dag när jag behöver fnittra och få lite extra jädra-anamma. För det är precis det Snurran ger till läsaren.

 
 

Snurran och dum-overallen
Författare: Eva Bergström
Illustratör: Annika Samuelsson
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag
ISBN: 9789163841095
Köp: jämför priser