Yngve, vem döper någon till Yngve? Som om den där rödflammiga lilla varelsen med skalligt huvud inte hade det svårt nog ändå. Eller förresten, han har det inte ett dugg svårt. Trots att han inte gör annat än att skrika springer mamma och pappa runt… Så börjar boken. Som storasyster kan man känna igen känslan av att det helt plötsligt finns någon annan än ”jag” som är mer intressant. Man tror det iaf. Har man dessutom en död syster på det så kanske den känslan blir förstärkt.
Fia som boken handlar om ska till landet med familjen och där brukar fantastiska Yasmin hålla till i stugan bredvid. Hon är duktig på att hitta på äventyr men denna sommar är hon inte där då hennes fam åkt till Afrika. Det blir droppen för Fia men det gör också att Fia tuffar till sig. Hon försöker anamma Yasmins inställning och sommaren blir inte som tidigare.
Fia hittar en båt nere vid bryggan. En äldre man försöker plocka upp en bok man inte kan läsa ur utan bara höra saker. Saker som behöver komma till en. Fia blir nyfiken på den boken och vill gärna lyssna ur den. Man får följa med henne på äventyret på båten och hon kan bli osynlig. Vissa som rör vid henne kan se henne. Båten verkar befinna sig i 1945…
Det är en fantastisk berättelse med en fin fantasi. Vi ville inte sluta läsa utan var tvugna att läsa ”bara liiiiite till”. Vi gillade de tatueringslika bilderna, fantasin som författaren har, känslorna som flickan känner mot syskon, orättvisa och ensamhet kunde vi känna igen oss i. Vi kommer nog att läsa om denna bok både två och tre gånger i sommar. Rekommenderas varmt.
——————————————————-
Författare: Maria Nygren
Bild: Staffan Larsson
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163895371
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris